Advokaten 1
Advokatdagarna » Offentlighetsprincipen Den svens
ka offentlighetsprincipen ställs inför nya utmaningar i takt med att rättsordningen europeiseras och samhället digitaliseras. Deltagarnas intresse var inte att ta miste på. Grand Hôtel har blivit den naturliga platsen för Advokatdagarna. Offentlighetsprincipen är en grundpelare i den svenska konstitutionen. Redan 1766 fick vi tryckfrihetsförordningen där insynen i allmänna angelägenheter skrevs in. Grundtanken med offentlighetsprincipen är fortfarande att allmänheten ska ha insyn i hur förvaltningen sköter invånarnas gemensamma resurser. Syftet är att minimera slöseri och korruption inom den offentliga förvaltningen och samtidigt minimera rättsövergreppen. Tillsammans med meddelarskyddet är offentlighetsprincipen den grund bult som på grundlagsnivå ska garantera yttrandefriheten. Men offentlighetsprincipen är inte tillämplig på statliga bolag och har aldrig varit det. Förklaringen är, enligt moderator Nils Funcke, att de statliga bolagen är ute på en konkurrensutsatt marknad. – Men det finns ett par hundratusen medarbetare i de här bolagen som ännu så länge inte har något meddelarskydd, sade han. Arbetsförmedlingens chefsjurist Det utökande internationella samarbetet och EU-medlemskapets inverkan på offentlighetsprincipen Joanna Berlin ser ett problem med offentlighet när verksamhet läggs ut på privata bolag. – Vi har mycket kompletterande privat arbetsförmedling, där dokumentationen hanteras av privata aktörer. Bredden för framtida grävande journalistik och forskning blir därför smalare, sade hon. per hagström, jurist och journalist, lyfte fram att det ändå är positivt att det finns förslag om att meddelarskydd ska införas i offentligt finansierad verksamhet – skola, vård och omsorg – och att friskolorna ska omfattas av offentlighetsprincipen. Det utökande internationella samarbetet och EU-medlemskapets inverkan på offentlighetsprincipen och meddelarskyddet var en annan fråga som kom upp under seminariet. – Det riskerar att leda till minskad insyn. Sveriges linje är att vi ska hävda Prosolviadomen kan vidga revisorns ansvar Prosolviadomen och BDO-domen kan båda komma att åberopas i mål om skadestånd på grund av bristfällig revision. It-företaget Prosolvia gick i konkurs i december 1998. Konkursboet hävdade att anledningen till konkursen var brister i redovisningen och stämde Öhrlings PWC samt den revisor hos revisionsbyrån som var huvudansvarig för revisionen av Prosolvia. Öhrlings hade, enligt konkursboet, inte uppmärksammat att det fanns fel i Prosolvias räkenskaper. Bokslutet för 1997 34 blev därför felaktigt, vilket uppmärksammades i medierna. Den mediala uppmärksamheten gjorde bland annat att kunder och samarbetspartners blev negativa till Prosolvia och att det blev omöjligt att genomföra en nyemission. Företaget kunde därmed inte betala sina skulder och tvingades ansöka om konkurs. Revisionsbyrån ansåg däremot att Prosolvia gick omkull därför att efterfrågan på företagets produkter inte var tillräckligt stor. i skadeståndsmål är det den skadelidande som har skyldighet att bevisa att det föreligger kausalitet mellan handling och skada. Öhrlings PWC friades i tingsrätten som inte ansåg att konkursboet hade kunnat bevisa att det fanns ett samband mellan revisionen och skadan. Hovrätten sänkte beviskraven när det gällde orsakssambandet mellan revisorernas oaktsamhet och skadan för konkursboet. I det hypotetiska händelseförloppet, där revisorerna inte hade varit vårdslösa, ansåg hovrätten att det var övervägande sannolikt att kunder och andra aktörer hade agerat annorlunda och att Prosolvia hade kunnat genomföra nyemission och ordna rörelsefinansiering. – Hovrätten kom fram till att redovisningen i Prosolvia var felaktig. Hade redovisningen varit riktig hade det gett en fundamentalt annan bild av Prosolvias verksamhet och omsättning. Hovrätten fann att redovisningen stred mot god redovisningssed och att revisionen stred mot god revisionssed. Hovrätten fann även att revisorn hade varit vårdslös, sade Johnny Herre, Advokaten Nr 9 • 2014