Kingsize 1
Intervju: Prop Dylan Tobias Carlsson Jacob Sjöber
g PROP DYLAN ”LOCALLY SOURCED & WORLD RENOWN” Med teknisk briljans, hårt arbete och outtröttlig gör det själv-attityd har Prop Dylan kommit att bli en av Sveriges främsta MC:s på engelska. Han har flera album i ryggsäcken, turnerat flitigt runt i världen och samarbetat med högt respekterade namn på båda sidor Atlanten. I arbetet med nya albumet, ”To Whom It May Concern Pt. 1”, har Borlänge-rapparen valt att återanknyta till hembygden med reflektioner om familj, vänner och musiken. 35-årige Per Norén, mer känd som Prop Dylan, är sprungen ur en hiphop-generation där texterna har stor betydelse. Han fångades tidigt av svenska och utländska rappare som nyttjade en mer teknisk rap-stil, vilket resulterade i debutprojektet ”A Garbage Pail Kid”. Skivan anfördes av producentsamarbeten med Masse, Astma, Soul Supreme, S.Raw, Matte Caliste och vad som skulle bli den mångåriga samarbetspartnern Logophobia. Diskografin ljuger knappast då Prop även fått ihop samarbeten med Wordsworth, Pumpkinhead (R.I.P.), Masta Ace, Talib Kweli och DJ Premier. Efter att förra albumet kom ut 2013 har ett nytt fullängdsprojekt dragit ut på tiden, av flera olika orsaker. De senaste årens inspelningar höll till och med på att gå om intet efter en hårddiskkrasch i höstas. – Allt försvann. Jag hade jobbat nattskift i studion och spelat in 3-4 låtar och jag lät datorn stå på efter jag dragit hem. När jag kom dit nästa dag hade datorn kraschat helt. Jag fick hjälp av en polare som är duktig med datorer och han lyckades rädda det viktigaste. Det var på håret att jag blev helt barskarapad. Sen var det bara att spela in allt igen och färdigställa albumet. Close call! Oj då. Men hur har processen sett ut, fram till allt trubbel i studion? – Ja, det har tagit fem år och det har samtidigt tagit tre månader när det kommer till skrivandeprocessen. Jag skulle inte säga att det har tagit fem år att skriva. I så fall skulle jag vara jävligt slow, haha. Det har mer varit en process att gå tillbaka och tänka på hur vill jag bli frontad som person, inte kanske artist främst, utan mer vad är det jag vill skriva om och hur mitt liv ser ut. Det har hänt mycket i mitt liv, främst att bli farsa men även att förlora min egen pappa samma år och även människor som av olika anledningar försvunnit ur mitt liv. Det påverkar en och man får en annan grund som människa. Det är ganska mycket av ett retrospektivt perspektiv på skivan, en ”dimmigare” ton än tidigare album. Prop Dylan beskriver tiden sedan senaste albumet som ett musikaliskt identitetssökande, med mycket tankar och processer hur musiken ska låta. Ambitionen har varit att 54 KINGSIZE MAGAZINE | NR 1, 2019 skala ner och hitta en solid grund att stå på hemmavid i Dalarna. Visionen med ”To Whom It May Concern Pt. 1” är anspråkslöst rakt och enkel; den går ut till den som vill ta till sig skivan. – När du har hållit på i fem år så har man hunnit sitta och mysa och putsa på rim och beats en hel del. Men när det blev hårdiskkrasch så var det liksom ”fine, nu jävlar!”. Nu måste jag verkligen färdigställa det här. Har det tagit så här lång tid så kan det inte ta ett år till, nu måste jag verkligen lägga in högsta växeln. Det är en ganska stor skillnad på den här skivan och ”The Cardinal Sin”, eftersom förra skivan spelades in i fyra olika länder och olika studios. Massor av livemusiker och gäster, från Preemo (DJ Premier) till Talib Kweli och Sabina Ddumba… bara ett stort projekt som kostade mycket pengar att göra. Den här nya skivan är mer närproducerad, närodlad, och det är själva grundtanken till ”Whom It May Concern Pt. 1”. Grundtanken är att lyssnaren ska finna att musiken talar till en. Det är inte så mycket prestige. Du har också tagit en aktiv producentroll på dina albumprojekt och även under aliaset Gravy Sparks. – Ja, jag har alltid haft en övergripande producentroll på alla skivor jag släppt. Dock har jag på senare tid valt att sätta mitt producent-alias på de produktioner jag är med på. Jag tror man måste skilja på beatmaker och producent, något som man inom hiphop har förväxlat. En breatmaker gör beatet och stommen till produktionen. Producenten har den övergripande rollen att fläta samman en hel skiva eller låt så att alstret har ett sammanhang. Tidigare har jag haft den övergripande rollen men på senare tid producerar jag även låtarna. Jag släpper även instrumentalskivor och producerar andra artister under alteregot Gravy Sparks på Nine To Five Records. Berätta om gästerna på nya skivan. – Jag har med Supastition från North Carolina, Mr Noun från Sundsvallsgruppen Supersci, Verb T från engelska gruppen The Four Owls och Promoe från Looptroop. Folk jag håller av som duktiga musiker. Just personkemin med människor har blivit viktigare för mig. Det här med att bara kontakta nån rappare som ska hoppa på låtar är inte så aktuellt. Men att vara independent-artist som sköter allt själv kan vara stressigt i sig. För mig blev det nästan så att spela in låtar blev sekundärt ett tag. Utan istället behövde jag nätverka, höra av mig till folk och fixa en massa saker. Det är kanske därför det tagit så lång tid att göra nya plattan också, för jag vill att det ska vara rätt. Det ska kännas rätt. När det gäller produktion på skivan så är det jag, Logo, Davr från Random Bastards och en rysk producent som heter DJ Matvey. Det är inte bara inspelningsprocessen som förändrats. Arbetet bakom kulisserna tar mycket tid i anspråk, från det kreativa arbetet i studion med rimblock och samplingar. I en svårnavigerad modern musikbransch har Prop Dylan hela tiden litat på sin inre kompass om hur karriären ska byggas, vilket i slutändan varit värt mödan när han blickar bakåt. – När man är independent så gör man oftast allt jobb själv, finansierar allting, bokar alla turnéer själv. Så jag har aldrig haft nåt bokningsbolag eller publishing, utan bara kört mitt eget race i mitt eget nätverk. Och det är klart att när du sitter där och ska boka, och inte haft någon spelning på ett några månader så känns det… Men det går i cykler, allting. Hiphop går i cykler. Musik går i cykler. Ens liv går i cykler. Artister kan vara relevanta i två år och är sen helt borta. Jag har ändå hållit mig relevant i över tio år, och ”still is”. Du har stor erfarenhet av att turnera runt om i Europa. Hur ser du på Sverige och den övriga hiphopscenen i Europa? – Det känns som att det har stått still i några år. Visst, artister släpper stora projekt och det blir hyllat i media, vissa till och med geniförklarade trots mediokra album. Jag säger inte att allt behöver vara tekniskt invecklat och vara boom bap men det känns som att de flesta är rädda för att vara musikaliskt originella - och blir hyllade för att de låter som en direkt kopia av en amerikansk trend. Många rappar om just det här problemet oavsett sound eller trend men ingen vågar prata om det utanför mickbåset. De flesta är väl rädda om sin sköra plats i musikbranschen. WWW.KINGSIZEMAG.SE