KOLLEGA PRAOAR Kollegas reporter Johanna Rovira t
estade jobbet som häxa på Tomteland i Gesunda. Gesunda JAG HADE VELAT PRAOA som zombie. Men mina chefer propsade på att jag skulle vara tomte i stället eftersom julen står för dörren och allt det där. Att jag skulle bli Tomtelands genom tiderna hemskaste häxa var det ingen som anat. Åtta månader om året jobbar personalen på Tomteland i Gesunda som helt vanliga tjänstemän. Eller nästan. Själva Tomten lurar ingen även om han går omkring i vanliga kläder och påstår att han heter något annat. Under övrig tid, främst under sommaren paradoxalt nog, tar magin över på Tomteland. Här tar man duperandet av små barn på allvar. Ett lustfyllt allvar. – Det är lite svårt att beskriva det här jobbet, säger en av de tre Mariorna i ledningsgruppen, Bos Maria Håkansson, som är min handledare för dagen. Hon har jobbat på Tomteland sedan hon var tolv år. Hennes föräldrar träffades här (de jobbade båda vid skidliften på Gesundaberget som i begynnelsen var samma företag som Tomteland) och hon träffade sin man här. Hon gifte sig här och döpte sin son – till Nils. Självaste Tomten var dopförrättare. – Jag var här som barn och tittade när de byggde upp allt det här och min dröm ända sedan jag var liten var att få jobba här, säger hon, som kallas Mia och numera tituleras djur- och teaterchef. Efter att ha blåst upp cirka fem miljoner ballonger och vikt och sorterat en triljon t-tröjor med tomtar och troll undrar jag lite varför. Men jag behöver inte undra länge. Tomteland är nämligen ett ställe där drömmar kan gå i uppfyllelse. Eller nästan. Jag kom till Tomteland med ett fåfängt hopp om att åtminstone få prya som zombietomte, om jag nu nödvändigtvis måste vara tomte och i Nissarnas hus träffar jag Linda Frisk, eller Strössel som hon 12 KOLLEGA 8-13 JOBBAR BLAND TOMTAR OCH TROLL kallas, eftersom hon tidigare jobbat som nisse i glassbaren. När jag lanserar min zombieidé tänds en gnista i Strössels ögon och jag inser att jag mött en själsfrände. – Jaa, säger hon, jag skulle också gärna vara zombie. Men du vet, det får inte vara något blod för det blir för läskigt. Så vi har tänkt att du ska vara häxa. Som prao ska man väl knappast ha åsikter om vilka arbetsuppgifter ens handledare lägger på en? Så jag höll inne med alla tomteargument. Att vara häxa finner sig dessutom mer naturligt för mig, om man ska tro vissa i min omgivning. – Åh, vilka underbara rynkor, säger Strössel och fyller i mina underbara rynkor med svart teatersmink och jag blir ännu mer förtjust samtidigt som jag förvandlas till en riktigt ryslig hagga. En peruk, en hatt med döda möss och en svart klänning fulländar min metamorfos. NU ÄR JAG REDO att skrämma barn som kommit till Tomteland för att uppleva lite skräck på allhelgonaafton och få en försmak av julen. Trollens hus har dagen till ära förvandlats till ett spökhus, generöst dekorerat med spindelnät, otaliga monster och talande skelett. Jag placerar mig bredvid ett skelett och sitter lika dödsstilla som benranglet. Eller nästan. När något barn försiktigt närmar sig ger jag ifrån mig ett kucklande skri och barnen springer vettskrämda och gråtande därifrån. Det är ohyggligt roligt. Strössel, som för dagen är ett domesticerat och gulligt troll låter mig förstå att jag inte behöver vara fullt så faslig – alla barn uppskattar tydligen inte att bli vettskrämda. – Du är verkligen bra på att vara häxa, säger hon. Jag tar det som en komplimang. Eller nästan. // BILD: BERIT DJUSE