Nöjesnytt Helsingborg 1
Jung ynglar av sig Bröderna Henrik Ljungqvist (Jo
in The Riot) och Tom Ljungqvist (Tom och Petter) är aktuella med EP:n Formula under bandnamnet Jung. Vi bestämmer en dag när intervjun ska ske men kvällen innan avbokar jag. Jag säger att jag kommer sitta i möten hela dagen och har råkat dubbelboka mig. Sanningen är att jag har slarvat bort mina jobbnycklar och har paralyserande ångest över det. “Må inte dåligt, Tina, det är ju bara pengar” säger alla när jag uppgivet bölar att låsbyten säkert kostar skjortan. När jag sedan får fakturan för låsbytet på över 6 000 kronor så är det ingen mer som tröstar utan stönar av ångest de med. Men när fakturan väl är betald är jag redo att ge den här intervjun ett nytt försök och ringer upp Henrik. Hur känns det att släppa EP? – Det känns bra, det är de bästa låtarna som kvalat in och har varit en lång process sedan ett år tillbaka. Vänta lite, vem pratar nu? – Det var jag, Henrik! Tom kan säga allt i falsett för det är ändå så han sjunger. Låter bra. Berätta mer om er musik. T: Det var givet att ha med singlarna, så det är bara två nya låtar på EP:n. Men trots det har det varit svårt att välja ut vilka som skulle vara med, alla våra låtar är som våra bebisar och vi är väldigt okritiska. H: Sedan har vi jobbat med andra låtskrivare och producenter, det har varit lite som att hoppa in i någon annans värld och se hur de tänker. Vad inspirerar er? T: Gammal musik. Jag har varit så stressad på sistone och bara kunnat lyssna på musik som jag känner igen från 70talet. H: Vi har inspirerats av Jackson Brown, Bruce Springsteen, Fleetwood Mac men också mer moderna Bon Iver. Hela tiden har vi varit noga med att hitta ett eget sound som inte är kopierat utan bara influerat. Still kids är huvudsingeln på Formula, vad handlar den om? T: Den handlar om att alla är barn. Vi skrev det under valkampanjen när alla politiker betedde sig som barn i en sandlåda. Och så känns det med alla “vuxna”, vi ska själva ha barn men känner oss ofta som barn. Dock så är inte Still kids politisk i texten, men det har varit inspirationen till låten, den är förklädd i en peppig poplåt. Jag vill skämta och fråga hur Henrik och Tom känner varandra, men jag är osäker på om min humor framgår över den brusiga telefonen eller om de kommer tro att jag är en opåläst idiot. Jag tycker att det är spännande med syskon som jobbar tillsammans, kanske fascineras jag över det för att jag är ett ensambarn. Berätta hur ni bildade bandet? H: Vi började prata om det för redan fem år sedan, men vi fick bara ångest. Hade vi startat bandet då hade vi varit unga och kreddiga, nu är vi gamla och båda väntar barn. Men Tom la upp några klipp när han sjöng och Universal hörde av sig. T: Först tänkte vi släppa musik själva, utan skivbolag, men eftersom vi inte gjort en enda låt på fem år så behövde vi lite press från ett skivbolag. Det är lätt att bli lat. Tom, du är en del av en humorgrupp, har du varit rädd att er musik inte ska tas på allvar? Att du bara är en “rolig kille” i deras ögon. T: Egentligen inte, jag fick så bra respons från första början och jag hade aldrig velat begränsa mig själv. H: Han fick bättre respons på musiken än på humorn. T: Sen tror jag också att min målgrupp är lite äldre och genuint uppskattar det jag gör så de tycker bara det är kul att jag gör båda. Förutom den lilla parentesen att ni båda kommer få barn 2019, hur ser året ut för er? H: Vi ska försöka hinna jobba lite också. T: Vi kommer åka på en miniturné och förhoppningsvis någon festival. H: Mycket beror på hur mottagandet av EP:n blir, du kanske kan skriva en extra bra intervju? Skriv… skriv att vi lovar att vara nakna på scen! Jag ska göra mitt bästa. H: Är du en del av musikredaktionen eller skriver du annat också? Jag började på musikredaktionen men nu skriver jag andra märkliga texter också. H: Åh... det här är säkert inte till musiksidan utan till den konstiga delen av tidningen. Formula släpptes den 11 januari och finns således ute nu. I TEXT: TINA ROSENFINK nöjesnytt | 25