Svensk Golf 1
in jetlaggade kropp skriker efter koffein. Jag mu
mlar ett grumligt tack till baristan som räcker över den vita pappersmuggen med orden ”Large cappuccino with extra shot for Eric”. Utanför fönstret börjar den mörkröda solen försiktigt stiga över raden med vajande palmer som markerar parkeringens långsida. Efter tre försiktiga klunkar av den ångande drycken är jag med i matchen igen. Väderprognosen säger klarblå himmel och 25 grader. Här inne i ett typiskt Starbucks vid ett ännu mer typiskt köpcenter i norra Miami, ska jag börja planera min golfweekend. Den är tänkt att inledas om någon timme. Men lugn. 2017 är golf i USA till stor del köparens marknad. Utgångspunkten är en fulltankad hyrbil och avgränsade sökningar i appen GolfNow. HÄR I LANDETS 44:E STÖRSTA STAD är utbudet inte optimerat efter att du ska köpa ett veckolångt golfpaket med boende, och gå och nöta på en och samma bana till det är dags att åka hem igen. Men det är fortfarande värt att ta med klubborna. Runt Miami med omnejd finns en brokig men också dynamisk samling banor där skalan inrymmer allt ifrån en 450 dollar stark greenfee på Trump National Doral till kommunala niohålsbanor. Jag sätter ifrån mig pappmuggen, klickar igång GolfNow-appen, knappar in ”Miami” i sökrutan och kryssar i filterknappen för ”Hot deals”. Inom loppet av någon minut har 80 dollar dragits från mitt kort i Experttips! utbyte mot en starttid vid strax efter klockan elva på klassiska hotellet The Biltmores 18-hålare. Layouten av Donald Ross bör tveklöst sorteras in bland stadens bättre banor, och har normalt en greenfee som landar på mer än det dubbla under högsäsong. PÅ TEE SKAKAR JAG HAND med den sköna treboll som jag agerar fyllnadsmassa i. Det är en trio med lokala golfare som främst är ute efter några riktigt roliga timmar i varandras sällskap. Något som understryks av alla häcklingar som haglar friskt när de 50-åriga männens första trevande utslag inte riktigt hittar in på den breda fairwayytan. Biltmores sandfärgade och majestätiska hotell överskuggar oss när vi i spridda riktningar rattar våra golfbilar mot bollarna. Egentligen hade inte de behövts. Banan har fortfarande samma korta och rappa tempo som när den stod klar under 1925. Den blev en kraftfull attraktion för att locka gäster – inte minst genom uppvisningstävlingar i stil med ”Fiesta of The American Tropics” där Bobby Jones, Gene Sarazen och Tommy Armour vankade runt. Höjdskillnaderna är obefintliga och det är en ganska traditionell amerikansk parkbana där hålen inramas av både spensliga palmer och lummiga lövträd, som jag och mina nyfunna amerikanska golfkompisar puttrar fram på. Ja, med undantag av greenerna då. Efter 2007 års renovering har de återställts till Donald Ross ursprungliga diaboliska vision. Det är i de flesta fall både upphöjda och rejält undulerade puttytor som åtföljs av strategisk bunkersättning samt en och annan hal avrinningsyta. Det gödslas med andra ord frikostigt med slag runt greenerna. Och det blir även en och annan tveksam dropp på sjuan. Egentli48 SVENSK GOLF 9–2017 JESPER PARNEVIKS MIAMI gen är detta taktiska par 4 det enda hålet som fullt ut omfamnar det vattendrag som går rakt igenom banans mark, och låter utslagen flörta med dammen till vänster – åtminstone för den som verkligen vill öppna greenen. Ytterligare en bunt snirkliga dogleg-passager senare kliver jag av 18:e hålet med ett nöjt grin på läpparna. Ja. Den matiga Bermuda-ruffen och motgräset på och runt greenerna har visserligen ätit sig in i huvudet. Men det är fortfarande ett förbaskat kul nedslag i den gyllene erans golfdesign, där strategi och taktik premieras före bestraffning och brutal längd. Jag är fortfarande kvar med ena foten i en svunnen tid där vitmålade pampiga villor av den amerikanska söderns typiska snitt fyller vyn genom vindrutan, när bilen rullar igenom den välmående förstaden Coral Gables. Väl ute på motorvägen I95 blir dock samtiden allt mer påträngande när konturerna av centrala Miamis stadssilhuett av utmärkande byggnader av glas och stål framträder tydligare. VAD TYCKER DU OM MIAMI SOM GOLFSTAD? – Miami är en grym golfstad! Först och främst vill man ju såklart spela Doral, bara för att man sett den så mycket på tv och den är precis så häftig som den ser ut. Sedan finns det en väldigt fin bana som heter The Links i Key Biscance, där jag vunnit Dixie Amatueur en gång, jag tror det var 1986. Det finns förstås massor av andra banor i och runt Miami men ska du lira två är det mina bästa tips. JAG HAR GJORT MINA TIMMAR bland Art Deco-husens pastellfärgade fasader och hotellbarerna på South Beach tidigare. Ett obligatoriskt och kul stopp för den som besöker Miami första gången, eller bara är ute efter bra folkliv i barerna under de senare kvällstimmarna. Men denna dag väljer jag att inte fortsätta mot MacArthur Causeway, och bron som slingrar sig över till halvön där Miami Beach är beläget. Istället bromsar bilen till vid River Yacht Club nere i det som betecknas som stadens Down Town. Denna kombinerade restaurang och marina är ett av de nya inslagen som är signifikativa för den Brooklyn-liknande förvandling som dessa kvarter nu genomgår, som tidigare mest var ett nedgånget och ödsligt kontorsdistrikt. Brunchmenyn hamnar i handen och efter en rastlös evighet i hungerdimman står en läcker Ägg Benedikt med hummer på tallriken. Medan fatet töms fastnar blicken gärna