HSO 1
FAKTA Att komma dit: Fiordland National Park nås
via Queenstowns, eller Te Anaus, stadskärnor som är belägna i södra South Island. De flesta flyger till Queenstown och tar en anslutningsbuss till Te Anau. Queenstown är en anslående och populär turistdestination, nära skidbackar och andra utomhusaktiviteter. Besök denna websida för mer information: www.doc.govt.nz/parks-and-recreation/placesto-go/fiordland/places/fiordland-national-park/ Internationella besökare landar oftast på Auklands internationella flygplats. Därifrån är det lätt att ta ett inrikesflyg till Queenstown. Inrikesterminalen når man via en 20 minuters promenad eller med anslutningsbuss. Bevarandeturer: Hyrbåts- och bevarandeföretaget Pure Salt, puresalt.co.nz/fiordland genomför regelbundna charterturer där voluntärer kan delta med DOC för att bedriva bevarandearbete. Pure Salt avgår från helikopterbasen vid Te Anau och landar vid Supper Cove där de förfogar över ett före detta marinfartyg. De kombinerar bevarandearbetet med andra friluftsaktiviteter som att dyka, fiska och paddla. Vandra: Det finns en mängd världsberömda vandringsleder runt Fiordland. Två av de mest kända är Routeburn Track och Milford Track, där man vandrar från övernattningsplats till övernattningsplats. Det är nödvändigt att boka övernattningshydda då lederna är väldigt populära. Information hittar du här: www.doc.govt.nz/ parks-and-recreation/things-to-do/walking-and-tramping/greatwalks/ Cykla: Från Queenstown kan man inte bara besöka Fiordland, utan även ge sig ut på cykelturer, där den mest kända är Otago Rail Trail. www.otagocentralrailtrail.co.nz/ Havet utanför South Island är rikt på fisk och skaldjur. vesslan tar en bit så aktiveras en liten kompressor som trycker av en hammare och dödar djuret direkt. Snarorna återställs automatiskt, och kan sitta ute i skogen i tre månader innan betet behöver ersättas. Sam pekar genom dimman. – Vi ska klättra upp till toppen av Indian Island och sätta snaror var tjugonde meter ungefär. Han skrapar sitt skägg men jag funderar på utmaningen framför oss. Flottens stäv slår i vattnet, upp och ner som en springande hund. Runt mig tornar dystra mörka moln upp och silhuetter från andra öar i närheten syns svagt, en efter en, som ett hologram. Snön slår mot mig och gör vinden lite vassare och de granitfärgade bergen mjuknar i den vita snöskruden. Jag drar igen blixtlåset på min jacka och torkar av mitt ansikte. Regnet faller lätt över vattenytan: färskt vatten två meter ner, därefter det mörkare saltvattnet som sträcker sig 100 meter ner i djupet. Havet är hem till den otroliga ’black’ korallen, (som faktiskt är vit i verkligheten) vattnet är fyllt med blå torsk, groper (hapuka), tarakihi, gurnard, kingfish, tonfisk, flundra, musslor, kräftor, kammusslor, hjärtmusslor, paua (en delikatess i Nya Zeeland) och hummer. 22 Skuggor glider förbi oss, hoppar och dyker. Fiordland bottlenose delfiner kommer på besök. De fanns här i överflöd en gång i tiden men nu finns det bara cirka 50 individer kvar. Precis innan vi går i land spricker solens strålar sig igenom morgonmörkret och dagens första ljus glittrar på vattenytan. Det finns ingen väg – vi följer en slingrande flod, enligt instruktioner från en GPS. Några meter ifrån stranden ser vi en snara utsatt från gårdagens team. – Hey, säger Sam. Kolla där! På botten av fällan finns en råtta, den långa svansen ligger ihoprullad under kroppen, huvudet är förvrängt. Sam kör ner sin hand och griper tag i djurets tjocka kropp, jublar och kastar ner den i hans ryggsäck. Undervegetationen tätnar och små grenar fastnar i min ryggsäck, river i skinnet och gör det svårt för mig. Marken är våt mossa och det klafsar vid varje steg. Längs med vägen placerar vi ut fällor och binder fast rosa band i grenarna för att guida andra. Terrängen är tuff. Jag andas djupt medan droppar av svett rinner nedför mitt ansikte. Sam trampar vidare och kliver enkelt över stora nedfallna trädstammar. Det är mossa och ormbunkar överallt. Allt som faller absorberas av mossa som långsamt sväljer lövverket när det dör. Överallt runtomkring mig ser jag födelse och död i en ständig process. Naturens homeostas. Nu har vi gått en timme. Vi rör oss framåt, åt sidan, över en flod, hoppar upp på en strand och så tillbaka över ett fallet träd, och framåt igen. Framför oss ligger en fyra meter lång klippa. Runtomkring ser vi hovavtryck och rådjursspillning. – Fan, säger Sam, och tittar runt. Ännu ett skadedjur att hantera. Nu är vi så djupt inne i skogen att det känns som att det är kväll. Inget fotsteg känns säkert i denna ruttna undervegetation. Jag stannar. Sam pekar på sin GPS-skärm. Vi tittar på varandra. – Ingen signal?, frågar jag, och slår bort en fluga. Sam nickar, men är obekymrad. – Vi fortsätter den här vägen, säger han, och pekar uppåt. Det tar tre timmar. Vi går, klättrar, sätter ut en snara. Vi smyger runt bergssidan och hugger ut en stig medan vi går. Trots ansträngningen mår jag fantastisk, levande, i den här magiska urskogen, som den volontär jag är. Fullpumpad med adrenalin tar jag mig igenom de taggiga snåren, borstar bort och trampar på grenar. Mina lår brinner och jag andas ansträngande. Skogen blir glesare. Bergsformationer dyker upp inför mina ögon genom ett starkt ljussken. Plötsligt är vi ute i det öppna. Medan mitt hjärta slår hårt njuter jag av landskapets skönhet. Som en lugnande salva sveper mina ögon över spegelblankt, silverfärgat vatten och skuggiga bikupeformade öar. Luften är fridfull. Genast känner jag mig återuppstånden. På vandringen ner igen följer vi en snitslad stig med utplacerade band lämnade av tidigare DOC-skogsvakter och volontärer som huggit ut en stig. Tillbaka på båten tar Sam fram den enda råttan som vi lyckades fånga, men alla är glada ändå. Det är en råtta mindre i Nya Zeelands väg till att bli fria från rovdjur. Efter en välkommen dusch står jag ute på däck. Den kasserade råttan ligger inte långt ifrån mig. Den sena eftermiddagssolen filtreras genom en kylslagen dimma som stilla ligger över vattnet – Middag?, frågar Sam. Middag? Råttan är fäst på en fiskelina. Snart får vi napp – en stor torsk. Tillsammans med hummer, musslor och färsk paua från havet, allt hamnar i kockens panna, karamelliserad med en droppe sojasås. Middag. Med en kall öl. Bra jobbat.