Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Rådjursjakt
Svensk Jakt Forskning för jägare FORSKNING FÖR JÄG
ARE Vid Grimsö forskningsstation har det gjorts ett försök för att testa det så kallade urvalsskyttet som förvaltningsmodell. En modell som går ut på att skjuta bort små bockar. Resultatet av forskningen överraskar dock: Skjut i stället stora bockar och färre små om du vill ha fina trofébockar på dina marker. Modern troféförvaltning – bättre att skjuta fler stora och färre små TEXT PETTER KJELLANDER, ANDERS FRIBERG, LARS EJERVALL & LARS JÄDERBERG N 44 ågot som länge diskuterats är om vi jägare med någon magisk selektionsstrategi kan hjälpa naturen på traven så att det produceras fler och helst större trofédjur på jaktmarken. Funderingar och tankar kring hur troféförvaltning i praktiken ska bedrivas började utvecklas under tidigt 1800-tal och inte så överraskande i den tysktalande delen av Europa. Där lades grunden till det så kallade urvalskyttet, där målet var att få fram handjur med goda troféer. Urvalsskyttet gick ut på att ta bort individer med dåliga hornanlag som ansågs bära på dåliga avelsegenskaper. De djur som gallras bort bland till exempel unga ettåriga råbockar är de med enkla korta spetsar utan pärlning. Det anses att man på detta sätt, genom att sortera bland ettåringarna, har möjlighet att från grunden dana det lokala rådjursbeståndet. Målet med den selektiva avskjutningen är att spara de bästa bockarna med goda hornanlag så att deras genetiska anlag förs vidare till nästa generation. Stöd för modellen? Med hjälp av resultat från olika forskningsstudier resonerar vi kring denna vedertagna förvaltningsmodell. Frågan vi funderar över är om det i våra material finns något stöd för att tidig bortsortering av unga dåliga handjur har någon effekt på troféutveckligen. Baserat på den första hornuppsättningen, går det då att avgöra om en ettåring har bra eller dåliga hornanlag? Till vår hjälp att utvärdera detta har vi flera hundra märkta råbockar och några dovhjort ar som följts genom hela livet. Det vill säga: vi känner djurens ålder exakt och deras horn har mätts såväl som ettåringar och vid högre ålder som vuxna, ibland flera gånger. Stora horn – fler avkommor Basthornen hos hjortdjur är den vävnadstyp som anses ha snabbast tillväxt. Hos rådjur som fångats upp - repade gånger under en och samma vinter har vi beräknat genom snittlig längdtillväxt under perioden januari–mars till 2,3 millimeter per dygn. Med en så dramatisk tillväxt måste trofén ha en viktig funktion, inte minst som rådjurets horn växer ut under en tid på året då det är som svårast att hitta föda av hög kvalitet. Det har också visat sig att de färdig utvecklade hornen är av mycket stor betydelse för handjurens parningsframgång. Ju större horn, desto fler avkommor. Våra studier visar att bockens hornstorlek i stor utsträckning är en av de viktigare signaler som getterna använder sig av i sitt val av partner. Det mesta talar för att detta är en generell regel hos flertalet hjortdjur. ”... avstå från jakt på unga djur och lägg hela jakttrycket på de kapitala djuren.” Men borde då inte hornen bli allt större för varje generation? Rådjurstroféerna i dag är ju inte större än på stenåldern och detta beror förmodligen på att det kostar på (i energi) att utveckla stora horn. Rent fysiolog iskt balanserar det enskilda djuret mellan att å ena sidan lägga energi på stora horn och förbättra sina chanser hos hondjuren och att å andra sidan spara energi till sin egen överlevnad. Det finns därför sannolikt en gräns för hur stora horn rådjur kan utveckla under naturliga förhållanden och den som fuskar får helt enkelt inte en chans att föra detta fuskanlag vidare. Hos råbockarna är det därför också tydligt att hornstorlek, vikt och kroppsstorlek är intimt sammankopplade. Födotillgång påverkar På Grimsö forskningsstation har vi under åren hållit några rådjur i hägn, och de bockar som haft obegränsat med mat under hornsättningen ( januari–april), har alla utvecklat enormt stora och ofta groteska hornskapelser, där rosenkransen nästan vuxit ner över ögonen. På samma sätt ser man resultatet i statistiken av föregående vinter, så att råbockar generellt utvecklar mindre horn efter hårda vintrar. Sannolikt är därför hornanlagens arvbarhet komplex; vissa gener och individer är bra för att utveckla stora horn under vissa förhållanden, men inte under andra. Dessutom kommer mammans anlag också att ha betydelse, på flera sätt. Dels bär hon förmodligen på genetiska anlag Nr 8 2018 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Inför valet
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer - Råbock
Svensk Jakt Troféer - Volymmätning
Svensk Jakt Test: Eluppvärmda västar
Svensk Jakt Vildsvinssmitta
Svensk Jakt Hitta bockpasset
Svensk Jakt Björnjakt
Svensk Jakt Björntroféer
Svensk Jakt Någonstans att jaga
Svensk Jakt Filmfavoriter
Svensk Jakt Duellen: Stål- eller blyhagel
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Jaktens yrken
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt augusti
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer