Advokaten 1
DEBATT Har svenska domstolar dömt Mark Klamberg,
professor i folkrätt, kommenterar Ove Brings artikel i Advokaten nr 7 2020 om svensk rättspraxis i mål om krigsförbrytelser. Klamberg menar att en mer relevant metod för att fastställa innehållet i internationell sedvanerätt och vad som var bindande för Sverige vid en viss tidpunkt är att studera hur ett stort antal stater agerar, i stället för att göra det beroende av när uttalanden gjordes i en svensk statlig utredning. O ve Bring, professor emeritus i folkrätt, skrev i Advokaten nr 7 2020 om mål vid svenska domstolar om krigsförbrytelser. Artikeln tar bland annat upp hur sedvanerättslig utveckling kan påverka den straffrättsliga räckvidden av den tidigare bestämmelsen om folkrättsbrott i brottsbalken 22:6. Jag har en annan uppfattning än Ove Bring vad gäller metoden för att fastställa relevant internationell sedvanerätt. Frågan är av avgörande betydelse då det kan avgöra om en viss handling är straffbelagd och kan lagföras vid svensk domstol eller inte. BrB 22:6 är numera upphävd, och krigsförbrytelser är sedan den 1 juli 2014 straffbelagda genom lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. BrB 22:6 är dock fortsatt tillämplig för gärningar begångna före den 1 juli 2014 och kommer därmed att vara fortsatt relevant i framtida rättegångar då denna måltyp ofta rör gärningar begångna för flera år sedan. varför är det viktigt att diskutera tidigare BrB 22:6 och internationell sedvanerätt? BrB 22:6 är dynamisk på så sätt att bestämmelsen ej innehåller 36 DEBATTÖREN Mark Klamberg är professor i folkrätt vid Stockholms universitet, tidigare lektor och docent vid Uppsala universitet och postdoktor vid University of Oxford. Han är medförfattare till läroboken Sverige och folkrätten (Norstedts Juridik) och publicerade 2020 boken Lagföring i Sverige av internationella brott (Jure). en uttömmande lista eller beskrivning över vad som utgör krigsförbrytelser. I stället är bestämmelsen mer öppet formulerad genom att den hänvisar till folkrättsliga rättskällor. Det aktuella lagrummet omfattar straffbarhet för svåra överträdelser av ”något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter”. Med de något ålderdomliga orden ”allmänt erkänd grundsats” avses internationell sedvanerätt. ove bring uppmärksammar att straffbarheten grundad på BrB 22:6 kan ”förändras genom sedvanerättslig utveckling”, det vill säga bestämmelsen är dynamisk i sin räckvidd, vilket jag instämmer i. Genom att det straffbara utrymmet kan förändras i tid genom sedvanerättslig utveckling utan att den svenska lagtexten ändras kan det uppstå utmaning att fastställa om viss internationell sedvanerättslig regel är tillämplig beträffande viss påstådd brottslig handling begången vid viss tidpunkt. Vilken är lämplig metod och källor för att möta sådan utmaning? Bring tar i sin artikel upp två dokument: Internationella Rödakorskommitténs (ICRC) sedvanerättsstudie i internationell humanitär rätt från 2005 (till vilken Bring själv bidrog som expert) och betänkandet Folkrätt i konflikt (SOU 2010:72). Ove Bring diskuterar från vilken tidpunkt den sedvanerättsliga norm, som anger att handlingar i inbördeskrig utgör krigsförbrytelser, binder Sverige; han tycks mena att det skedde först när vi förklarade ”att nu är vi med på båten”, vilket skedde genom publiceringen av SOU 2010:72. Bring förklarar: ”Först [efter 2010] blev brottsliga handlingar under inbördeskrig ADVOKATEN NR 6 • 2021