Nöjesnytt Helsingborg 1
Nöjesnytt Helsingborg Sida 2
Nöjesnytt Helsingborg Sida 3
Nöjesnytt Helsingborg Mingel
Nöjesnytt Helsingborg Sida 5
Nöjesnytt Helsingborg Sida 6
Nöjesnytt Helsingborg Sida 7
Nöjesnytt Helsingborg Sida 8
Nöjesnytt Helsingborg Sida 9
Nöjesnytt Helsingborg Sida 10
Nöjesnytt Helsingborg Sida 11
Nöjesnytt Helsingborg Sida 12
Nöjesnytt Helsingborg Sida 13
Nöjesnytt Helsingborg The Ark
Nöjesnytt Helsingborg Sida 15
Nöjesnytt Helsingborg Sida 16
Nöjesnytt Helsingborg Sida 17
Nöjesnytt Helsingborg Sida 18
Nöjesnytt Helsingborg Sida 19
Nöjesnytt Helsingborg Sida 20
Nöjesnytt Helsingborg Sida 21
Nöjesnytt Helsingborg Sida 22
Nöjesnytt Helsingborg Sida 23
Nöjesnytt Helsingborg Hår & Styling
Nöjesnytt Helsingborg Sida 25
Nöjesnytt Helsingborg Trend
Nöjesnytt Helsingborg Sida 27
Nöjesnytt Helsingborg Sida 28
Nöjesnytt Helsingborg Sida 29
Nöjesnytt Helsingborg Sida 30
Nöjesnytt Helsingborg Sida 31
Nöjesnytt Helsingborg Sida 32
Nöjesnytt Helsingborg Inredning
Nöjesnytt Helsingborg Sida 34
Nöjesnytt Helsingborg Sida 35
Nöjesnytt Helsingborg Sida 36
Nöjesnytt Helsingborg Sida 37
Nöjesnytt Helsingborg Sida 38
Nöjesnytt Helsingborg Sida 39
Nöjesnytt Helsingborg Sida 40
Nöjesnytt Helsingborg Sida 41
Nöjesnytt Helsingborg Teknik
Nöjesnytt Helsingborg Sida 43
Nöjesnytt Helsingborg Sida 44
Nöjesnytt Helsingborg Sida 45
Nöjesnytt Helsingborg Sida 46
Nöjesnytt Helsingborg Sida 47
Nöjesnytt Helsingborg Sida 48
Nöjesnytt Helsingborg Sida 49
Nöjesnytt Helsingborg Recensioner SIONERMUSIKRECEN
SIONERRECENSIONERRECENSIONREC ANDREAS MATTSSON "Kick death's ass" (Razzia) På nätet: www.razziarecords.se n n n Andreas Mattsson rör sig i kända landskap på sin första soloskiva sedan "The lawlessness of the ruling class", som kom för snart fem år sedan. Trots detta känns den gamle Popsiclesångaren totalt orädd som musiker. En sådan som säger att han bara gör musik för sig själv, och faktiskt menar det. Visst finns det solkyssta indielåtar även på "Kick death's ass", som sprudlande "AA". Men det finns även spår som känns mörkare och mer avskalade än någonsin. Där texterna helt står i fokus. Nostalgiska betraktelser över en ungdom som flytt och ett familjeliv som tagit vid. Mattsson är fortfarande en av våra bästa popsnickrare, men på "KDA" blir produktionen tyvärr lite väl lågmäld vilket gör att låtarna glider ihop och på sina håll blir lite väl anonyma. CARINA JÖNSSON MEN "Talk about body" (Sony Music) På nätet: http://www.myspace.com/men n n n När electroclashbandet Le Tigre tog en paus satsade JD Samson på egna projekt. MEN är ett av dem. Tillsammans med Michael O'Neill och Ginger Brooks Takahashi – och med viss hjälp av gamla Le Tigrekollegan Johanna Fateman – har hon skapat ett minst sagt dansvänligt sound. "Talk about body" bjuder på ett knippe feministiska, sexuellt frigjorda och rätt upplyftande låtar. Problemet är bara att det inte blir bättre än i det lysande öppningsspåret "Life's half price". Resten av låtarna travar på i samma, fast lite blekare fotspår. SARA ULLBERG ME AND MY ARMY "Thank God for sending demons" (EMI) På nätet: www.meandmyarmyband.com n n n n Förra årets EP gav en försmak av vad som komma skulle. Nu har Kleerup och hans nya band tagit steget fullt ut – "Thank God for sending demons" är en välkommen countryrock-session i popkostym, långt från Kleerups egna hittiga elektropop. Gitarrerna tickar på som pendeln på en Moraklocka och Kleerup låter förkyld, låst och plågad – och det är fantastiskt bra. Me and My Army bygger upp en blå, sakral ljudbild man inte visste att man saknat. SARA HALDERT SECRET SISTERS "Secret sisters" (Universal) På nätet: http://www.secretsistersband.com/ n n n Det är svårt att inte gilla Secret Sisters. Det stilmedvetna syskonparet förpackar klassisk country-pop i ett musikaliskt presentpapper som samtidigt är tidlöst romantiserande och helt nutida. Mycket ligger i duons tonträff. Med precis rätt attityd lyckas de få en låt som Frank Sinatra-favoriten "Something stupid" att säga något om kärlek på 2010-talet. Samtidigt känns albumets proffsiga sound väldigt sökt. Systrarnas country är vacker, men något kommer emellan. Det är som att uppleva en in i minsta detalj perfekt representation av musik, snarare än musiken själv.. CARL CATO THE STREETS "Computers and blues" (Atlantic Records) På nätet: www.the-streets.co.uk n n n n Mike Skinners projekt The Streets har alltid haft ett bäst före-datum. Nu säger han att nya skivan "Computers and blues" är det sista han kommer göra under namnet The Streets. Så varför inte avsluta i stor stil? Grejen är väl den att Skinners röst är rätt så enerverande. Och på egen hand, utan en genomarbetad produktion och bra gästartister, skulle en skiva med The Streets vara knappt uthärdlig. Nu lyckas han skapa ett ljudlandskap som är i ständig förändring och som aldrig blir tråkigt. Varje låt innehåller någon form av överraskning. Överraskar gör också texterna. Det är inga stora lyriska penseldrag han drar, tvärtom, det är en slags underfundighet som bär låtarna framåt. Låten "Puzzled by people" med textraden, "you can't google the solution to peoples feelings" är ett bra exempel på det. NIKLAS KJELLBERG BRIGHT EYES "The people's key" (Saddle Creek/Universal) På nätet: www.myspace.com/brighteyes n n n I slutet av 90-talet och i 2000-talets början var Bright Eyes och framför allt deras frontfigur, Conor Oberst, en indiedarling utan dess like. Att kunna behålla trendkänsliga musikälskares intresse är en svårighet som många har misslyckats med genom åren. Oberst har i alla fall kämpat genom att röra sig mellan olika projekt. Och Bright Eyes 2011 låter inte som de gjorde under sin storhetstid, de låter inte ens som de gjorde på sin senaste, fyra år gamla platta. På "TPK" har de lämnat folkrocken och stråkarna bakom sig. I stället är det rockigare, mindre svulstigt och mer elektroniskt. Tyvärr är "TPK" alldeles för ojämn för att hålla hela vägen. CARINA JÖNSSON SEPTEMBER "Love CPR" (Catchy Tunes/Family Tree Music) På nätet: www.septembermusic.se n n Det går inte att göra annat än att dra en suck av besvikelse när man lyssnar igenom Septembers nya mastodontalbum "Love CPR". Den tjatiga listjagande musiken känns onekligen som ett steg FOREST "Forest" (Service/Border) På nätet: www.srvc.se/forest/forest n n n n Munspel, stråkar och softa trummor genomsyrar Stockholmsbandet Forests smått ljuvliga debut. Om det inte vore så tjatigt skulle man vilja kalla deras toner för drömska och romantiska. Men det är faktiskt de bästa orden att beskriva Forest ljudlandskap med. I trions värld springer vitklädda älvor över ängar som just vaknat till liv i gryningen. Det är som att öppna en mytisk sagobok där inga elakheter eller någon ondska finns. Eller där den i alla fall bara lurar lite försiktigt i periferin. Forest vaggar och vyssar. Tröstar och förlåter. Inte helt nyskapande, men fint nog för att lyckas badda de små såren i hjärtat en liten stund. CARINA JÖNSSON MARIANNE FAITHFULL "Horses and high heels" (Naive/Playground Music) På nätet: myspace.com/mariannefaithfullofficial n n n För 35 år sedan var hon ett uträknat vrak. Men Marianne Faithfull reste sig på nio och återerövrade sitt liv och sin publik. Sedan lång tid tillbaka står rocklegenderna på kö för att samarbeta med henne. På förra skivan medverkade Keith Richards, Nick Cave och Rufus Wainwright, på nya plattan "Horses and high heels" hoppar Lou Reed in och spelar gitarr på två spår."Horses and high heels" är ömsom vin, ömsom vatten. Eller rättare sagt ömsom nyskrivna låtar, ömsom covers. Glädjande nog är det på de nya spåren som Marianne Faithfull visar sin verkliga potential, sin förmåga att förmedla en fullständigt fängslande historia med musik. Coverlåtarna går mer på tomgång och känns inte alltid som rätt val för hennes ärrade röst. SARA ULLBERG tillbaka för artisten som under hösten visat prov på stor mångsidighet som artist. Skivan innehåller hela 19 spår, varav 14 är klassisk klubbmusik och fem bonusspår är hennes tolkningar från tv-programmet "Så mycket bättre". Jag önskar att hon tagit ut svängarna, skippat beatsen då och då och sänkt tempot. Visat vad hon och hennes röst verkligen är kapabla till.. NIKLAS KJELLBERG PJ HARVEY "Let England shake" (Island/Universal) På nätet: http://www.myspace.com/pjharvey n n n n n När andra artister likt lobotomerade zombier tjatar på om kärlek och sex gör Polly Jean Harvey en temaplatta om våld, krig och förödelse. Och även om budskapet känns som en svidande örfil är "Let England shake" en enda stor befrielse. Det går alltså att vara starkt politisk och konstnärligt konsekvent även i en genomkommersialiserad och insmickrande bransch. Och det går att kombinera ett viktigt budskap med riktig jävla bra musik. I "Let England shake" ligger influenserna och historien i lager på lager. PJ Harvey har influerats av allt från Harold Pinters pjäser till Goyas svarta skildringar av krigets fasor, lånat från folksånger, samplat kavalleritrumpeter och reggaelyrik. Mörkret i texterna spelar mot hennes tunna höga röst (ett arv från förra plattan "White chalk") och märkligt medryckande, nästan upplyftande melodier. Ibland gränsar det till folkvisan, ibland kombineras rocken med reggaens baktakt. Det är en svår balansgång hon gör Polly Jean – men inför "Let England shake" kan man knappast göra annat än att kapitulera.. SARA ULLBERG 50 | nöjesnytt
Nöjesnytt Helsingborg Sida 51
Nöjesnytt Helsingborg Sida 52
Nöjesnytt Helsingborg Sida 53
Nöjesnytt Helsingborg Serier
Nöjesnytt Helsingborg Sida 55
Nöjesnytt Helsingborg Sida 56