Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet Hägghult
Sten Rockin' porfyr
Sten Stenpriset visar på stor bredd
Sten Bokbindaren
Sten Framtida lösningar för hållbara städer
Sten Porträttet Gert Wingårdh
Sten Krematoriet i Kalmar
Sten PM & Vänner Hotel
Sten Krönikan Anders Jönsson SMÅSTEN KRÖNIKAN AN
DERS JÖNSSON FOTO: ANDERSSON JÖNSSON LANDSKAPSARKITEKTER Tankar från en småländsk stenmur Han ville att jag skulle bli geolog men jag blev landskapsarkitekt. Och kommer ändå alltid hem med sten i bagaget från mina resor, som minnen av platser och stämningar. En av de finaste är en flintasten från Gotland, en stor nästan svart sten med mängder av ljusa små korn som för mig är stjärnhimlar. D et finns en stenmur i Småland. Den ligger i skogen längs vägen mellan Huseby och Urshult söder om Alvesta. På andra sidan muren finns en gammal åker. En ljus glänta i skogen som om femtio år kommer att vara igenvuxen. Muren är täckt med mossa och stora ekar har slagit rot mellan stenarna och hjälper till att sakta deformera den ursprungliga formen. Det här hade kunnat vara nästan var som helst i Sverige. Ett under århundraden hävdat och brukat kulturlandskap med åkrar och ängar som sakta förändras och växer igen. Till slut tar skogen över om ingen fortsätter att bruka jorden. Skillnaden mellan just den här muren och de flesta andra murar är att denna är tre meter bred. Tre meter! Jag häpnar när jag ser den och är tvungen att stanna bilen och gå ut och ställa mig på den. Jag försöker förstå hur mycket sten som finns i den här jorden och hur mycket arbete det har gått åt för att röja den här åkerlappen. Och hur stor nödvändigheten varit att röja åkern för att kunna så och skörda och få mat på bordet. Tanken svindlar och jag börjar tänka på Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Jag försöker förstå att det till slut kan bli övermäktigt att bemästra dessa stenåkrar. Att söka sig ett annat liv utan sten. Att varje mossbevuxen sten som jag ser har grävts fram ur jorden och staplats i denna mur. Kanske är det därför jag är så fascinerad av staplad sten i olika former. De berättar om det arbete som lagts ned, om människorna som gjort det och den tid som har förflutit. Kanske är det medvetenheten om arbetet som gör stenen vacker att se på. Min far samlade sten och ofta var vi barn med och släpade hem lådvis från stenbrott och stränder. Fortfarande står stora träskåp med glasdörrar i mitt barndomshem, fyllda med mineraler och fossiler med små pappersetiketter med mystiska namn. Så en del av min känsla för sten kommer nog från honom. 40 E tt av de första arbeten vi gjorde i vårt nystartade landskaps arkitektkontor i mitten av 90-talet var stenarbetena i motorvägsavfarten i Sollentuna norr om Stockholm. Där hade vi 125 000 m3 berg som sprängdes bort och en del av det berget ville vi flytta till andra sidan vägen för att stapla stenmurar. Problemet var bara att ingen kunde resa murarna. Flera försök gjordes men murarna rasade eller blev sneda och fick rivas igen. Tills rätt man hittades, med både känsla och kunskap om sten. Han kunde ”se” stenen och stod med ett spett och styrde en maskinist med grävskopa. Han vred och lirkade stenblocken på plats till släta lutande murar i terrasser som för alltid kommer att försköna denna motorvägsavfart. Numera försöker jag få till mina staplade stenar i mindre skala i de arbeten vi gör. Som murar och ytor med staplade stenar på höjden och på bredden. Sedan är det bara att vänta i tusen år tills de är slipade av väder och vind, eller i bästa fall, några hundra år om tillräckligt många skor har gått fram och tillbaka och slitit fram den där rätta blanka varma ytan. Muren. ANDERS JÖNSSON, LANDSKAPSARKITEKT LAR/MSA
Sten Steny ska stärka branschen
Sten Mässexamen
Sten Fråga Kurt & Kai
Sten Stenkartoteket
Sten Marknaden
Sten Sveriges Stenindustriförbunds medlemmar