Advokaten 1
Fokus Barnets bästa » i form av checklistor över
vilka ämnen som ska tas upp och hur man kan fråga, ökar risken för godtycke. Alla människor bär med sig sina erfarenheter från livet som, om man inte är medveten om dem, kan styra beslut på ett olyckligt sätt. – Den här erfarenhetsbanken man har kan vara till oerhörd nytta om man vet varför man känner på ett visst sätt. Men om man inte vet varför tappar lokutionen om barns bästa totalt sitt innehåll, säger Ryrstedt. BÄttre, Men Mer KVar att göra Även 2002 års vårdnadskommitté pekade i sitt slutbetänkande på behovet av utbildning för de handläggare som utför vårdnadsutredningar. Det handlar enligt utredningen bland annat om att samtala med barn på barns villkor, att tolka barns uttryckssätt och olika utredningsmetoder. Samtidigt konstaterade kommittén att kvaliteten på vårdnadsutredningar förbättrats på senare år, och att barnen fått komma till tals i betydligt större utsträckning än bara några år tidigare. Rådmannen Marianne Gauffin i Stockholm upplever däremot att underlaget från familjerätten oftast håller god kvalitet, men att det ofta tar för lång tid att få, förmodligen för att familjerätterna inte har tillräckliga resurser. Advokat Eva Kullman märker i sina mål att utredningarnas kvalitet varierar mycket, beroende på kommun och utredare. Små kommuner har svårt att anställa experter, säger hon. Socialsekreterarna blir mångsysslare, och det märks på kvaliteten. – Det är enkla saker som att vissa handläggare skriver som att de själva upplevt något, de anger inte källan. Det kan vara oklart varifrån uppgiften kommer, men man får intrycket att det är sanning och kontrollerat, säger hon, och fortsätter: – Vi ombud som jobbat länge, vi vet ungefär i vilka kommuner det blir bra utredning och samtal med barnen och när det inte blir det. Då har man anledning att vara mer kritisk och ta in egen utredning och annan bevisning, säger hon. Precis som Eva Ryrstedt efterlyser Kullman en enhetlig modell för vårdnads-, boende- och umgängesutredningar. Dessutom behöver kompetensen höjas, något som kan göras genom att att flera små kommuner samarbetar om familjerätten. Utgången i vårdnads-, boende- och umgängestvister är ofta svår att förutsäga, anser Eva Kullman. Och ovissheten ökar pressen ytterligare på klienter som redan är i kris. Det blir lätt så att en förälder i tvist lyssnar på alla möjliga källor, vänner, motparten, intresseföreningar och får med sig felaktiga uppfattningar 26 Forskaren Eva Ryrstedt förstår advokaternas dilemma i dessa lägen, och har svårt att ge råd. – De har ju en svår situation, eftersom de är prisgivna till en förälder som inte mår bra – för det gör de ju sällan – och samtidigt prisgivna åt ett system som inte riktigt fungerar och som de måste använda. Det enda jag kan råda dem är möjligen att hela tiden försöka inkludera och föra fram barnet som den viktiga personen i processen, säger hon. Arga, sårade föräldrar som riskerar att glömma barnets bästa är vardag i tvister om vårdnad, boende och umgänge. Det tycks i det läget vara rimligt att, som lagstiftaren gör, utgå från att det bästa för barnet som regel är att föräldrarna kan komma överens i stället för att domstolen beslutar. Men Eva Ryrstedt är kritisk till den i hennes Christer Eiserman tycke överdrivna fokuseringen på överenskommelser. När hon studerade socialtjänstens samarbetssamtal såg hon att barnets bästa ibland kom i skymundan av strävan efter att nå ett avtal mellan föräldrarna. Samtalen blev till förhandlingar, där föräldrarna gav och tog, och barnet decimerades till ett objekt för förhandlingen. Eva Ryrstedt ifrågasätter inte alls att sanna överenskommelser, där föräldrarna löst sina konflikter och förmår se till barnets behov, gynnar barnet. Men för att nå dit behöver man ofta hjälpa föräldrarna att lösa sin grundkonflikt, som kanske inte alls handlar om barnen, menar Ryrstedt, som vill ha mer terapeutiska inslag i samarbetssamtalen. Också Barnombudsmannen pekar i rapporten ”Barnets bästa” på risken för att strävan att nå en överenskommelse mellan föräldrarna bara leder till ”kompromisslösningar i syfte att skapa rättvisa mellan föräldrarna”. Advokat Eva Kullman upplever att strävan Eva Kullman om vad som gäller. Allt detta gör det svårt för föräldrarna att se till barnets bästa. Vad kan hon som advokat göra när klienten glömmer bort huvudpersonen i tvisten: barnet? – Man försöker få klienten att tänka på barnets bästa och att ha ett långt perspektiv. Det gäller att vara rätt kritisk mot sin klient när hon tappar fokus, säger Eva Kullman. Tydlig rådgivning, där man förklarar vad domstolen kan tänkas acceptera och inte, är ett annat sätt. Som regel går det att få klienten tillbaka på ”den smala vägen” som Eva Kullman uttrycker det. Men inte alltid. Och då ska hon som advokat stå vid klientens – förälderns – sida. – Man får driva det professionellt och ta fram det som åtminstone skulle kunna tala till klientens fördel och sedan med varm hand överlämna detta till domstolens prövning. efter att nå överenskommelser ibland går för långt. – Parterna är ibland så rädda för att inte verka samarbetsvilliga och att det ska skada deras sak, att de går med på det ena eller andra utan att man löst den grundläggande konflikten, säger hon. Även andra advokater i Kalmartrakten har reagerat mot domstolarnas och socialtjänstens fokusering på överenskommelser. De har uppfattningen att det i normalfallet bör hållas ett möte på advokatkontoret med parter och ombud i syfte att nå en lösning. – Vi vill se vad vi kan åstadkomma och gör där vårt yttersta för att hitta konkreta lösningar. Och går inte det och vi måste driva i domstol berättar vi för domarna att vi har talats vid och försökt hitta en överenskommelse och inte lyckats, så därför får vi be domstolen att hjälpa parterna genom att meddela ett beslut i vart fall interimistiskt, berättar Kullman. Advokaten Nr 3 • 2010