Greenbladet 1
Först var det inte självklart att åka, men när mi
n fru kom hem från arbetet och jag visade mailet så sa hon: Det där måste du åka på! Täckning av greener Sagt och gjort. Jag talade med Dean på telefon och jag fick klart för mig alla formaliteter och jag fick schemat klart för mig. Dag ett skulle jag berätta om mina erfarenheter av vintertäckning av greener och dag två om vårtäckning, uppstart av banor samt tiden fram till högsäsong. Förutom några leverantörer som fick en stund att berätta om sina produkter så skulle Edvin Roald berätta om GEO-certifiering av banor, Paul Worster, som är banchef över en 54-hålsanläggning i Cotswold utanför London, skulle prata om bunkerrenovering den ena dagen samt dag två byggande av en korthålsbana med tillhörande övningsområde, Phil Fifield, Groundsman på Fulham Football Club i London, skulle prata om sitt jobb och om frostproblematik på sina fotbollsplaner, och Dean Cleaver skulle prata om personlig utveckling samt arbetsmiljö. Eventet skulle äga rum 10–11 mars. Eftersom föreläsningarna skulle hållas på engelska så gällde det att all presentation skulle översättas och även att jag själv stolpade upp vissa facktermer för att få föreläsningarna att flyta på bra. Trots allt är jag inte helt bekväm med språket. När alla förberedelser var klara var det bara att flyga till Island den 9 mars. Innan flyget avgick från Arlanda hann jag med en mycket givande visning av Österåkers stora ombyggnad av Magnus Ljungman. Tack. Rundvandring Väl på Island möttes vi av Dean för vidare transport till en golfklubb utanför Reykjavik där vi bjöds på en intressant rundvandring. Trots att det var snö på marken kunde man skönja att banans design såg riktigt tilltalande ut med drag ifrån de skotska linksbanorna. En annan intressant sak att få se var klubbens pro, som hade en stor mängd yngre juniorer i sin verksamhet. Allt var väldigt bra organiserat och golfen blandades med mycket lek. Torbjörn Pettersson, Course Manager på Sala-Heby GK, under sin föreläsning i Reykjavik. Golfklubben hade på det sättet fått juniorerna att träffas, umgås och träna golf på ett naturligt sätt efter skolan. Med den juniorverksamheten blir jag inte förvånad om Island får fram en världsstjärna i golf snart. Wait and see. Efter besöket på golfklubben var det dags att inkvartera sig på hotellet. Nervositeten kom krypande Nästa dag blev transport ut till en annan klubb utanför Reykjavik där eventet skulle äga rum. Föreläsningarna rullade igång och efter förmiddagskaffet var det min tur att berätta om mina erfarenheter av vintertäckning av greener. Från att ha varit precis kolugn så hände något under kaffepausen. Nervositeten kom krypande. Första minuterna av presentationen var jag som i en dimma, men som tur var ställde en av deltagarna en förlösande fråga varvid jag fick tänka till och svara på frågan och all nervositet var som bortflugen. Även om jag pratade engelska långsammare än de som har det som sitt modersmål så tyckte de isländska kollegorna det var jättebra för då hängde de lättare med i presentationen. Intrycket var att de isländska bancheferna var mycket intresserade av konceptet med täckning och flera av dem skulle testa det inför nästkommande vinter. En kustnära bana skulle testa att täcka en del av sina greener, inte som skydd mot is och vinterns härjningar utan mer som skydd från saltvatten som blåser in över banan under vinterhalvårets stormar. Andra banor hade problem med frystorka på vintern så de kommer täcka sina greener som skydd mot torra kalla vindar vilket jag tror fungerar utmärkt. Positiv feedback När min föreläsning var klar kände jag en härlig nöjdhet och feedbacken från deltagarna var väldigt positivt. Dag två skulle jag hålla föreläsningen under eftermiddagen och ämnet den dagen var vårtäckning av greener, uppstart av golfbanor och hur vi jobbar efter vinterskador för 45