Kingsize 1
Det var guld. Och att vi inte körde uppdelade set
, utan vi körde back to back hela showen. Jag tycker inte det blir mer underhållande än så. Även om Z.E redan då, helt utan uppbackning från musikbransch och större medial täckning, skapat sig en självklar plats på den svenska hiphopscenen kändes det för många som en överraskande kombination med tanke på Erik Lundins status. Men när han själv berättar om sin respekt för den unga rapparen har han bara lovord att erbjuda. – Jag har gillat ”Z” sen jag hörde honom första gången. Jag tyckte han lät så annorlunda. Ortengrabb, från Tensta, påminde om många av mina barndomsvänner som hade kunnat vara rappare om hiphopen hade varit där den är idag, då. Tyvärr är vissa av dom borta nu, vila i frid, men dom hade hela den där grejen. Fyndiga som fan och hade flowet eftersom dom lyssnade på hiphop från USA. – Men för att knyta an det till ”Z” så är han en väldigt smart rappare, låter egen, låter orten… Om jag kunde få med honom på den här grejen skulle det vara guld. Att våra världar skulle mötas. För han är inte bara en fantastisk textförfattare, han har humor. Smarta rappare brukar ha humor och kunna använda sig av det. När det finns självdistans och allting inte bara är stenhårt. Han säger stenhårda grejer också, men han kan säga värsta drivraden efteråt. Till skillnad från tidigare är ”Zebrapojken” Hahaha, exakt! – ”Jag har typ hundra spel. Och den här skivan är grym!”, haha. Exakt, finns det ens en skiva? – Hahaha! Skivan finns, och den 7:e mars släpps ”Zebrapojken” genom den egna nystartade labeln Mansa Banda Music. Döpt delvis efter Mansa Musa, den mycket omtalade afrikanska kungen för Maliriket som brukar refereras till som ”världens rikaste människa”. Under sin pilgrimsresa till Mekka ska han spridit så mycket guld omkring sig på vägen att ekonomier rasade ihop. Erik berättar att de kommer från samma stam - Mandinka - och att Mansa betyder ”kung” mandinka. Banda, såklart, efter hans eget efternamn. – Så, kung Banda. Jag har velat starta bolaget länge och läget kom. Första singeln släpptes också där och skivan kommer släppas där. Jag har alla möjligheter att göra det, så varför inte testa? Det är det jag vill göra, på egna ben med full kontroll. Med bra människor som jag har haft runt mig länge. Så allt är inte helt nytt. Bolaget kommer också i ett naturligt steg efter att Erik, Cherrie och Silvana Imam valt att lämna hiphopinstitutionen RMH, den senare tiden kallat TRANS94. Men om det är han fortsatt fåordig kring. – Nä, vi valde att gå olika vägar. Jag, Cherrie och Silvana gick samma väg. Om det går att säga att vi har blivit tightare så har vi det. Det är inte så mycket mer att inte producerad av Mats Norman, utan av Nils Svennem Lundberg och hans bror Måns. Nils, även känd under sitt producentnamn Nisj, vann en Grammis som Årets producent samma år som Erik vann sina priser och har jobbat nära framförallt Silvana Imam sedan hennes debut. Två personer som Erik uppenbarligen trivs bra med och som format låtarna på skivan som han berättar är både ”stora, glada, breda och pampiga”. – Jag är enklare än vad mina EP:s har låtit, fast dom var tvungna att låta så. Jag älskar varenda track jag har gjort med Mats. Men mina öron är inte svåra utan jag gillar att göra stora, pampiga grejer också. Och sånt som låter trendigt beroende vad man tänker på för slags musik, om det är den som du pratade om som är översatt amerikansk trap eller stora arenalåtar, men jag gillar sånt. – Jag är väldigt skamlös när det kommer till produktioner och har alltid varit. Det är nog att jag har skruvat ner lite när vi har kört med Adam och så, för dom gick en allt smalare väg om kan säga så. Väldigt mycket integritet och väldigt smart musik. Jag gjorde mycket såna grejer också, typ dubstep, sen blev hela den världen stor. Sånt är asfett och kommer såna producenter och hojtar på mig så är jag alltid game asså, det är skitfett. Samma sak med typ afrotrap, jag vill också lägga på såna grejer! Men jag får inte, haha. Haha, för vem?! – Nä, jag skoja. säga om det. Men apropå sound var det kul att höra din första singel ”Andetag” som är väldigt pampig och en arenalåt som är väldigt bra live! – Exakt. Det är en sån som jag vet hur den kommer växa på spelningar. Vissa låtar vet man vad dom har för plats. Innan du går till klubben skulle noll personer sätta på ”Västerort”. Det är ingen sån låt, men den har sin plats. – Men vi får också tänka på att jag inte har släppt så mycket musik, saker har fått ta tid. Vi har levt ganska länge i varje projekt, så tid har gått mellan varje grej. Nu kommer skotten tätare när albumet släpps. Albumet är albumet, det ska leva för alltid. Det är något jag vill lämna efter mig, precis som med ”Suedi” och precis som med ”Välkommen hem”. ”Zebrapojken” ska jag lämna efter. Jag vill att man ska kunna lyssna på den för alltid. Sen vad man gör emellan, det är då man kan slänga in såna här grejer. Eller att samarbeta med andra, det är skitfett. Problemet var innan att jag bara gjorde det, haha. Men jag är stolt över den här skivan, det är det fetaste som jag har släppt. Det känns mer och mer synd att jag inte hört skivan än, man vill ju prata texter med dig… – Ja, verkligen. Det börjar kännas som shunon i skolan som säger att han har Playstation och man börjar undra ”har du verkligen det?”, haha! Han fortsätter berätta att han först och främst kommer fokusera på sin egen musik genom Mansa Banda Music, men än har man inte glömt raden från ”Haffla”, det avslutande spåret på debut-EP:n: ”Blivit reducerade till svartingar och tattare, våra resor är underskattade / jag borde bli kontaktad av författare, fuck it bre jag borde bli författare” – Var sak har sin tid, men bok… Det brinner i fingertopparna alltså. Jag vill verkligen skriva böcker. Men det är en sån grej, då blir jag shunon med Playstation igen, haha. Men absolut, det finns massa saker jag vill göra. Jag vill bli skådespelare, det vore fett också. Det finns fler grejer jag vill göra, men det är för lite musik som har släppts än, låt oss äga en grej först och sen tar vi nästa. Och Eboi finns väl kvar där någonstans och gömmer sig också? – I form av textförfattare, absolut. Det vill jag också göra! Det är sjukt när jag tänker på det, varför är det ingen som kör på engelska? När man ser hur nära musiken och soundet har kommit det amerikanska. Hur flytande allting är, inte bara i Sverige utan hela Europa. Alla scener har ju vuxit ihop åt olika håll. Vissa åt traphållet, vissa åt afrobeat-hållet… Om någon gång så är det ju nu man ska hoppa in. Men så mycket tid jag la ner på double entendres och fyrstaviga rim och så kom det någon och sa ”fan va fort du rappar”, haha. Jag skulle vilja komma tillbaka och bullshita, typ. Det finns en dubbelsidighet i det där, för samtidigt som det är som du säger så är det ju sant som Cherrie visat, att musiken kan nå ut på svenska också? – Exakt. Det ena utesluter inte det andra heller. För henne funkar det ju, med ren rap på svenska kommer det ta längre. Det är egentligen ännu mer sjukt att man på den tiden lyssnade på Saïan Supa Crew, dom körde ju ren rap. Det var ännu svårare att kunna ta sig an, men nu för tiden när man lyssnar på dom här franska mer melodiska rapparna, PNL till exempel. Det låter som att det skulle kunna komma härifrån, bara att det är på franska. Jag har faktiskt ett par… ni måste tro mig!, skriker han ut och skrattar högt. Hahaha, låt höra! – Jag har faktiskt en låt som jag sjunger på. Varför jag sa så var för att jag inte vet om den kommer på skivan eller inte, men jag gör melodisk rap i alla fall. Det är vad jag kallar ”South by Southwest”-låtar (festivalen känd som SXSW, reds anm). Om jag skulle uppträda där hade jag velat presentera det. Det låter bara fett. Med stora visioner kommer stora drömmar och det råder inga tvivel om att Ibrahima Erik Lundin Banda har vad som krävs för att förverkliga dem. Men först ska vi få spela på hans Playstation - och låta fler historier förevigas. NR 1, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 21 ”Zebrapojken” ska jag lämna efter. Jag vill att man ska kunna lyssna på den för alltid. WWW.KINGSIZEMAG.SE