Nolltretton 1
STREAMINGTIPS Copenhagen cowboy Netflix Danska re
gissören Nicolas Winding Refn är bland annat känd för “Pusher”-filmerna och “Drive”. Nu är han aktuell med tv-serien ”Copenhagen Cowboy” som följer den gåtfulla, unga hjältinnan Miu. Efter ett liv i slaveri och på väg mot en nystart, hamnar hon i Köpenhamns hotfulla kriminella undre värld. I sökandet efter rättvisa och hämnd stöter hon på sin fiende Rakel när de ger sig ut på ett äventyr genom det naturliga och övernaturliga. Det förflutna både förändrar och definierar till slut deras framtid, när de två kvinnorna upptäcker att de inte är ensamma – de är många. (TP) FILM En fördel på videobutikstiden var att det var lättare att genomskåda vilka filmer som var usla. Då fanns det flera enkla knep att ta till när man stod och kikade på omslagen vid filmhyllan. Hajar som attackerar forskare genom isen i filmen Ice Sharks. Så känner dig igen en dålig film! Den moderna tiden med sina strömningstjänster har definitivt sina fördelar. Det produceras film som aldrig förr och det är lättare än någonsin för cineaster att se och se om sina favoritrullar. Nostalgikerna må hävda att något har gått förlorat när man inte längre knallar iväg till en filmbutik för att hyra en video eller DVD och får ett fysiskt fodral att vrida och vända på, och till viss del har de faktiskt rätt för något som blivit sämre är möjligheten att lista ut om en film duger eller suger. För det var just på filmfodralen man kunde tyda de mystiska koder som berättade om filmen var värd att hyra eller ej. Till viss del har detta levt vidare på filmaffischer, i tidningsannonser och i den korta beskrivande texten på strömningstjänsterna men det går inte riktigt att jämföra med hur det fungerade på videobutikernas tid. Då var ofta betyg, citat, skådisnamn och annat som fyllde filmfodralens omslag den enda information man hade om filmer man inte sett och det visste filmbolagen som med raffinerade metoder försökte lura oss konsumenter att se en massa usla b-rullar. Den första skiljelinjen var “Direkt till video”, eftersom filmen då inte klarat biografernas gallring. Men det kunde ändå finnas bra filmer i denna kategori. Idag har “Direkt till strömningstjänst” motsvarande status. Hade en film fått höga betyg av recensenterna visade man det genom att ha kvällstidningarnas plus och getingar, eller hyllande citat, på videoomslaget. Fanns inga citat eller betyg berodde det helt enkelt på att man inte hittat någon, hur hårt man än letat, som velat ge ett positivt omdöme. Fanns citat men inga betyg skulle man vara på sin vakt, för stod det saker som ”…lysande…” och ”…tät stämning…” så kunde det bero på att det kanske egentligen stod ”Ford som ofta är lysande är här väldigt blek” och ”jag hade hoppats på en tät stämning, men icke”. Man lärde sig även att vara skeptisk mot betyg från små obskyra amerikanska tidningar och radiostationer, i stil med ”Starkt drama” – Ben Forsythe, Radio WTYR. Filmer har alltid sålts in genom sina stjärnor, och det gäller fortfarande. Är skådisarna, regissören, manusförfattaren, fotografen, producenten och alla andra inblandade okända är risken stor att filmen suger. Läser man ”Från producenten av…” så bör man dock vara på sin vakt. För vem bryr sig om producenten? Det är skådisar, regissör och manus man tittar efter. Men ibland får filmbolagen ta till den enda bra koppling man kan hitta. Vissa skådespelare fastnar i att bli notoriska B-skådisar och är sällan med i de där riktigt påkostade filmerna. Det finns en anledning till det. Så undvik dessa när du lärt dig vilka det är. En klassiker från ett gammalt videoomslag var ”Frank Stallone –Sylvesters bror”. Minsta lilla koppling till kända skådisar rotas fram. Men bara för att en viss person är en bra skådis betyder det inte att hans lillebror, fru, svägerska eller hund är det. Ett annat knep från filmbolagen var förr att försöka kränga samma film med en ändrad titel. ”Rätt upp i 90-talet” blev ”Blast from the past”. ”Polis ger servitris två miljoner i dricks” blev ”Det kan hända dig”. Filmer som inte var så lyckosamma på bio fick ibland en ny titel när de släpptes på video, förmodligen för att lura folk att det var en ny film. Man kunde också läsa raden ”Om du gillade film X så kommer du älska film Y”. När en film påstås gå i samma stil som en annan känd förlaga vet man direkt att det är en dålig kopia. En lågbudgetvariant där man haft idétorka och bara vill tjäna pengar på lättlurade människor. De flesta av dessa knep lever kvar till viss del men är inte lika påtagliga som under videofodralens tid. Och kanske är det något vi ska sörja, för en konstform håller på att gå förlorad. Konsten att känna igen en dålig film – innan man har sett den. TIPSET Asterix & Obelix: I drakens rike (2023) Just nu visas den senaste Asterix-filmen på bio. Kejsarinnan av Kina har just fängslats efter en statskupp som uppviglades av en förrädisk prins. Kejsarinnans enda dotter flyr till Gallien för att be om hjälp från Asterix och Obelix, som följer med prinsessan för att rädda hennes mamma och befria hennes land. Men Caesar och hans mäktiga armé, törstiga efter en ny erövring, är också på väg mot drakens rike i Kina. Roligast är ändå att självaste Zlatan är med i filmen, som den romerska soldaten Caius Antivirus. Zlatan är med i två större scener som anspelar både på hans intresse för fotboll och kampsport, och han levererar en riktig Zlatanreplik: – Ni ville ha Antivirus. Ni fick Antivirus! (TP) KLASSIKERN American History X (1998) En riktigt stark och obehaglig film med Edward Norton i högform. Bröderna Derek (Edward Norton) och Danny (Edward Furlong) förlorar sin far i ett skottdrama där gärningsmännen var av afroamerikanskt ursprung. Sorgen och hatet driver Derek in i en nynazistisk rörelse där han snabbt stiger i graderna. Lillebror Danny följer efter, men efter ytterligare ett drama med dödlig utgång hamnar Derek i fängelse. Under sin tid i bakom lås och bom inser han att han valt fel väg, och när han efter tre år friges är hans enda önskan att rädda sin lillebror undan samma öde. En viktig film om ett ständigt aktuellt ämne. (TP) NOLLTRETTON 41