Nollnitton 1
finns en excentricitet i det som gör det lite int
ressantare än om jag och min pappa skulle åka. Min farsa vill bara åka till Örnnästet och titta på Hitlers sommarstuga. Det hade kanske varit en kul epilog. Men det är så jävla långsökt. Det drömmer ju ingen om. Det vore fruktansvärt idiotiskt. Den sista resan 2 vore i och för sig en kul titel. Det är förresten kanske den starkaste scenen i filmen när ni iscensätter det där trafikbråket framför Lars och han blir helt frälst. – Det är tur att han har så dålig syn att han inte misstänkte något. Den scenen blev nämligen rätt dyr. Vi behövde egentligen bara två statister, en kvinna som slår till en man. Men när vi var hos företaget som hyr ut statister fick Filip så dåligt samvete över att så många dykt upp att han ropade ”Everybody will get jobs!”. Vår produktionsledare skakade på huvudet och sa ”Vad fan? Det har vi ju inte råd med”. Spelar det någon roll att Lars blir glad för någonting som inte är på riktigt? – Nej. Om han upplever det där som en lycklig stund så är det en lycklig stund. Han ser så jävla snäll ut. Gillar man filmen vill man att han ska må bra. Det är nästan roligare om han får bra av någonting som är lite annorlunda än typ en god måltid. Det är rörande att Lars genom hela filmen återkommer till sitt dåliga samvete över att han var otrevlig mot en taxichaufför för 50 år sedan. – Jag visade filmen för Sigge Eklund och bad om lite åsikter om klippningen. Han berömde Lars leverans av det där. Han trodde alltså att vi hade sagt åt honom att säga det. Men det är 100 procent naturligt. Han har gjort en grej i livet som han har ångest över och det är den grejen. Det tyder ju på att oavsett hur hederligt man har levt sitt liv kommer man hitta något att ligga sömnlös över om man är lagd åt det hållet. – Så är det. Han har inget annat. Då fyller det stapeln. Just nu är min stapel fylld av att folk inte ska gilla den här filmen och att vi ska få en massa dåliga recensio22 ner. Oavsett hur det går försvinner filmen efter ett tag. Då kommer hypokondrin tillbaka. Stapeln ska fyllas av något. Lars stapel är fylld av en taxichaufför i Lund 1967. Det är ett gott betyg till hur han uppfört sig i övrigt. – Eller så är han bara extremt aningslös? Haha. Jag tänkte fråga dig en sak som inte har med filmen att göra. Jag ska intervjua Pete Doherty nästa vecka. Har du några tankar om hur jag kan göra den intervjun spännande? – Skit i filmen. Det här är mycket roligare att prata om. Du är ett stort Libertines-fan eller? Yes. – Då vet du vad du vill berätta? Du skulle egentligen kunna skriva texten utan att prata med dem? Jag svarar att jag förstår och ler för mig själv när jag går från Riche. På kontoret möter jag en kollega. – Gick de på det där med The Libertines? – Jag tror det. ´ Kanske. – Jag tror att det har någonting om du inte pratar med honom. En hel text som bygger upp mot ett crescendo som aldrig kommer. Precis när Pete Doherty ska öppna munnen är texten slut. Men då måste du skriva en bra text. Det kommer bli pinsamt om du använder det greppet och texten inte håller. Det förstår du va?