019 1
TEKNIK TEXT: THOMASHELSING WINAMP FÖR EN NY GENER
ATION D et var sisådär 15 år sedan jag använde den digitala musikspelaren Winamp senast. Mitt under fildelningens glansdagar i början av 2000-talet blev det lilla programmet det givna valet för musikälskare som brydde sig om bitrates och vill kunna sortera sina musikfiler i olika spellistor. Winamp utvecklades 1997 av den då blott 19-årige Justin Frankel. Som många andra innovatörer tyckte han att funktioner saknades. Det visade sig snabbt att det var fler än Frankel som hade behovet av att spela upp och sortera sina MP3-filer. MP3-filer var för musik och ljud vad JPG är för bilder och gjorde att musik kunde spridas snabbare än vad det tog den föregående generationen att säga ”blandband”. Winamps tagline, eller slogan, var ”Winamp whips the llama’s ass”. Taglinen, eller principen kring den, betydde uppenbarligen mycket för Frankel. När ett läkemedelsföretag erbjöd en ansenlig summa för att adaptera Win - amp så att den gick att använda vid säljpresentationer begärde de att han skulle slopa taglinen. Frankel väg rade och affären gick i stöpet. Men Winamp hade gjort väsen av sig och Frankel och hans kollegor fick snart det ena anbudet galnare än det andra. Till slut var det den amerikanske internetjätten AOL som köpte Winamp för dåtidens svindlande 100 milj - oner dollar, men där någonstans började också problemen. – Det finns ingen anledning till att Winamp inte skulle kunna ha varit i Itunes position idag, om det inte var för några lager av vanskötsel från ägaren AOL, sa Winamps förste general manager, Rob Lord, långt senare i en in - tervju med Ars Technica. Frankel, som tackat ja till att fortsätta jobba med Winamp under AOL, ville absolut inte vara någon konformitet inom det gigantiska bolaget. Ett år efter försäljningen släppte han ”Gnutella” – ett fildelningsprotokoll – som inte gick hem hos moderbolagets styrande. Tajmingen var usel för AOL som vid det här tillfället försökte gå ihop med Time Warner. Det sistnämnda bolaget hade lämnat in en stämningsansökan mot Napster, ett annat fildelningsprogram. AOL försökte begränsa skadorna men det var för sent. Över 10 000 användare hade laddat ned Gnutella under det första dygnet och hackare spred koden så att liknande program kunde skapas. Efter den incidenten blev kontrollen från AOL tuffare och Frankel började allt mer vantrivas. I ett av många utspel av trots skapade han en sökmotor specialiserad på musikfiler. AOL tog snabbt ned den. Månaden efter lade han upp ett litet program han kallade AIMazing. Programmet hade en enda funktion – det ersatte reklamen i AOL:s messenger med en bild föreställande ett musikaliskt hjärtslag. Frankel kallade det för ”en söt innovation”. The Wall street journal menade att AOL tappat kontrollen över Frankel. Under de fyra år som Frankel tillbringade hos AOL gjorde han sitt bästa för att revoltera och bolaget svarade varje gång med hårdare sanktioner mot honom. I december 2003 stängde AOL sitt San Franciscokontor där bland annat Frankel huserat sedan uppköpet. 450 personer fick sparken, däribland Frankels halvbror. Kort därefter publicerar Frankel en text där han menar att hans sätt att uttrycka sig är genom programmering och att AOL inte låter honom uttrycka sig. En omöjlig situation för en frisinnad själ som Justin Frankel. Han lämnar AOL 2004 och utnämns senare samma år till ”världens farligaste nörd” i en artikel i tidningen Rolling stone magazine. 2013 lade AOL ned all utveckling och året efter såldes det som var kvar till Radionomy som hittills legat lågt. Men så kom en uppdatering så sent som i oktober i år. Och 2019 ska det hända stora saker. Då släpps Winamp som app för alla dina ljudbehov till både telefon och dator. Så är i alla fall tanken. Då fyller det behändiga programmet 22 år och nostalgikern i mig hoppas att det kan få lite av den betydelse för en ny generation, som det fick för min. Idag får Justin Frankel uttrycka sig fritt i det egna bolaget Cockos som utvecklar musikprogram. I sann Frankelanda låter inte bolaget profit kompromettera produkterna. 22 NOLLNITTON