Nöjesnytt Jönköping 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. FILMER AFTER THE HUNT (PRIME) Regissören Luca Guadagninos har tidigare bland annat gjort de hyllade filmerna Call me by Your Name och Challengers och därför är förväntningarna på nya After the Hunt med befog högt ställda. Julia Roberts spelar (med bravur, ska sägas) en professor i filosofi som har en tävlingsinriktad men vänskaplig relation med sin kollega (Andrew Garfield). När kollegan anklagas för ett sexuellt övergrepp mot en elev tvingas hon dock välja sida. Att det här dramat utspelar sig på Yale-universitet ger en extra krydda åt berättelsen, då det finns både historia, tradition och inte så lite prestige att ta hänsyn till. NÜRNBERG (PÅ BIO) Rättegångarna i Nürnberg mellan 1945 och 1949 skulle en gång för alla göra upp med tyskarnas förbrytelser under andra världskriget. Att göra spelfilm av den här processen låter sig inte så enkelt göras, men regissören James Vanderbilt har valt en smart ingång: den amerikanske psykiatern Douglas Kelley (Rami Malek) har fått i uppdrag att avgöra om de kvarvarande nazistiska fångarna ska ställas inför rätta. I mötet med den fruktade Herman Göring (förtjänstfullt porträtterad av Russel Crowe) ser han chansen att undersöka ondskans natur och det är här filmen har sin kärna. Det finns några oförglömliga scener mellan dessa två magnifka skådespelare som bara de är värda biobiljetten. Att sedan filmen i sig inte övertygar till hundra procent må vara hänt; ibland är det bara en fröjd att se mästare i arbete. HANDEN SOM GUNGAR VAGGAN (HYRFILM/DISNEY+) Det var väl bara en tidsfråga innan en av 1990-talets mest klassiska psykologiska rysare skulle få en remake. I originalet stod Rebecca De Mornay för sitt livs roll som skogstokig nanny och nu är det Maika Monroe (It Follows, Longlegs) som tar sig an galenskaperna. Det är omöjligt att inte jämföra de båda versionerna och även om 2025 års upplaga tveklöst har sina kvaliteter, inte minst i skådespeleriet, anser jag efter att ha tittat på de båda filmerna back-to-back att originalet är överlägset på i stort sett alla områden. De ändringar man gjort i nyinspelningen innebär inga överraskningar och bihandlingen om huvudrollens Pollys bisexuella bakgrund känns mest bara krystad. Men för all del, titta på båda och skapa er en egen uppfattning. Det är fortfarande två bra filmer. TV-SERIER THE BEAST IN ME (NETFLIX) Det händer då och då att jag får en mancrush när jag ser en film eller tv-serie och senast i raden är walesaren Matthew Rhys. Det är mycket sagt att han bär The Beast In Me på sina axlar, men han är en starkt bidragande orsak till att en i grunden ganska medioker tv-serie höjer sig över mängden. För i ärlighetens namn är denna katt-och-råtta-lek aningen förutsägbar. En framgångsrik författare (spelad av Clarie Danes) med skrivkramp får en ny, superrik granne som misstänks för att ha dödat sin fru, hon börjar nysta i fallet med förevändningen att hon ska skriva hans självbiografi, har han gjort det, har han inte, bla bla bla. Men varje gång Rhys visar sig i bild har man överseende med seriens uppenbara skavanker rent berättarmässigt, helt enkelt för att han är så jävla övertygande. Clarie Danes gör sin bästa insats sedan Homeland, ska också sägas. Men slutet lämnar en del övrigt att önska. DAMAGES (VIAPLAY) Damages är ingen ny tv-serie, gudbevars – första säsongen kom redan 2007 – men då jag mindes den som satans bra var jag tvungen att se om den när den landade på Viaplay. Jag blev inte besviken. Serien utspelar sig i advokatmiljö med en Glenn Close i absolut högform och en utmärkt Rose Byrne i rollen som den nyutexaminerade advokaten Ellen Parsons. Intrigerna är synnerligen intrikata och vändningarna är lika många som Closes oneliners. Det är inte ofta den här typen av serier håller närmare 20 år senare, men Damages är minst lika bra som den var när den kom. Man märker också vilken oerhörd influens den varit på framtida serier, inte minst när det kommer till manusförfattandet. Suveränt in i minsta detalj. LEGENDEN (NETFLIX) Efter att ha levt ett minst sagt stökigt liv bestämmer sig Tea för att bli polis och just tack vare – eller på grund av – sin bakgrund blir hon utvald för att infiltrera ett kriminellt gäng. Hon tar sig an sin nya identitet med hull och hår och blir snart accepterad i gängets inre krets, med allt vad det innebär. Inget superoriginellt upplägg för en tv-serie måhända, men allt i Legenden andas klass, på det sätt som danskar är så förgjort bra på. Det är mer drama än action, men det saknas inte spänning. Och precis som det ska vara i den här typen av serier är det i slutänden karaktärerna man bryr sig om och inte nödvändigtvis handlingen. Legenden kan visa sig bli en legendarisk dansk krimserie. THE ENVOYS (SKYSHOWTIME) Jag har tidigare i dessa spalter tipsat om serien Evil, om en skeptisk psykolog som tillsammans med en katolsk präst och en entreprenör går samman för att undersöka oförklarade mysterier. Upplägget i The Envoys är liknande, med skillnaden att här är det två tjänstemän från Vatikanen som skickas ut i världen för att undersöka påstådda mirakel och helanden. Och den här spanska serien är i all väsentlighet den bättre av de två. Man kan faktiskt likna dynamiken mellan den mer rätttrogne prästen och den skeptiske utredaren med den mellan Mulder och Scully i Arkiv X, minus den sexuella spänningen då. The Envoys finns i två säsonger och båda är mer än sevärda. PARTERAPI I GAGNEF (SVT PLAY) Det var väl ett jävla tjat om Parterapi I Gagnef! Hur bra kan den vara? Tänkte jag, och tittade. Och den var precis så bra som folk i min omgivning tjatat om att den är. Det som skulle kunna ha varit väl puttenuttigt för min smak blir istället till något egentligen ganska svart, som i svart humor, då. För foto- och bildmässigt är det precis så ljust och vackert som det bara kan vara i Dalarna på vintern. Joel Spira är perfekt i rollen som den tankspridde psykologen Nisse, som blir kär i sin patient Rebecka (Josefin Asplund), och kemin mellan Spira och Asplund går nästan att ta på. Dessutom är Magnus Krepper obetalbar. Kul med en svensk romcomserie som är riktigt lyckad från början till slut. n TEXT: OLA KARLSSON