Advokaten 1
Fokus Barnets bästa » vant och går att ta till si
g. Så vitt jag vet finns det ingen information hos Migrationsverket i dag som riktar sig till barn och unga. hÅrdare praxIs draBBar Barn Ändringen av utlänningslagen år 2006 syftade bland annat till att lyfta fram barnens speciella behov bättre. Men knappt fyra år efter förändringarna upplever i stället många bedömare att det blivit svårare för barn att få uppehållstillstånd i de fall det inte finns asylskäl. De kan då ansöka om uppehållstillstånd på grund av vad som kallas synnerligen ömmande omständigheter. ”Synnerligen ömmande omständigheter” ersatte år 2006 begreppet humanitära skäl som grund för uppehållstillstånd i utlänningslagen (5 ka. 6 §). Enligt den nya regeln ska Migrationsverket och migrationsdomstolarna göra en ”samlad bedömning av utlänningens situation” för att se om det finns skäl att låta personen stanna. Enligt lagen ska man särskilt titta på hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. För att lyfta fram och förstärka barnperspektivet och principen om barnets bästa i utlänningslagen lade lagstiftaren till ett andra stycke, om att de synnerligen ömmande omständigheter inte behöver ha samma tyngd för barn som för vuxna. Lagändringen gjordes enligt förarbetena inte för att minska antalet uppehållstillstånd. Men mycket tyder på att det ändå blivit resultatet – också för barn. Barnombudsmannen redovisar i sin årsrapport för 2009 en granskning av elva rättsfall från Migrationsöverdomstolen. Slutsats är att de nya reglerna i praktiken gjort det svårare för barn att få uppehållstillstånd i Sverige, genom en hård tillämpning av Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Förre hovrättspresidenten, numera advokaten, Bertil Hübinette som på regeringens uppdrag utvärderat processreformen kommer fram till samma slutsats, men konstaterar också att det ännu är svårt att dra några slutsatser om hur de lägre kraven för barn tolkats. År soM ForMar Barn Domaren Sara Renman och advokaterna Lena Isaksson och Marianne Andersson känner igen bilden av en hård praxis när det gäller de humanitära skälen. – Jag har företrätt barn som varit omhändertagna enligt LVU för att skyddas från sina egna föräldrar. Ändå har man ansett att de ska kunna skickas tillbaka till den människa som har utsatt dem för misshandel, säger Lena Isaksson, som tycker att man möjligen 32 också ska ta hänsyn till de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett uppehållstillstånd. – Är det rimligt att en handläggare på Migrationsverket eller en domare i migrationsdomstolen ska göra bedömningen vilka ekonomiska konsekvenser ett uppehållstillstånd får? Eller är det något som lagstiftaren borde lösa, frågar Anna Lundberg retoriskt. Hennes uppfattning får stöd av Bertil Hübinette. Hübinette skriver i sitt betänkande att domstolarna och Migrationsverket ”i ett enskilt fall inte borde behöva ta hänsyn till annat än om de förhållanden som gäller sökanden i målet är tillräckliga för att han eller hon ska beviljas uppehållstillstånd”. Lena Isaksson skulle behöva förtydliga i lagtexten vad synnerligen ömmande omständigheter innebär just för barn. Både Lena Isaksson och Marianne Andersson tycker också att Migrationsverket och migrationsdomstolarna visar dålig förståelse för vad vistelsetiden i Sverige innebär för just barn. Fem–sex år av livet påverkar ett litet barn betydligt mer än en vuxen, påpekar de. – I vissa fall kan barnet betydligt mer svenska än föräldrarna kan, barnet tappar mer och mer av hemspråket och kan kanske bara läsa och skriva på svenska. Det tar man inte hänsyn till, säger Marianne Andersson. Lena Isaksson ger ett annat exempel, en tonårsflicka som ska avvisas till sin pappa i Mellanöstern efter att ha tillbringat många år i Sverige, år då hon format en svensk identitet och frigjort sig som svenska flickor kan göra. – Det blir kulturkrockar överallt, konstaterar Lena Isaksson lätt uppgivet. orIMLIg aVVÄgnIng Enligt Anna Lundberg rymmer principen om barnets bästa i asylprocessen en inneboende spänning. Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppdrag är nämligen dubbelt: att se till barnets bästa men också upprätthålla den reglerade invandringen. Dubbelheten tar sig ibland uttryck i direktiv som blir näst intill omöjliga att leva upp till. Det Anna Lundberg reagerar mot är främst ett uttalande i förarbetena. I propositionen sägs nämligen att man vid prövningen av hälsotillstånd som synnerligen ömmande skäl KunsKap oCh saMtaL BehöVs Det är ingen lätt spänning som Migrationsverket och migrationsdomstolarna har att hantera i mötet med asylsökande barn. Å ena sidan behovet av en reglerad invandring. Å andra sidan ett stort antal barn, var och en med sina skäl att vilja stanna i Sverige. Vilka är vägarna att i denna svåra balansakt verkligen nå fram till det bästa för det enskilda barnet? Mer kunskap om barns sätt att berätta och att reagera på svåra händelser och pressade situationer är en väg att nå fram. Både domaren Sara Renman och advokaten Lena Isaksson efterlyser också mer stöd av experter i beslutsfattandet. – Det gör vi ju i psykiatrimål och socialförsäkringsmål till exempel, konstaterar Sara Renman. Anna Lundberg tror också på mer utbildning. Samtidigt vill hon också tydliggöra definitionen av barnets bästa. Om det finns risk för att barnets rättigheter enligt barnrättskonventioner blir kränkta är det barnets bästa att få stanna i Sverige. – Det avgörande bör vara om det finns risk för att barnets rättigheter enligt barnrättskonventionen blir kränkta. Det är det som bör vara avgörande i bedömningen. Därmed blir barnets bästa liktydigt med barnrättskonventionen. Det är också en av de definitioner som finns i litteraturen, att det faktiskt handlar om att respektera, skydda och tillgodose barns rättigheter, säger hon. Dessutom bör lagstiftaren i lagtexten klargöra att barnspecifika former av förföljelse är en grund för asyl, menar hon. Dessutom skulle barnens rättssäkerhet vinna på att advokater samarbetade mer och utbytte kunskap och erfarenheter, tror Anna Lundberg. – Tänk om Advokatsamfundet kunde skapa ett forum, stödja en liten grupp av advokater som blir en kunskapsbank på området, som offentliga biträden kan vända sig till för att få Advokaten Nr 3 • 2010