Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR chRistiAN ÅhluNd Katastr
ofen på Haiti pressar ett redan svagt rättssystem den 12 JanuarI drabbades Haiti av en av historiens värsta jordbävningar. Dödssiffran i huvudstaden Port-au-Prince beräknas uppgå till nästan en kvarts miljon människor. Mer än en miljon människor har förlorat sina hem. De flesta regeringsbyggnaderna är förstörda och i stort sett hela statsapparaten är utslagen. Haiti var redan före jordbävningen ett av jordens fattigaste länder och dessutom svårt plågat av korruption, laglöshet och ständigt återkommande naturkatastrofer. År 1804 gjorde sig Haiti fritt från Frankrike efter ett slavuppror, men landet har ändå varit utsatt för en brutal exploatering från de stora kolonialmakternas sida. Under perioden 1915–1934 var Haiti ockuperat av USA. Och Frankrike tvingade 1825 Haiti under hot om invasion att gå med på ett skadestånd på ofattbara 150 miljarder kronor i dagens penningvärde, som kompensation för de slavar och den egendom som Frankrike hade förlorat genom Haitis frigörelse. Den sista avbetalningen på detta enorma skadestånd gjordes så sent som 1947. I dag är det vanligt med ursäkter för koloniala oförrätter, men det har varit märkligt tyst om den så kallade självständighetsskulden. Här ligger uppenbarligen en stor del av förklaringen till Haitis mycket svåra ekonomiska situation redan före den katastrofala jordbävningen i januari. ILAC har varit aktivt på Haiti sedan 2005. Vi har bistått regeringen i olika juridiska reformprojekt. Bland annat arbetar vi tillsammans med några andra internationella organisationer på en modernisering av brottsbalken och straffrättsprocessen. Vi har också tillsammans med Raoul Wallenberginstitutet vid Lunds universitet försett jämställdhetsministern med en sammanställning av de bästa internationella exemplen på lagstiftning mot olika former av könsdiskriminering. ILAC har också hjälpt de haitiska advokaterna att bilda ett nationellt advokatsamfund. Men framförallt har ILAC tillsammans med FN och med pengar från Sida byggt upp ett landsomfattande system för fri rättshjälp, som vid årsskiftet bestod av elva kontor 20 runt om i landet, som tillsammans sysselsätter 130 haitiska jurister. Under de knappt två år som denna verksamhet varit igång har våra jurister till exempel lyckats få nästan 2 000 personer frigivna ur fängelserna, antingen genom att de frikänts i rättegångar, eller för att vi lyckats visa att de hållits fängslade utan laglig grund. När jag besökte Haiti i november förra året upplevde jag för första gången en viss känsla av framtidstro. Säkerheten hade blivit påtagligt bättre. Det pågick byggnadsarbeten på många håll i Port-au-Prince och kvaliteten på vägar och gator hade förbättrats. Några internationella koncerner höll på att sätta upp fabriker för textilproduktion. Ekonomin växte med 4 procent på årsbasis. Vi hade inspirerande samtal om nya juridiska reformprojekt med den nye premiärministern, justitieministern och med president Prévals juridiske rådgivare. nÄr Jag oCh ILaCs pLatsCheF på Haiti en månad efter jordbävningen ska återvända till Port-au-Prince är flygplatsen stängd för kommersiell trafik. USAs armé har tagit över kontrollen och flygplatsen används bara för de hjälpsändningar som strömmar in från hela världen. Den enda möjligheten att ta sig in i landet är att flyga till Santo Domingo i grannlandet Dominikanska Republiken, där vi hyr en bil för den 40 mil långa resan till Port-au-Prince, på bitvis mycket dåliga vägar. När vi strax före midnatt kommer fram till gränsen är gränsstationen stängd. I det kompakta mörkret väntar hundratals människor och lastbilar på gryningen när gränsövergången åter ska öppnas. Efter att ha tillbringat natten på varsin madrass på golvet i en restaurangmatsal passerar vi gränsen tidigt nästa morgon. Till att börja med kör vi genom ett fridfullt, nästan öde landskap, sen längs en stilla sjö. Två timmar senare, i den tätnande morgontrafiken kring Port-au-Prince, börjar vi se de första tecknen på förödelsen. Vi passerar det ena raserade huset efter det andra och ser människor huka Advokaten Nr 3 • 2010