»Jag tänkte ofta att tar jag mig igenom det här k
ommer jag att känna mig som en odödlig superwoman. Men jag känner mig bara mer dödlig nu, men på ett positivt sätt.« de som funnits vid Marthas sida. Hon tävlade för dem alla men allra mest tänkte hon på donatorn. Martha vann guld i samtliga grenar. Hon har ägnat mycket tid åt sin donator. Hon har sörjt för den personen och brottats med skuldkänslor. Det har hon slutat med nu. I dag känner hon en enorm tacksamhet till sin donator och den ovärderliga gåva hon har fått. Nu är siktet inställt på att ge tillbaka. Tillsammans med Peter Carstedt har hon startat organisationen Mod, Mer organdonation. Peter har fått en ny njure, även han vet vad den där hemska väntan på nytt organ innebär. Mod vill öka förståelsen och kunskapen kring organdonation. Målet är att alla som är i behov av en organtransplantation ska få det och att människor aktivt tar ställning och säger ja till att donera sina organ. På Mods hemsida kan vi bland annat läsa om människor som fått nya organ och om de som väntar. Genom att dela med sig av sina personliga historier hoppas Martha att fler ska ta aktiv ställning och säga ja till organdonation. Det är därför Martha träffar mig och ännu en gång berättar vad hon varit med om. – Det är lättare att identifiera sig med människor än med statistik med budskap ”vi har organbrist, anmäl dig”, säger Martha. Men samtidigt är det precis vad det hela handlar om, det finns inte tillräckligt med organ. Mer än 800 människor står på väntelistan. Svenskar är positiva till att donera organ men få uttrycker sin vilja och anmäler sig. 85 procent kan tänka sig att göra det 42 KOLLEGA 8-13 men bara 15 procent har registerat sig i donationsregistret. Många andra länder i Europa har lyckats bättre med att få en väl fungerade vårdapparat när det kommer till att ta till vara organ från avlidna. På flera håll har man genom kampanjer också lyckats skapa en positiv inställning hos allmänheten till att donera sina organ. I Sverige, menar hon, syns inte frågan någonstans, något som Mod hoppas kunna förändra. I grund och botten handlar det också om att våga tala om döden. – Vi måste göra det mer naturligt. Ungefär som ”Jag har funderat på både livet och döden. Om min död sedan kan rädda livet på någon annan, vill jag göra det. Men nu vill jag fortsätta leva”, säger Martha. Men om jag är tveksam och inte vet vad jag vill? – Tänk då ”Jag vet inte om jag vill ge men kan jag tänka mig att ta emot ett organ om jag skulle behöva det för att överleva? Jag tror de flesta människor svarar ja på den frågan. Borde du då rimligtvis inte vara beredd att ge? Martha kommer att äta mediciner livet ut och gå på regelbundna kontroller. Det finns alltid en risk att cancern kommer tillbaka men det är något som Martha lärt sig att leva med. Inte heller fruktar hon döden. – Jag tänkte ofta att tar jag mig igenom det här kommer jag att känna mig som en odödlig superwoman. Men jag känner mig bara mer dödlig nu, men på ett positivt sätt. För när jag tänker på döden tänker jag på livet. //