Svensk Jakt Chefredaktören CHEFREDAKTÖREN HAR ORDE
T Bättre än befarat V i befinner oss mitt uppe i en valrörelse som med stor sannolikhet kommer att rita om den politiska kartan i Sverige. Det är uppenbart för alla att den treblockssituation som varit rådande under mandatperioden inte kommer att hålla under ytterligare en fyraårsperiod. Frågan är bara: vad kommer i stället? Den 9 september är det dags att gå till valurnorna och utöva den rättighet som vi i dag tar för självklar, men som ur ett historiskt perspektiv är en alldeles färsk nymodighet. Det handlar förstås om rätten att rösta, den rätt som tillkommer alla myndiga medborgare: att själva få bestämma vilka som ska företräda dem. Min vördnadsfulla uppskattning av rösträtten ska dock aldrig förväxlas med underdånig inställning gentemot de företrädare som väljs, dem som vi medborgare anförtror makt att utöva. Rösträtten ska försvaras, makthavare ska alltid granskas kritiskt. För, som Lord Acton (1834–1902) så träffande fastslog: ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut.” I enlighet med övertygelsen om att politiker ska be dömas utifrån sina handlingar snarare än sina ord, har Svensk Jakts Bernt Karlsson närstuderat den gångna mandatperioden ur ett jaktpolitiskt perspektiv (sidorna 48–55). Granskningen har tagit sin utgångspunkt i de åtta jaktfrågor som Svensk Jakt ställde till partiledarna inför förra riksdagsvalet, och som publicerades i nr 9/2014. Vad lovade partiledarna då – och vad har hänt under den här fyraårsperioden? Därutöver ger genomgången en bra bild av spelet framför och bakom de jaktpolitiska kulisserna i riksdag, regering och departement. Min uppfattning om den nu snart utgångna mandatperioden kan summeras så här: Det kunde ha gått betydligt sämre. När Stefan Löfven och Socialdemokraterna bildade regering tillsammans med jaktkritiska Miljöpartiet saknades inte farhågor om inskränkningar på det jaktliga området. Här har dock landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) hållit emot på ett sätt som han förtjänar uppskattning för. ”Mandatperioden kan summeras så här: Det kunde ha gått betydligt sämre.” Bucht har levererat resultat på flera punkter, exempelvis i frågan om tillgänglighet för jägare med rörelsenedsättning och i fjälljaktsfrågan (även om det krävdes betydligt mer än det pennstreck som Bucht raljerade om inför valet 2014). En annan episod värd att återge handlar om när regeringen kort efter valet 2014 var på god väg att luckra upp Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag ( jakt- och viltvårdsuppdraget). Enligt Svensk Jakts källor var det krafter inom departementet som ville frånta förbundet delar av uppdraget genom att köra över den nytillträdde landsbygdsministern. Efter blixtutryckning av tidigare S-ministern Sven-Erik Österberg, som 2014 var landshövding i Norrbotten (och som numera är landshövding i Stockholms län) blev Bucht varse situationen – och lyckades avstyra det hela. Detta är nu historia. I nästa nummer (ute 27 augusti) blickar vi mot framtiden och ställer riksdagens samtliga partiledare mot väggen i jakt liga frågor. Missa inte det, och glöm inte heller George Jean Nathans ord: ”Dåliga politiker väljs av goda medborgare som inte röstar.” Tillgången till jakt är en potentiell ödesfråga för Sveriges jägare. Det är i storstadsregionerna som vi ser en tillväxt inom jägarkåren, och i dessa områden är tillgången på jaktmark som mest begränsad. Om Jägareförbundet även i framtiden ska vara en samlande kraft för landets jägare, så har man här en tydlig uppgift: Att se till att dessa – nya – jägare får chansen att följa med ut i markerna. Svensk Jakts årligen återkommande inslag Någonstans att jaga (sidorna 82–93) erbjuder också möjligheter för den som saknar jakttillfällen – och för den som vill uppleva mer av allt det som vårt fantastiska jaktland har att erbjuda. TRÄFF! Stark läsrekommendation utfärdas för Lars-Henrik Anderssons bockjaktsreportage från Upplands slätter (sidorna 38–43). Dess utom: vetenskapligt recept för att få fram medaljtroféer (sidorna 44–45)! BOM! Aktivisterna som avbröt Jägare förbundets seminarium i Almedalen sköt sig själva i foten (sidan 29). Nu vet alla att dessa jakthatare enbart söker provokation, aldrig dialog. MISSA INTE Jaktresan i Sverige gör ett stopp i Skåne, där den sista spillran av rådjursstammen räddades av framsynta jägare på 1840-talet. Marie Gadolin och Jan Henricson berättar historien på sidorna 10–19. Martin Källberg Chefredaktör martin.kallberg@svenskjakt.se SVENSK JAKT Nr 8 2018 7
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Rådjursjakt
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt Inför valet
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer - Råbock
Svensk Jakt Troféer - Volymmätning
Svensk Jakt Test: Eluppvärmda västar
Svensk Jakt Vildsvinssmitta
Svensk Jakt Hitta bockpasset
Svensk Jakt Björnjakt
Svensk Jakt Björntroféer
Svensk Jakt Någonstans att jaga
Svensk Jakt Filmfavoriter
Svensk Jakt Duellen: Stål- eller blyhagel
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Jaktens yrken
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt augusti
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer