Inga problem att jaga i rullstol – Jag köpte mitt
första hagelgevär 1978, berättar han, och 1984 skaffade jag mig min studsare, en helstockad Mannlicher kaliber 6,5x55. Åke har aldrig haft några egna jaktmarker utan jagar som gäst. Och det var också så det började, en kompis bjöd in honom. – Numera jagar jag kanske två-tre gånger per år, det blir kanske en rådjursjakt och två älgjakter. Den senaste älgjakten var i oktober, faktiskt här på Rådde i regi av Svenska Jägareförbundets projekt ”Jakt för alla” (se separat artikel). – Dagen innan pratade jag med jaktledaren Lennart Appelqvist, och han berättade att det stod fyra älgar här på ett gärde, säger Åke, men vi såg inte en enda. Fem älgar har det blivit under åren. Och ett otal rådjur. Dem kan han själv ta hand om ute i skogen, han gick en styckningskurs på sjuttiotalet. – Det är viktigt att kunna ta hand om viltet och veta hur djuren fungerar, säger han. Åke var en av de första privatpersonerna i landet som skaffade sig en fyrhjuling. Med hjälp av den är det inga problem att komma ut i skogen. Och behöver han ta ur ett rådjur hasar han bara ner på fotplattan. – Jag har rullstolen bakom mig, den fungerar som ryggstöd, så jag sitter lika bekvämt som i en fåtölj, konstaterar han. Alternativt lyfter han ner rullstolen och sitter i den, då har han 360 graders skjutområde. På fyrhjulingen blir siktområdet mer begränsat. – Och det har hänt att jag suttit på fyrhjulingen och slumrat till när jag märkt att något flåsar mig i nacken, då har vi blivit lika rädda båda två, säger Åke och skrattar. Han tycker det är en fördel med rullstolen, då kan han vända sig runt. Men det är inte alltid det hjälper. En annan gång satt han på pass i närbelägna Nittorp och väntade på en hare som skulle komma från ena hållet. Plötsligt smäller det till under rullstolen och mellan fötterna kikade haren fram. Förr om åren åkte Åke norröver för att jaga älg en vecka om året. – Men nu är jag mer bekväm av mig och tar hänsyn till vädret. Är det för kallt ger jag mig inte ut, jag har problem med blodcirkulationen i benen så det är inte värt det. Men björnfrossa, det vet han vad det är. – Vi var i Hallviken, norr om Östersund och för att försäkra oss om att björnen inte hade några nallar med sig hade de sagt att första passkytten inte skulle skjuta. Så var det jag och en jämte mig ... Jag hade sett björnen bara 300 meter bort på morgonen och när han som satt bredvid mig sköt pustade jag ut. Jag hade inte trott att det fanns något som björnfrossa! >> 93 MIN JAKT