Advokaten 1
Advokatdagarna » Mediernas ansvar i rättsprocesse
n är komplext Har medierna något ansvar för rättsprocessen? Ja, menade seminariedeltagarna. Sofia Rahm, sekreterare i Advokatsamfundets disciplinnämnd, Jonas Olbe, chef för samfundets utbildningsverksamhet och Johan Sangborn, stf. chefsjurist och ansvarig för Advokatsamfundets internationella arbete. Frågan om mediernas inflytande på rättsprocessen i allmänhet och dömandet i synnerhet har uppmärksammats under senare år. Advokat Björn Hurtig, vice riksåklagare Kerstin Skarp och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson var eniga om att medierna på olika sätt kan påverka rättsprocessen och att medierna har ett ansvar för rättsprocessen. Kerstin Skarp menade att när det – Detsamma gäller för vittnen. De måste kunna få vittna i lugn och ro och göra det som är deras medborgerliga skyldighet utan att det skrivs och rapporteras om det överallt, sa Skarp och tillade: – Slutligen måste en ”En misstänkt måste få vara misstänkt till dess domen har fallit och inte bli dömd av medierna innan det.” Kerstin Skarp misstänkt få vara misstänkt till dess domen har fallit och inte bli dömd av medierna innan det. Medierna har en tendens att döma tidigt, men sedan om en person blir frikänd är det ganska tyst i medierna. Finansinspektionens uppdrag / Martin Noréus, Ola Åhman. gäller mediernas ansvar i brottmålsprocessen så måste de ta ansvar och besinna sig så att de målsägande har möjlighet att få upprättelse, och kan berätta vad som har hänt utan att det nästa dag står att läsa i detalj eller att de förföljs i sina hem. thomas mattsson ansåg att medierna har flera olika typer av ansvar. Ett legitimt ansvar är att berätta vad som har hänt, både om stora och små mål. Ett annat är ansvaret att granska. Dessutom har medierna ett opinionsbildande ansvar. – Den svenska presstraditionen bär med sig att medier ska vara opinionsbildande. Det tycker vi är så viktigt att vi delar ut ett särskilt presstöd för att värna opinionsmångfalden. För dagstidningar är det en skyldighet att driva opinion i viktiga frågor, om till exempel lagförslag eller domar, sa Mattsson. även yppandeförbud diskuterades. Björn Hurtig beskrev hur presstalesmän från Säpo vid olika tillfällen gett medierna kommentarer medan han själv varit förhindrad på grund av att han belagts med yppandeförbud. – Det blir en obalans direkt, konstaterade Hurtig, som menar att det i sin tur kan leda till att medierna dömer tidigt i processen eftersom de får en obalanserad bild. då anne ramberg beskrev sina erfarenheter av medierna tecknade hon en positiv bild av dem. – Medierna är måna om att försöka Pressetik och Europakonventionen Sverige har en unikt stark press- och yttrandefrihet. Skyddet för den personliga integriteten är dock inte lika starkt. Under rubriken Den pressetiska regleringen – mer tillåtande än Europakonventionen? diskuterade Axel Calissendorff, advokat, och Mårten Schultz, professor i civilrätt, det mycket olika utformade skyddet enligt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättig heterna, EKMR, och det pressetiska systemet. En central frågeställning rör avvägningen mellan skyddet för press- och yttrandefriheten 30 och skyddet för den personliga integriteten. Calissendorff konstaterade att en del av problemet är att Sverige har en unikt stark pressoch yttrandefrihet. Det finns inget annat EU-land som har ett så starkt skydd för pressen och yttrandefriheten och så detaljerade och komplicerade regler i grundlagen. – Det saknar helt motstycke. Där är vi starka och det har tjänat vår demokrati väl. Och om jag nu säger att jag ser ett behov av förändringar så rubbar inte det den föreställningen att vår yttrandefrihet är bra och ska bevaras och vårdas, sa Calissendorff och fortsatte: Advokaten Nr 9 • 2014 – Men sedan kan det finnas behov i den andra vågskålen, nämligen i integritetsskyddet. Där är vi inte bäst i klassen utan ungefär sämst i EU. Där finns det stora svarta hål. En del har man försökt täppa till sedan 1974 men ännu inte lyckats. Axel Calissendorff sa att när Sverige gick med i Europakonventionen anade få vilken kraftfullt verkande kraft som Europadomstolens praxis skulle bli. – När vi senare blev medlemmar i Europeiska unionen och senare anslöt oss till rättighetsstadgan så såg man kanske inte det som ännu inte har timat men som många tror kommer