Advokaten 1
Inom advokatbyråerna råder en konkurrens mellan d
e biträdande juristerna. Det är endast mellan tio och femton procent som erbjuds delägarskap. För att bli delägare på en stor affärsjuridisk advokatbyrå krävs mycket mer än att vara en duktig jurist. Det är en nödvändig förutsättning. Men, det räcker inte. Man måste som delägare och företagare vara beredd att ta den risk och det stora ansvar som det innebär att försörja sig på att kunna attrahera och behålla klienter, att ansvara för att ett antal biträdande jurister sysselsätts, att medverka i utvecklandet av verksamheten och byrån, att ta på sig tunga administrativa uppgifter och så vidare. Detta är inte något 9–5-arbete. För att bli delägare ska man inte bara vara en god ledare. Man ska vara entreprenör. Det är heller inte någon mänsklig rättighet att bli delägare. Vad man tidigare har kunnat kritisera byråerna för, är möjligen att man inte tillräckligt tydligt gjort klart för unga jurister vilka höga krav som ställs för att lyckas och göra karriär som delägare på advokatbyrå. Budskapet till unga idag har länge varit att alla kan lyckas att göra en snabb och spikrak karriär, om man bara är tillräckligt duktig och motiverad. Det är mycket mer subtilt än så. Vi måste omdefiniera karriärstegen. Den behöver inte vara spikrak. Män och kvinnor i Sverige har i dag en reell valmöjlighet. Vi får inte stanna vid att odla förlegade föreställningar om att kvinnors problem beror på ”manliga strukturer”. Sådant är trams. Det är dessutom potentiellt skadligt, eftersom det kan leda kvinnor att göra felaktiga karriärval på grund av vridna verklighetsbeskrivningar. Men, i den dystra verkligheten gäller: ”You can’t have it all!” Unga människor tvingas hela tiden göra val som påverkar deras arbete och karriärmöjligher. Och en stor del av ansvaret vilar på individen. Familjebildning kan, åtminstone tillfälligt, innebära en begränsning – en inskränkning i en möjlig karriär. Att skaffa hund eller krävande fritidsintressen likaså. Ibland kan valets konsekvenser mildras, till exempel genom att man skaffar hjälp. Ett livsviktigt val görs, om inte förr, när man beslutar att bilda familj. Det är då besluten ska fattas om det gemensamma projektet familjebildning. Det är vid köksbordet arbetsfördelningen i familjeprojektet ska bestämmas. Inte hos arbetsgivaren. Detta fråntar givetvis inte arbetsgivare och lagstiftare från ansvaret att erbjuda förutsättningar för att män och kvinnor, som så önskar, ska kunna leva ett jämställt liv. När det gäller advokatbyråerna hävdar jag att de typiskt sett uppfyller mycket högt ställda krav på en god arbetsgivare. Som inom alla yrken kan det givetvis förekomma exempel på motsatsen. Men det är inte regel. Staten bidrar på sitt sätt genom ett med internationella mått mycket generöst ersättningssystem vid föräldraledighet och vård av sjukt barn. Det är intressant att konstatera att svenska kvinnor inte kommit längre trots dessa förmåner – eller kanske på grund av dem. Nätverk som Hilda behövs men får inte bli en organisation för att ”admire the problem”. Det finns nämligen forskning idag som visar att underprestation och karriäravhopp just vilar på idéer och förväntningar om könen. Omfattande studier har inom dessa områden gjorts på Harvard- och Stanforduniversiteten. Denna forskning Advokaten Nr 9 • 2014 visar att det inte finns några skillnader när det kommer till problemlösning, kreativitet, planering, beräkning och strukturerat tänkande. Däremot kan kvinnors problemlösningsförmåga slås ut med upp till 60 procent till följd av så kallad subtil signalpåverkan. Det kallas ”priming”. Detta fenomen sträcker sig enligt studierna även till andra områden än kön, som till exempel etnicitet. Det räcker att be en svart matematikstudent att fylla i sin etniska tillhörighet genom att fylla i en ruta där det står ”black” inför ett krävande prov så skriver de hälften så bra som om de kryssat i ”student”. Mycket mer om detta kan man läsa om på www.reflectorgroup.se. Det är en grupp duktiga forskare som tittar på hur ändringar i sättet att använda hjärnan påverkar prestationsförmågan. Det var intressant att lyssna på Kelly Tainton och Sara Bengtsson när de redogjorde för sina forskningsresultat på Advokatdagarna. Jag tror att vi diskuterar för lite och för lite uppriktigt de verkliga hinder som kvinnor möter. Och då inte bara för den mycket lilla andelen pretendenter på styrelseposter i börsnoterade företag eller delägarskap i byråer. Som framgick av en lång intervju med den välkända feministikonen Susan Faludi i Dagens Nyheter, riskerar den så kallade feminismen att bli ett projekt för ett fåtal. Den har fastnat i frågor om glastak, delägarskap och att fylla styrelserum. I själva verket är risken stor att jämställdhetsfrågor inte längre handlar om alla kvinnor, utan om de kvinnor som delar samma framgångsrika sociala och ekonomiska situation. Denna utveckling är oroande särskilt i ljuset av ökade inkomstskillnader och ökad segregation i samhället. Jämställdhet är i min värld ett tillstånd där varje individ ges möjligheten och rätten att utifrån den verklighet som råder och sina förutsättningar göra frivilliga val. Jag tror att många kvinnliga advokater medvetet, av olika skäl, frivilligt väljer bort delägarskapet i den stora byrån och kommer att fortsätta att göra så under många år, till förmån för en mindre byrå eller egen verksamhet. Det innebär inte att advokatbyråerna förtjänar epitet som ”bastuklubbar”, ”cowboykultur”, vad dessa uttryck nu avses innebära. Advokatyrket är nämligen ett fantastiskt yrke som passar kvinnor mycket väl. Det erbjuder till skillnad från många andra juristyrken en unik självständighet och frihet. Andelen kvinnor i yrket har också fördubblats på fjorton år. Andelen kvinnor i yrket är idag 28 procent mot 14 procent 2000. Andelen kvinnliga biträdande jurister har under samma period stigit från 39 procent till 56 procent. Samma utveckling har ägt rum på delägarsidan. En uppgift som hade kunnat redovisas i rapporten. Mitt råd till alla unga juriststudenter är att inte tro på missvisande verklighetsbeskrivningar under braskande rubriker. ”Den låga andelen kvinnliga delägare är mycket mer komplext än att kunna avfärdas med schabloner som kännetecknat rapporten.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5