Marknad 1
Utvecklingen av pappersvalutor jämfört med guld ö
ver en längre period. de speglar - såklart med några individuella förutsättningar och skillnader - alla samma sak. Ekonomin och tillväxten. Naturligtvis går en del branscher bättre än andra, också i nedgång och hårda tider. Men, nej tack. Regel nummer ett – förlora inte pengar. Regel nummer två - följ alltid regel nummer ett. Egentligen har man väl heller aldrig någon större lust att säga till andra var de ska placera sina pengar (ifall det nu inte råkar vara ens arbete), man blir liksom skyldig ifall det nu inte skulle utvecklas som man tror (förutom just ifall det är ens arbete, då kan man bara skylla på tiderna, på sjukdomar eller på ”oförutsedda” händelser). Till min bekant och hans son svarade jag i alla fall, så ärligt jag kunde, att den säkraste, icke-spekulativa, investeringen skulle vara ett guldmynt. Guld behåller sin köpkraft och speciellt i dessa tider tror jag det skulle vara förnuftigt. Även om jag la till att det förmodligen inte är svaret de ville ha, det känns nog, för de flesta, en aning okonventionellt och nästan en smula skumt och halvkriminellt att kliva in på till exempel Tavex på Norrmalmstorg för att köpa sig en amerikansk Gold Eagle för cirka en tjugotusing. Jag ser det dock som att köpa sig en ekonomisk försäkring. Alla har förstånd nog att förstå att våra materiella tillgångar, våra hem, våra bilar och så vidare är exponerade mot viss risk så vi köper en försäkring mot detta. Dessa tillgångar representerar bara kanske 25 procent av vårt samlade nettovärde. Resterande del sitter i finansiella tillgångar, vilket få verkar tycka det behövs köpas en försäkring till. Detta är otroligt märkligt. Varför är en finansiell försäkring – läs guld - mer viktig idag än någonsin? Well, det man kan lära från historia är nog att människan inte lär något från historia. De lär bara genom personliga erfarenheter. Speciellt i närtid. De senaste 40 åren har räntan gått från 20 procent ner till noll, demografin gjorde samtidigt att mer och mer kapital stoppades in på marknaden i form av pensionssparande och ovanpå det skapades en enorm kredittillväxt som har gjort att vi byggt upp ett historiskt skuldberg – både privat, för företag och för statsfinanser. Effekten har naturligtvis blivit att värderingen av finansiella tillgångar har gått rakt uppåt. Med den bakgrunden självklart och kunde inte vara annorlunda. Men det är samtidigt klart och tydligt att de nästa 40 åren inte kommer vara likadana, vi kan inte gå från noll procent ränta till minus 20 procent. Demografin har vänt och går nu åt andra hållet - mer och mer pensionspengar kommer att plockas ut ur marknaden medan mindre och mindre kommer in, samt skuldnivån har gått över gränsen från att vara produktiv till destruktiv. Tillväxten var nära noll redan innan coronakrisen och världshandeln hade vänt negativ. Räntan redan nere på ingenting. En rävsax eller vad det heter. Så den där försäkringen borde plötsligt låta ganska attraktiv, vilket också många av de största investerarna förstått och agerat efter. Men varför kallar jag guld för en försäkring? Jo, traditionellt när finansiella marknader skakar så vänder investerare till det säkraste tillgångsslaget som existerar (se före detta FED-medlemmen John Exters inverterade pyramid här bredvid). Ingen regering kan trycka mer av det. Därför har förnuftiga människor förespråkat att tio procent av ens tillgångar alltid ska sitta i guld. Och med dagens situation är det förmodligen till och med förnuftigt att öka denna exponering. Vad vill man helst äga: Guld – där mängden generellt ökar med 1 procent per år - eller papperspengar där mängden när det var värst tidigare i år ökade i en takt på nästan 30 procent per år. Vilket borde gå upp i värde och vilket borde tappa sitt? Man pratar om att inflationen är död, och jag tillhör i och för sig också deflationisterna – tekniska framsteg och skuldsättningen är bland orsakerna till deflationskrafterna just nu – men trots att inflationen sägs vara död så har Euron redan tappat 85 procent av sin köpkraft gentemot guldet sedan den skapades i 1999. Den amerikanska dollarn har tappat nära 99 procent av sitt värde gentemot guldet över en hundraårsperiod. Och detta är de starka pappersvalutorna. Skänk en tanke till turkarna, skänk två till argentinarna. Nödhjälpen som en del kallar den uppgick till 7,6 biljoner (trillion på engelska) på världsplan under det första halvåret i år. Alla länder och valutor deltar. Men statistiken säger nog ingenting för de flesta människor. Det är skrämmande siffror men man förstår det inte riktigt för att talen är så stora att man inte kan sätta det i perspektiv. Om vi backar bandet till finanskrisen och ser på siffrorna. Från den krisens inledning till mitten av 2010 skapade amerikanske Federal Reserve först lite mer än en biljon dollar. Det vill säga tusen miljarder. En miljon miljoner. Det var mer pengar än vad som redan fanns på deras balansräkning totalt sett, och tänkt att ”stimulera” marknaden när det inte längre gick att sänka räntan mer. Nästa omgång trycktes, mellan slutet av 2010 och mitten av 2011, ytterligare 600 nya miljarder dollar som pumpades ut i systemet och när det var slut var, bland de logiskt tänkande, oron för konsekvenserna stora. Svaret på det vet vi inte än, problemet har flyttats framåt i tiden. Alla ekonomiska problem försöker våra beslutsfattande ekonomer – alla från den Keynesistiska skolan - lösa med mer och högre skulder. Tänk om du gjorde så med din privatekonomi, till slut skulle korthuset falla. Men vad som förståndiga ekonomer – de få som propagerar för att man ska försöka leva inom sina tillgångar - tyckte var orimligt höga summor vid finanskrisen bleknar idag. I år, när det var som värst ”stimulerade” USA genom att hitta på 600 miljarder dollar PER VECKA. De ville verkligen ta tjuren vid hornen den här gången och när det kom till den akuta arbetslöshetsersättningen, där man vid finanskrisen fick 25 dollar per vecka, har de i år istället kastat ut 600 dollar per vecka. 23 gånger mer. Vilket, tillsammans med den gratischeck på 1 200 dollar varje amerikan som inte tjänar över en viss nivå har fått, har bidragit till att alla, förutom några få höginkomsttagare som förlorat sitt arbete, har tjänat mer pengar i år än tidigare. Även om de förlorat sina jobb. Mer statistik: Efter första kvartalet i år 25