Kingsize 1
Intervju: Erik Lundin kommer du inte ifrån, men d
u kan välja att inte unna dig. Det är lättare att göra. Men det skulle jag inte göra utan jag njuter till fullo. Jag känner ingen skuld eller att det är orättvist att jag ska få må bra när andra lider, det går inte. Jag är en lycklig människa i grund och botten och har alltid varit. – Trots sakerna jag pratar om på ”Zebrapojken”, som låter väldigt dystra och mörka, så var jag skitglad under hela min uppväxt, det är mer i efterhand som jag har analyserat den och insett att det funnits andra känslor också. Och självklart, som ett zebrabarn, så har jag gått in i sorg och mig själv också. Men generellt var jag väldigt glad vilket också gestaltas på skivan för det finns många låtar som är väldigt upplyftande och celebrerar livet. Fan vad skönt för dig, för det är så lätt hänt att man tar på sig saker som man inte ska göra. – Men du var inne på något i början om ansvar, och det har jag otroligt mycket. För min familj här och för min familj i Gambia också, som jag känner ett stort ansvar för. Jag kan vara skillnaden för dom. Men så har jag alltid känt, oavsett om jag hade hållit på med musik eller inte, att jag ska göra grejer som förändrar för andra också. Men det ansvaret låter jag inte skölja över mig så pass att det dränker min glädje. Det får inte hända. Kan det däremot skapa en press i ditt skapande? Det kanske blir en dum fråga eftersom du uppenbarligen vill skriva och berätta om dom här historierna, men att du kanske blir, inte tvingad, men känner dig ”skyldig” att göra det? För deras skull? – Hade inte dom här sakerna hänt hade jag kanske inte kallat albumet ”Zebrapojken”, men historierna i sig och navet av vad jag ville att albumet skulle vara hade varit detsamma ändå, så jag låter inte det spela över åt varken det ena eller det andra hållet. Om bara bra saker hade hänt och jag hade blivit multimiljardär hade jag fortfarande inte låtit det påverka skivan och processen. Så det var mer att jag plockade från grejerna som hände, vilket gjorde det mer mångfasetterat. Det var som någon låt jag skrev nyss… ”fäller vi några, då fyller vi burkar och så säljer vi tårar”, förstår du? Haha. Sälj tårarna, det är inget fel eller att man säljer ut, det är min smärta som jag delar med mig av på skivan. Men allt Erik Lundin gör är inte gravallvarligt. Tvärtom pratar han mycket om saker han skulle vilja göra, som inte nödvändigtvis hör till den kategorin. En av sakerna han redan gjort är projektet tillsammans med Zlatan Ibrahimović, där rapparen blev utvald att göra en låt till hans personliga spellista. – Du ser! Haha, det var kul... Men du har inte hundra procent fria tyglar och jag gör aldrig musik utan fria tyglar. Jag skriver alla mina texter själv och jag gillar inte när folk lägger sig i min process för jag gör den musik jag vill göra. Men jag tog det här uppdraget för att jag tyckte det var fett 20 KINGSIZE MAGAZINE | NR 1, 2019 och det var det. Det var en låt med tempoväxling i låten och jag har aldrig gjort det. Med ett hopprep som grundrytm. Plus att jag blandade svenska och engelska, vilket jag inte heller gillar att göra. Så det blev en utmaning men såna grejer är roliga, så länge det är en utmaning är det okej. Det finns många beröringspunkter mellan Erik Lundin och Zlatan Ibrahimović. De är båda födda i Sverige, men stämplas ändå som invandrare. De har en makalös teknisk begåvning och är i Sveriges toppskikt inom sina respektive fält. Men om Erik fått prata sig hes om sociala orättvisor, har Zlatan tvärtom fått kritik för sin stundtals nonchalanta inställning till politik. – Det är klart man hade velat se mer sånt, men det vill man från alla. Det spelar ingen roll att han är större än andra, alla kan göra det. Men alla vill kanske inte göra det. Alla kanske inte förstår sig på såna saker heller, det kan finnas tusen olika anledningar. Jag kan bara stå för mig och dom saker jag tycker är viktiga. Det är många, även artister, som borde uttala sig mer kring viktiga saker, som inte gör det. Varför vet jag inte. Men Zlatan är inte större bov än någon annan, det finns massa människor som jag hellre skulle prata om som inte gör någonting heller. Som är mycket närmre det både jag och andra gör. Men jag håller inte det emot dom. Som till exempel…? – Nä, jag vet inte, haha. Det är många. Alla som inte gör det, kan vi säga. Haha! Till Zlatans försvar kan man hävda att han i egenskap av sig själv på många sätt fungerar som en politisk symbol. Detsamma kan man säga om västerorts nykrönte prins Z.E. På kort tid har hans råa och opolerade rap tagit sig in i samma rum som Erik Lundin äntrade för tre år sedan - genom samma dörr som han och hans föregångare sakteliga lyckats bryta upp. I skrivande stund har Z.E chansen att vinna Årets textförfattare på Grammis och på så sätt ta över stafettpinnen från just Erik Lundin. Och inte honom emot. – Det är fett att dom belyser ALL talang som finns. Det finns många som anser att det finns ”fina” textförfattare och ”fula” textförfattare och det är fint att dom får synas i samma ljus. Det är bra att det har blivit en förändring på det. Rappare är, tycker jag, det fetaste vi har just för att vi oftast fokuserar på texterna. Att vi har fått mer och mer plats i textförfattarkategorin är superfett! Och viktigt. En av förra årets tveklöst mäktigaste händelser var när just Z.E och Erik Lundin gjorde en gemensam västerort-takeover på Gröna Lund. En solig, om än något kylig, sommarkväll tog de med sig gäster som Silvana Imam, Cherrie, Dani M och Keya. En historisk kväll i gemenskapens tecken som också fick kraft i egenskap av symbol för både verkliga och uppmålade demografiska barriärer, samtidigt som den förenade Erik och Z.Es på lika många sätt liknande som totalt olika världar. – Jag ville bjuda in hela Gröna Lund till orten. Vi hade byggt upp burar såsom våra förråd därute ser ut. Det är mycket som händer där i källaren. Vi hade tunnelbanebänken och skylten för slutstationen. Jag kunde sitta och rappa på en bänk precis Jag vill hellre vara svartvit än grå, för det går inte att leva grått. WWW.KINGSIZEMAG.SE