De unika Hälsingegårdarna 1
en byggnad borde se ut är tydligt styrande för by
ggandet i Hälsingland från 1700-talets slut. Trä och timmer har fått tjäna en arkitektur som har sin källa i en annan teknik. Men det är en mycket skicklig anpassning det är fråga om! Brokvistar och utan brokvist Brokvisten har blivit ett sorts signum för Hälsingland, och för skillnaderna mellan olika socknar i landskapet. Men samtidigt saknar många socknar brokvistar. Längs med Hälsingekusten och i Ljusnandalen söder om Järvsö är brokvistarna sällsynta. Istället för påkostade brokvistar har man i vissa trakter lagt extra arbete på dörromfattningarna. I Forsa är de kraftigt profilerade, som om de vore gjorda av putsad sten. Kring Söderhamn finns en nättare typ av dörromfattningar, men även dessa klart stenhusinspirerade. Brokvistarnas förekomst varierar mycket även i de socknar som har brokvistar. I Voxnadalen, Alfta till Voxna och i Järvsö finns kvistar på åtskilliga gårdar, och dessa båda kvisttyper är väl de som är mest kända. Voxnadalens mycket klassicistiska kvistar, med ett överflöd av listverk, tandsnitt och tofsar är omisskännliga, liksom Järvsökvisten med sin kurviga framsida. Järvsökvisten återfinns i mer utvecklade dekorerade former i Ljusdal och Färila, en del med utomordentligt rikt snidade dekorer. Sammanbyggnad i vinkel är typisk i nordöstra Hälsingland. Boningshuset i högra änden, ladugård i mitten, i vinkeln, och en loge i den vänstra, som här ses från gaveln. Till höger syns fler bostadshus som hör till granngården. Fyra typer av brokvistar, från vänster den vanliga Järvsökvisten, så en Järvsökvist av lite ovanligare slag, den tredje från Ljusdal och längst till höger en Voxnadalskvist, kanske den mest kända och i vart fall den mest dekorerade. 17 ER I K NORD I N