Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet Hägghult
Sten Rockin' porfyr
Sten Stenpriset visar på stor bredd
Sten Bokbindaren
Sten Framtida lösningar för hållbara städer
Sten Porträttet Gert Wingårdh
PORTRÄTTET Mellantillståndet innan
färdig produkt, har en vacker, grådisig, matt yta. Den mörknar med fukt och är mottaglig för yttre påverkan, precis som läder. Efter alla åren på kontoret präglas stenväggarna av en vilsam känsla, behaglig som en gammal favorit jacka. Samma välanvända skönhet finns i de skinnklädda, väl insuttna Mario Bellini-stolarna runt Bruno Mathsson-bordet i konferensrummet. Gert visar på golvets kalksten, en mer knottrig och hålig kvalitet. – Det är hyvlad kalksten. Den används ofta i golv för att ytan påminner om de skador som småsten och grus gör på golv. Sådana enkla förklaringar kan ligga bakom vissa materialval, som blir en estetik som har följt Wingårdh i många år. – Vi har använt den grå stenen i rätt många projekt. Mina medarbetare är lite trötta på den nu, men jag gillar material som får en vacker patina, säger han och berättar lyriskt om slitna stentrappor, där stegen under flera århundraden skålats ur och nötts blanka av fotsteg. V i backar tillbaka till ett stenbrott i Skövde. Gert Wingårdhs uppväxt nära Gullhögens cementfabrik borde ha satt spår i hans arkitektur. Han vrider sig lite inför amatörpsykologin, men berättar om livet på Billingens väldiga ås som höjer sig över västgötaslätten. Gerts farfarsfar var grosshandlare som sålde jordförbättringsmedel som innehöll kalk. År 1916 kvittades en spelskuld till honom med ett kalkbrott i Skövde. Farfar Wingårdh sattes att driva brottet och startade cementfabrik 1924. Gerts pappa blev produktionschef och Gert själv växte upp i stan och bodde under några år alldeles vid stenbrottet. Han tar fram sin Iphone, ”Tillbaks till barndomen med Google Earth” och letar sig fram till familjens villa, ritad av Hans-Erland Heineman1919–2003, en lokal arkitekt mest känd för det fina, tegelbruna kulturhuset i Skövde. – Vi bodde på randen av kalkbrottet. Det fanns en bäck på tomten och den blottlade den rödaktiga kalkstenen. Och där lekte jag mycket och visst påminner kalkstenen om Frank-Lloyd Wrights arkitektur, men den kopplingen är alldeles för enkel, skrattar Gert och kikar ner i mobilens lilla satellitbild. Han minns kalkindustrins kraftiga rörelser. – Jag fick hänga med min pappa ner i brottet. Som alla barn var jag intresserad av lastmaskiner, stora dumprar och brottets sprängsalvor. Man talar om att försätta berg, det var verkligen så. Fabrikens roterugn var 1 300 meter lång, det är otroliga krafter. Något som också formade honom var de tomma dynamitlådor som han fick leka med nere i källaren hemma. – Jag byggde som ett tredimensionellt lego, det hade nog betydelse för mitt spatiala tänkande senare. Han minns också tv-program med Frank Lloyd Wright, där han såg hans mest berömda hus Falling Water och kände något slags släktskap. Moderniteten i föräldrarnas villa var spännande. M ånga arkitekter vet tidigt att de ska bli arkitekter, men Gert hade ingen aning om vad han skulle bli. Han var konstintresserad, som sin pappa, men insåg snart att han inte hade den talang som krävdes för att bli konstnär, utan bestämde sig ”ganska pragmatiskt” för att bli konsthandlare. Han gick Handels i Göteborg och dubbelläste konstvetenskap. – Där läste man om arkitektur som om den var konst och jag insåg att arkitektur inte drevs av trauman som konst och blev nyfiken. Han sökte till Chalmers arkitekturlinje och hittade hem. Vid den tiden, 1971, befann sig den svenska arkitekturen i mitten av miljonprogrammet och senmodernismen härskade. Arkitektur var främst nytta och samhällsplanering. Eleverna fick Hans Borgströms Stenhandboken i nypan, ”den svarta, i plastband”, som lärde ut hur man arbetade med sten. Men nya signaler flaggade snart. Snart mötte Gert postmodernismens idéer via arkitekten Robert Venturi (f. 1925) som redan på femtiotalet hade vänt sig mot modernismens kyla i USA. Han ligger bakom uttrycket ”Less is a bore”, en anspelning på Mies van Der Rohes berömda maxim ”Less is more”. Venturi undersökte till exempel Las Vegas som arkitektonisk upplevelse och teckenmiljö, ett synsätt som ingen brytt sig om tidigare. Hans böcker Complexity and contradition1966 och Lerning from Las Vegas1972 var viktiga verk i den postmoderna nya vågen. Gert läste och lärde. Postmodernismen lanserades som något dubbelt: dels en elitistisk del, där referenser och historiska anspelningar kunde avläsas, dels en populistisk, inkluderande kodning, en lekfullare frihet än i modernismen, ”en expressiv krydda”, som Wingårdh skrev. – Många vill skapa arkitektur som samhällsnytta, men det var inte min ingång. Jag var främst intresserad av att gestalta byggnader. 26
Sten Krematoriet i Kalmar
Sten PM & Vänner Hotel
Sten Krönikan Anders Jönsson
Sten Steny ska stärka branschen
Sten Mässexamen
Sten Fråga Kurt & Kai
Sten Stenkartoteket
Sten Marknaden
Sten Sveriges Stenindustriförbunds medlemmar