Advokaten 1
Adv katd i fokus dvokatdagarna na händertagande s
om grundades på socialnämndens bedömning. Ställföreträdarens överklagande avvisades. Advokatsamfundet yttrade sig till HFD, och anförde att ställföreträdaren måste få överklaga även om han hade en annan inställning som offentligt biträde – annars förlorar barnet möjligheten att få en flerinstansprövning. HFD kom fram till att ställföreträdaren har att överklaga beslut i enlighet med barnets inställning, även om ställföreträdaren har motsatt uppfattning. Palmgren Paulsson tog också upp ett disciplinavgörande om en advokat förordnad som särskild företrädare för en 7-årig flicka (Advokaten 8/2009 s. 44). Myndigheterna misstänkte att barnet hade utsatts för könsstympning. Företrädaren accepterade att barnet – utan att företrädaren var med i samma rum – undergick polisförhör och en gynekologisk undersökning. Advokaten fick en erinran för att inte ha gett barnet det stöd hon borde. Det visade sig att barnet inte var könsstympat. n Disciplinnämndens ordförande advokat Lena Frånstedt Lofalk redovisade grundprinciperna för god advokatsed och inskärpte lojalitetsplikten mot klienten. lagändringen, och frågade sig om ändringen var en kodifiering av gällande rätt eller en förändring. Han menade att den stora skillnaden ligger just i den nya propositionens formulering ”Bristande möjlighet att påverka sin egen situation och vistelse”. I fråga om situationen i den sökandes hemland sa han: – Där finns en klassisk fallgrop där många offentliga biträden argumenterar kring situationen i hemlandet och går in på skyddsskälen. Den frågan är redan avklarad vid det stadiet i processen. en ny dimension är att särskilt utsatta grupper och diskriminering ska beaktas när man ser på situationen i hemlandet. – Exemplet som dyker upp är romer från västra Balkan, där nästan alla får avslag på asylansökan. Vi vet att många romer i västra Balkan är extremt diskriminerade. Det ska bli intressant att se var det resonemanget hamnar, sa Ribbenvik. När det gäller LVU-fall är det inte själva beslutet om en LVUeller familjehemsplacering som Advokaten Nr 9 • 2014 är avgörande för uppehållstillstånd, utan omständigheterna bakom, underströk Ribbenvik. Han poängterade att utlänningslagen 12:18 om hinder mot verkställighet av lagakraftvunnnen avvisning eller utvisning handlar om ett extraordinärt, resningsliknande rättsmedel. Där krävs inte samma allvar och tyngd i omständigheterna för barn som för vuxna. Men är lagändringen en ny omständighet enligt 12:18? Migrationsverket menar att det inte är det. Konkreta fakta är omständigheter, abstrakta rättsfakta är rekvisit. Ett nytt rekvisit är inte en ny omständighet. Det är däremot ett förvärrat sjukdomstillstånd, en ökad vistelsetid eller ny landinformation. Björn Berselius, kammarrättsråd i Migrationsöverdomstolen, deltog i arbetet med propositionen (2004/05:170) om ny utlänningslag. Nu såg han inte så stora förändringar i exemplen på synnerligen ömmande omständigheter för barn och vuxna jämfört med propositionen 2005. Diskussionen fördes redan då, och man menade att det var självklart utifrån utlänningslagen 1:10 om barnets bästa att barns skäl inte behöver vara lika allvarliga som vuxnas. – Jag hoppas verkligen att vi nu inte börjar tala om vistelsetid och räkna år igen, utan att vi ser på hur man faktiskt har tillbringat tiden i Sverige, sa Berselius. n 21 »