Kingsize 1
Musik: Recensioner svenska album Promoe & Don Mar
tin ”Public Enemy” Den svenska och norska hiphopscenen har under årens lopp haft ett flertal kvalitativa samarbeten över gränserna. Så även denna gång när Looptroop Rockers egna Promoe möter Gatas Parlament-medlemmen Don Martin. Dynamiken mellan Promoe och Don Martin är väl avvägd, där Proffs-Mårten får utlopp för både rap-reflektioner av klass och sina säregna bryggor och refränger med inspiration av reggae/dancehall. Norrmannen står å sin sida för benhårda betraktelser och textmässig precision. Med ”Public Enemy” får vi en inblick i en tydligt vänsterorienterad världsbild där vi tillhandahålls gott om material för eftertanke och reflektion kring politiska ställningstaganden, individens roll i ett större sammanhang och samhällets utmaningar. Kritiken mot västvärlden och våra respektive regeringars agerande får utlopp på låtar som ”Bombefly”, ”Manifest” och ”Valet”. Allt detta känns välbehövligt när hiphop, och rappares skarpsynta betraktelser, i högsta grad behövs som samhällsomdanande kraft. Bästa låt: ”Gamle Bilder”. Insiktsfullt på konceptet om bilder över en svävande DJ Large-produktion. Promoes rader om Instagram är träffande. Bästa produktion: Isak’sSon remix på ”Geni”. Bästa rader: ”Vi avslutar din existens likvidatorerna / Emcees sitter ändå som lik vid datorerna / Och rapar människofientlighet likt diktatorerna / De är zombies vi matar dem till kanonerna …” (Promoe på ”Vafan”) / Tobias Carlsson Denz ”Medan Vi Lever” På sitt efterlängtade debutalbum visar Denz effektivt upp olika sidor av sitt artisteri. Han bjuder på gott om personliga reflektioner kring relationer och händelser som har påverkat honom allra mest, specifikt konsekvenserna av att ta ”fel väg” i livet. På ”Sådär” får vi en inblick i det så kallade ”trap-livet” i förorten, medan ”Tider” går in på vad som egentligen döljer sig bakom den uppmålade bilden. Den mer hårdkokta halvan av albumet övergår senare till dansvänliga ”Allt eller Nada”, en låt som kan starta igång vilken fest som helst. Visionen bakom projektet är tydlig, även om det som lyssnare är tråkigt att hälften av låtarna består av tidigare släppta singlar. Men istället för kvantitet får vi kvalitet. Visserligen är det historien om Denz egna liv, men detta är en skivan många säkerligen kan relatera till. Trots att vi sett hans namn i åratal är Denz fortfarande i startskedet av sin karriär och har därför alla möjligheter att fortsätta utvecklas, där han i mångt och mycket demonstrerar en mognad och potential som inte bör underskattas. Bästa låt: ”Tider”. Denz mest personliga spår hittills. Bästa produktion: ”Mike Tyson”. En svensk ”Sicko Mode” med flera mäktiga övergångar. Bästa rader: ”Snacka block siffror jag där bitch, affärsman men jag fortfarande savage…” (”Sådär”) / Sofia Yohannes Silvana Imam ”Helig Moder” När Silvana Imam först kom ut var chockvärdet i mellanmjölk-Sverige en oundviklig aspekt. Vid andra albumet hade vi vant oss - och kanske till och med blivit mätta. På sitt tredje album går Silvana tillbaka till rötterna och hämtar mer från hiphop i både sound och attityd och pekar samtidigt ett tydligt mittenfinger till de som vänt kappan efter vinden. ”Helig Moder” har en del element som påminner om Kendrick Lamars introspektiva och högtidliga mästerverk ”DAMN.”. Albumet är i mångt och mycket en fortsättning på självbiografiska dokumentären ”Väck mig när ni vaknat” och präglas i stor utsträckning av uppståndelsen kring - och kraven på - hennes mångbottnade persona. Men även om Silvana fått lida ska vi vara tacksamma. För det är just det som gjort ”Helig Moder” till vad det är: ett sammansvetsat verk som utan tvekan är hennes bästa fullängdare i karriären hittills. Bästa låt: ”Stanna tiden”. Silvanas egna ”Nightime” - en odiskutabel hit som kan bli minst lika stor. Bästa produktion: ”Helig moder”. Den mjukt klinkande produktionen är både lekfull och ominös på samma gång. Bästa gästinhopp: Både Ozzy och flickvännen Beatrice Eli förgyller plattan med sina vackra refränger. Bästa rader: ”Domen för din dumhet kommer runt, när erat guld och våra villkor väger lika tungt” (”Vikken då”) / Malkolm Landréus Prop Dylan ”To Whom It May Concern Pt.1” Prop Dylan har under mer än ett decennium hållt fanan absolut högst på den svenska hiphopscenen vad gäller engelskspråkig rap, i min bok. Efter fem års arbete på denna nya fullängdare får vi nu höra en äldre och reflekterande dalkarl som håller sig trogen det beprövade boombap-konceptet , om än i en tydligt uppdaterad formel. Förutom punchlines så får vi även starkt konceptuellt förankrade och tematiskt genomarbetade låtar. Trots den mer djuplodande textmässiga ambitionen är helheten precis lika ”headnod”-vänligt som tidigare. Produktionsmässigt erbjuds vi variation och gott om soniska element att utforska för beat-konnässörer. Även om Borlänge-MC:n bär upp projektet gott och väl på egen hand så bidrar både Supastition och Verb T med internationell klass. Väl värd väntan så har Prop Dylan tveklöst skapat sitt starkaste projekt hittills. Bästa låt: ”Smile” - en bitterljuv betraktelse av tillvaron där rap och produktion gifter sig vackert. Bästa produktion: «Still Imagine» bjuder på en omhuldande och värmande återblick till gamla goda dagars magi. Bästa gästinhopp: Mr Noun i Supersci på ”Doubt”. Bästa rader: “Now what I come from is humble beginnings / So from the jump, I was told that it’s one in a million that make it / But I never let it tunnel my vision / So not to wonder I’m chillin here with a comfortable feeling, I made it…” (“The Fat Lady Sings”) / Tobias Carlsson 84 KINGSIZE MAGAZINE | NR 1, 2019 Ivory ”NIRVANA” Sedan Ivory först satte trap på den svenska hiphopkartan har han levererat mängder av musik av varierande kvalitet. Förutsättningarna har alltid funnits där, men såhär i efterhand är det uppenbart att livet runt omkring musiken inte riktigt har tillåtit honom att fokusera helhjärtat på skapandet, mer än ett par låtar i taget. Men på ”NIRVANA” gör Ivory varken låtar eller musik - han gör en film. Gitarr-riff och rap brukar sällan vara en lyckad kombination och jag måste erkänna att jag var skeptisk till samarbetet med Andreas Kleerup. Men här är inte bara texterna tyngre och mer fokuserade, de lyfts också av en ljudbild som är fyllig, extremt välproducerad och behåller inslagen av Ivorys trap/cloud-rötter. Det är verkligen imponerande hur man lyckats ge hela Ivorys artisteri ett helt nytt liv, utan att kapa den navelsträng som alltid gett hans musik näring. Allt avslutas med den sju minuter långa eftertexten ”TRO”, som fungerar som kronan på Ivorys mästerverk. Bästa låt: ”VA MEJ SJ”. Innehåll, gung och ett ypperligt bevis på Ivorys utveckling i musikskapandet. Bästa produktion: ”VA MEJ SJ”. Underbar laid-back västkustfeeling i svensk hiphop-paketering. Bästa gästinhopp: Finns bara förstklassiga gäster här, men Aki visar att gammal är äldst med en uppvisning i rap på ”DRÖMMER MEJ BORT”. Bästa rader: ”Mannen du o jag vi e i samma båt, som våra mammor sa ’håll varandra hårt’ / men dom måste sagt det på något annat språk, för du fattar nada, nu är allting svårt” (”FEJKVÄNNER”) / Malkolm Landréus Gee Dixon ”PARAPLY” Att Gee Dixon har hjärta blev tydligt i tolkningen ”Jag vill tacka livet” från det kortlivade tv-programmet ”Lyckliga gatan”. Sedan dess känns det dock som att Redline-rapparen fumlat lite i blindo, med en hop av singlar där många runnit av som vatten och endast ett fåtal blivit fullträffar. Därför är det glädjande att han nu fått ihop sin första skiva och precis som Denz gjorde i början av året - vågar visa mer av sig själv för sina lyssnare. På ”Paraply” markerar Gee Dixon än tydligare sin position som en ensamvarg, en betraktare som stått kvar när alla andra gått vidare. På bildligt och bokstavligt. Den positionen passar honom väl, men samtidigt som vi delvis får mer inblickar från Dixons ringhörna på låtar som ”Död” och ”En stund”, stannar också mycket vid tröttsam manschauvinism och sexuella erövringar. Bästa låt: ”Paraply”. Intro- och titelspåret sätter verkligen en vibb som lovar mycket i både text och känsla. Bästa produktion: ”Död”. Ominös produktion med stark Three Six Mafia-feeling i modern tappning. Bästa gästinhopp: ALN passar in fint på von Haartmanproducerade ”Stängeren”. Bästa rader: ”Varit nära döden två gånger, en bebek fyra aborter, svär jag får ångest / senaste var svår, stod utan relation, hon va ba en smash men hon höll på bli en mor” (”En stund”) / Malkolm Landréus WWW.KINGSIZEMAG.SE