Advokaten 1
En fråga som i takt med internationaliseringen oc
h framväxten av de stora affärsjuridiska byråerna kommit i fokus, är reglerna om intressekonflikter. Frånvaro av intressekonflikter är nödvändiga för att effektivt kunna upprätthålla de grundläggande kärnvärdena: oberoende, lojalitet och tystnadsplikt. Reglerna syftar till att garantera frånvaron av intressekonflikter och att utgöra en vägledning för hur advokaten ska gå till väga när en intressekonflikt uppstår under ärendets handläggning. Detta dilemma är något som alla advokater inte sällan drabbas av under sin yrkesverksamma tid. Det kan ha sin förklaring i slarvig konflikthantering vid uppdragets antagande, men det kan också bero på omständigheter utanför advokatens kontroll. Det försätter ofta advokaten i ett svårlöst etiskt dilemma. Ibland finns heller ingen bra lösning, bara en mindre dålig. Då måste en proportionalitetsbedömning göras. frågan om utformningen av reglerna om intressekonflikter var för några år sedan föremål för intensiv debatt när det gällde de allra största byråernas önskemål om att få företräda flera konkurrerande budgivare i samband med företagsförvärv. Lösningen föreslogs vara att man, i likhet med vad som förekommer på sina håll utomlands, skulle inhämta samtycke från klienterna och uppföra så kallade kinesiska murar inom advokatbyrån. Efter en omfattande översyn av de etiska reglerna uppnåddes stort samförstånd inom kåren. Man fann att några vägande skäl att frångå de etiska grundprinciperna inte förelåg. Efter två uppmärksammade avgöranden från disciplinnämnden pågår för närvarande intensiva diskussioner om intressekonfliktsreglernas utformning och tillämpning när det gäller så kallade sommarnotarier och biträdande jurister, vid byte av advokatbyrå. I det ena fallet ansåg nämnden att det förelåg hinder för advokatbyrån att åta sig ett uppdrag på grund av en sommarnotaries tidigare (relativt omfattande) befattning med ärendet på motpartsbyrån. I ett annat fall fann nämnden att det förelåg en skyldighet för advokatbyrån att frånträda ett uppdrag som pågått under relativt lång tid på grund av en nyanställd biträdande jurists (mycket begränsade) kontakt med ärendet på den tidigare byrån. det handlar om det som kallas jävssmitta och som betyder att en sommarnotarie, biträdande jurist eller advokat som byter arbetsplats, på grund av kunskap förvärvad hos den tidigare arbetsgivaren riskerar att smitta den nya byrå som hen kommer till. För att med säkerhet kunna säkerställa att detta inte sker, krävs i realiteten att information om vilka klienter/ärenden som den övergående juristen arbetat med på den gamla byrån lämnas till den nya advokatbyrån för dess konfliktkontroll i samband med anställningsförfarandet. Detta riskerar enligt många att leda till att tystnadsplikten bryts på ett för klienten icke godtagbart sätt. Samtidigt är det önskvärt att unga jurister ges tillfälle att praktisera på advokatbyrå under sin utbildning. Det är vidare nödvändigt att biträdande jurister och advokater inte är livegna utan kan byta arbetsgivare och arbetsplats. Hur kan man då på en mycket rörlig advokatmarknad lösa denna problematik, som på intet sätt är ny? Advokaten Nr 4 • 2016 Byråerna har under lång tid anställt sommarnotarier och biträdande jurister som under sin studietid praktiserat på olika affärsjuridiska byråer. Biträdande jurister lämnar av olika skäl en byrå för att börja på en annan. Detta har tidigare fungerat väl. Vad som emellertid hände för snart ett år sedan, var att en av de större byråerna anmälde en annan affärsjuridisk advokatbyrå till disciplinnämnden, för att i strid med intressekonfliktsreglerna ha åtagit sig ett uppdrag. Man argumenterade väl och vann framgång i nämnden. disciplinnämndens enhälliga avgörande i detta så kalllade sommarnotariefall följer det etiska regelverket och nämndens sedan lång tid fastlagda praxis. När det däremot gäller det andra ärendet, är mångas bedömning, att nämnden underlät att tillämpa den proportionalitetsprincip som följer av vägledande regler och att nämnden därtill underlät att motivera sitt beslut på ett godtagbart sätt. Avgörandet innebär enligt många en felaktig intresseavvägning som var alltför långtgående och därmed oproportioneligt. På mitt initiativ tillsattes en arbetsgrupp med uppdrag att försöka finna en lösning på problematiken. Arbetsgruppen kunde dock inte enas. Majoriteten, som representerade de stora affärsjuridiska byråerna förordade en ordning som i realiteten innebär ett systemskifte när det gäller synen på intressekonflikter och som i allt väsentligt öppnar upp för införandet av kinesiska murar. Minoriteten förordade en lösning av väsentligt mindre ingripande slag. Båda föreslog dock ett förtydligande av proportionalitetsbedömningen i situationer vid övergång till ny byrå. Det ankommer nu på styrelsen att ta fram ett vägledande uttalande i syfte att, med bibehållande av de advokatetiska grundvalarna, lämna anvisningar för hur dessa frågor på ett ändamålsenligt sätt kan lösas för framtiden. det advokatetiska regelverket är tillkommet för att skydda klientens intresse av att oberoendet, lojaliteten och tystnadsplikten upprätthålls. Det är inte tillkommet för att användas i syfte att bli av med motpartsombud man uppfattar som besvärliga att ha på motsidan, något som disciplinnämnden i ett relativt färskt avgörande fastslagit. Advokatetikens syfte är inte heller att fungera som konkurrensmedel mellan advokater. Detta sagt, är konflikthanteringen en svår fråga som de affärsjuridiska byråerna lägger ned mycket stor möda på. Det är min förhoppning att vi i samförstånd ska kunna lösa de frågor som disciplinnämndens avgöranden har aktualiserat. ”Trots vad som vid en ytlig betraktelse kan uppfattas som stora olikheter i advokatuppdraget, vilar advokatrollen i de olika uppdragen på samma etiska grundvalar, nämligen oberoende, lojalitet, konfidentialitet och frånvaron av intressekonflikter.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5