Utmärkt Örebro 1
Man växer med uppgiften? – Jag minns fortfarande
när vi hade var på bokmässan i Frankfurt och jag hade träffat ett japanskt förlag angående Lena Maria. Jag satt där och visade en bild på Lena Maria och en programledare – ”Japans Skavlan” för att göra en jämförelse – för att få förlaget att förstå hur känd hon var i Japan. Sen kom vi tillbaka till Libris och jag visste inte hur det egentligen hade gått. Men så kom det ett fax där det stod att: ”Vi är agenter för det japanska förlaget, vi arbetar med en lång rad kända europeiska författare och det här förlaget vill väldigt gärna ge ut den här boken”. Det var otroligt häftigt. Har du någon annan liknande wow-händelse som du i din roll varit med om? – Vi var ett av de förlag som var med att ge ut bibeln när den kom ut i nyöversättning 1999. Det fanns ett jättestort intresse för den. Det hade inte kommit en ny översättning av den sedan 1917, så det fanns ett stort allmänintresse. Inte bara kyrkor utan även bokhandlare, bokklubbar och så vidare ville köpa in den. Det var flera förlag som gav ut den, Libris satsade stort och det kostade förstås både mycket tid och pengar. För mig är bibeln bara bibeln. Var det något annat speciellt med den här? – Konkurrensen mellan de olika förlagen handlade om att göra den snyggaste och mest inbjudande bibeln. Texten finns ju redan där men det handlade om att ha de bästa guiderna före eller efter själva bibelböckerna i boken, eller snyggt papper, en vacker stil, mjuk pocket eller läderpärmar, det skulle finnas ett mervärde och en personlig touch. Jag tror vi gjorde 17 editioner. Du har varit med att ta fram en lång rad böcker och avgjort om ni ska satsa eller ej. Både när det kommer till idéer och manus. Kan du berätta vad det är som gör att du/ni nappar? – För mig och mina dåvarande kollegor handlade det förstås om vilken profil förlaget hade och hur olika slags böcker passar in. En del böcker måste bara sälja mycket , andra böcker kanske vi ville ge ut ändå. Men många av våra böcker handlade om livsmod och hopp. Det gällde både barn- och vuxenböcker. Har du några bra exempel på den typen av utgivningar? – Ett exempel är Daniel och Paulina Brolin, två unga missionärer som blev kidnappade i Dagestan 1998, det var en stor grej i Sverige vid den tidpunkten. Expressen skrev om det varje dag. De två hade suttit i en källarhåla i 165 dagar när de till sist blev fria, och jag tänkte att det måste bli en bok. Många försökte förstås få dem att berätta sin historia med det var inte läge för dem. Till sist föll det glömska men jag fortsatte skriva brev till dem. Då och då pratade jag även med marknadsavdelningen om att göra ett nytt försök och de sa att ”Inger, det är bara du som är intresserad av det där nu”. – Till slut svarade ändå paret och jag anlitade en frilansjournalist som de hade förtroende för att göra intervjuerna och hjälpa dem att skriva boken. Fem år senare blev det en bok som sålde jättebra. Det var som tur var inte bara jag som var intresserad av den berättelsen. Det blev också en bekräftelse för mig att det jag tycker är intressant kan även andra vara intresserade av. Från 2009–2015 var Inger förlagschef och vd. Libris var då en del av en norsk koncern som ägde en lång rad tidningar. En del av jobbet handlade om att förhålla sig till det liksom till budget och personalfrågor. – Mitt i allt detta var det ändå att utveckla manuskripten och författarna samt att forma 24 en bok till att bli sitt bästa jag som var det roligaste av allt. Var det därför du till sist tog steget ut från chefsposten och startade eget företag? – De sista åren på Libris så jobbade jag väldigt mycket. Då började tankar dyka upp om att ska jag hålla på så här intensivt? Jag var runt 55 år vid den tidpunkten och börja fundera över om jag verkligen ska jobba så här tills jag bli pensionär. Då började jag prata hemma om att av avsluta. En dag tog jag till sist beslutet att lämna Libris för att se vad som fanns bakom kröken. Jag tänkte att jag provar frilanslivet. Redigera och jobba med texter kan jag ju alltid göra. Jag ger det ett år, tänkte jag och då har vi kommit till det jag gör nu.