Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Skrämmand
e okunskap hos vissa politiker om grundläggande rättigheter grundLagsutredningen förtjänar respekt och uppskattning för sitt arbete. Nymodigheterna i utredningens förslag till ny grundlag är inte omvälvande och skall kanske inte heller vara det. Förslaget lär vara väl förankrat i riksdagspartierna. Rikets grundlag fyller en mycket viktig funktion i det alltmer mångkulturella och sekulariserade Sverige. Grundlagen bör vara en samlande faktor som förenar landets invånare och ger dem alla rättstrygghet och rättssäkerhet. Detta förutsätter tilltro till samhällets institutioner. Dessvärre kan en motsatt utveckling skönjas inte bara i Sverige, utan runt om i världen. Medborgarnas förtroende för de samhälleliga institutionerna och dess företrädare tycks vara på väg att undergrävas. Det är inte bara politiker som möts av misstro, det är också domstolar och andra myndigheter. Nu senast har misstron kommit att riktas mot polisens arbetsmetoder och attityder. grundLagen har tiLL yttersta syFte att utgöra ett skydd för medborgarna mot statens maktutövning. Grundlagen ger individen vissa grundläggande rättigheter och begränsar statens makt genom att ange ramarna för dess maktutövning. Makten skall utgå från folket, men den skall utövas under lagarna. Det ställer krav på att lagstiftningen, såväl vad gäller beredning som materiellt innehåll, uppfyller vissa minimikrav. Tydligt är att lagarna, för att kunna fylla sin funktion, måste hålla viss kvalitet. En reell prövning av lagarnas förenlighet med grundlagen måste kunna ske. Det är därför bra att Grundlagsutredningen föreslagit borttagande av uppenbarhetsrekvisitet, om än med en viss återhållande knorr. Det kan anföras att denna reform i själva verket är av marginell betydelse eftersom uppenbarhetsrekvisitet i princip kommit att spela ut sin roll i förhållande till EGrätten och Europakonventionen till den del denna utgör EG-rätt. Men, likväl, borttagandet av uppenbarhetsrekvisi4 tet är en viktig signal. Grundlagen kommer därigenom att innefatta en tydligare anvisning till normgivaren att hålla sig inom de ramar riksdagen uppställt. Detta kan inte nog upprepas i en tid av ofta slarvigt tillkommen lagstiftning på viktiga områden. För kvalitetens upprätthållande är det mycket bra att, enligt förslaget, Lagrådet förstärks och att en skyldighet att gå till Lagrådet införs. Folkvalda i all ära, men viss kontroll av handlingsfriheten är nödvändig. Jag ViLL ta tiLLFäLLet i akt att med ett färskt exempel belysa hur lagstiftning inte bör gå till. Det handlar om lagstiftning innebärande allvarliga ingrepp i advokaters tystnadsplikt. Sverige har i dagarna implementerat det så kallade tredje penningtvättsdirektivet om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta är vi skyldiga att göra. Advokater omfattas redan av en rapporteringsskyldighet till Finanspolisen vid misstanke om penningtvätt. Den nya lagstiftningen innebär vissa förändringar som också påverkar advokater. Advokatsamfundet avgav 2008 ett remissyttrande över betänkandet ”Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet (SOU 2007:23)”. I detta betänkande lämnades inga förslag om utökade möjligheter för Finanspolisen att begära uppgifter från de aktörer, inklusive advokater, som omfattas av penningtvättsdirektivet. I den fortsatta beredningsprocessen och slutligt i regeringens proposition 2008/09:70 ”Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet”, har dock regeringen – utan remiss eller annan form av extern beredningsåtgärd – föreslagit att bland annat advokater, på begäran av Finanspolisen och utan föregående rapportering, utan dröjsmål skall vara skyldiga att lämna alla uppgifter som enligt polisens mening behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Uppgiftsskyldigheten för advokater har därmed kraftigt utvidgats utan Advokaten Nr 2 • 2009