Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Rådjursjakt
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt Inför valet
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer - Råbock
Svensk Jakt Troféer - Volymmätning
Svensk Jakt Test: Eluppvärmda västar
Svensk Jakt Vildsvinssmitta
Svensk Jakt Hitta bockpasset
Svensk Jakt Björnjakt
Svensk Jakt Björntroféer
Svensk Jakt Någonstans att jaga
Svensk Jakt Filmfavoriter
Svensk Jakt Duellen: Stål- eller blyhagel
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Jaktens yrken
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt augusti
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser BERNTS BETRAKTELSE
R Vad en bok kan gömma Bernt Karlsson Journalist och författare, värvades till Svensk Jakt 1992. Har varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands redaktör. E vert Taube, vår store nationalskald, är en av mina favoriter och har varit det mycket länge. Under musiktimmarna i grundskolan sjöng vi hans Möte i monsunen så det dånade i skolsalen och föll ned små vita flagor av målarfärg från taket. Visan handlar om hur Evert träffar sin barndomsvän Fritiof Andersson, som blivit både kidnappad och rånad, men som på något outgrundligt sätt ändå lyckats ta sig till Singapore. Utan pass och pengar hade han här turen att stöta ihop med Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg, som räddade honom ur hans trångmål. Tankarna runt denna visa rinner upp i huvudet, när jag överfar bokutbudet i den senaste katalogen från ett av de många antikvariat som tycks inbegripna i en tävlan om vem som först ska ruinera mig. Pekfingret har nämligen fastnat vid nämnde Fredrik Adelborg. Bokens titel lyder: På blåa hav och i mörka urskog ar. Vilket enastående tillfälle att berika sitt vetande! Jag skyndar mig att avlossa beställningen och redan efter några dagar håller jag dyrgripen i min hand. Den är något nött i ryggen men annars i gott skick. Redan inledningskapitlet bjuder på en överraskning: Fredrik Adelborg är nämligen född och uppväxt på Öster Malma, som i slutet av 1800-talet ägdes av hans far. Och inte bara det – fadern ägde även Väster Malma. En betydande domän, konstaterar Adelborg. Sedan följer en kärleksfull beskrivning av detta sörmländska herresäte. Här fanns hästar och hundar. Moskva hette en pensionerad vagnshäst som varje dag fick pumpa upp vatten till cisternen i ladugården genom att dra pumpbommen 30 varv i en cirkel. Hästen räknade varven själv. Stövaren Storm hörde inte till hushållet utan bodde hos skogvaktaren på Brevik. Varje dag klockan ett infann han sig dock i köket, fick ett mål mat och återvände sedan de tre kilometerna hem. Men Fredrik Adelborgs längtan stod till sjön. Han gick två år på sjökrigsskolan innan han mönstrade för om masten på en djuphavsseglare och gav sig ut i världen. På Malackahalvön steg han så småningom i land och blev föreståndare för en gummiplantage. Jaktliga inslag saknas inte i hans memoarbok. Han skjuter människoätande tigrar med dubbelbössa laddad med varghagel och lyckas även slå ihjäl ett vildsvin med en hammare. ILLUSTRATION: AAKE NYSTEDT SVENSK JAKT Nr 8 2018 145 Ska jag då inte finna någonting om äventyret med ”De underrättas om att tumultet orsakats av en full europé som kastat två malajpoliser i sjön.” Fritiof Andersson? Hoppet härom, ehuru allt svagare, driver mig vidare. Det flammar plötsligt upp, när Adelborg utnämns till generalkonsul i Singapore. Nu har han i alla fall rätt titel. Jag läser ivrigt vidare och i sista kapitlet kommer det: Adelborg och hans fru är på hemväg från en middag hos befälhavaren för den engelska garnisonen i Singapore, när de får höra ett förfärligt oväsen vid kajen. De underrättas om att tumultet orsakats av en full europé som kastat två malajpoliser i sjön. Adelborg går fram och upptäcker en svensk sjöman, som förefaller jättelik i förhållande till de poliser som bevakar honom. Adelborg ber honom lugna ner sig och de skakar hand. – Det var då skönt att få träffa riktigt folk bland dom här svarta djävlarna, utbrister sjömannen. Adelborg räddar honom sedan ur knipan och ser till att han kommer ombord på sitt fartyg. Han döljer skickligt sjömannens identitet genom att bara kalla honom ”Kalle”. Inte heller nämns någonting om att konsulinnan bjudit på te och jam. Antagligen var det den här historien Evert Taube snappat upp och förbättrat en smula samt tillskrivit sin outslitlige rollfigur Fritiof Andersson. Men det jag inte visste var att visans kapten Fredrik Adelborg föddes och växte upp på vad som i dag är Jägareförbundets jaktvårdsskola och huvudkontor. Där ser man vad en bok kan gömma.
Svensk Jakt Nästa nummer