Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA och att tänka rätt budskap som når mä
nniskor utan också för att man då kan sätta ur spel de mekanismer som gör att det falska avslöjas, det vill säga öppen debatt och granskning. Men det finns också ett annat sätt att förhindra att människor tar till sig sanningen. Man kan bombardera dem med så mycket motsägelsefulla budskap, så mycket skevheter och falsarier blandat med en och annan sanning, att människor till slut inte vet vad de ska tro. Fenomenet kallas för gaslighting efter pjäsen ”Gaslight” från 1938 (filmad med Ingrid Bergman 1944) där en man försöker manipulera sin hustru att tro att hon tappat sitt förnuft. Målet med denna typ av propaganda är att medborgarna ska ge upp, sluta söka sanningen och tro på ledaren. Metoden används flitigt i Ryssland och det finns de som har oroat sig för att Trump ägnar sig åt just gaslighting eftersom han på en daglig basis sprider omkring sig så många motsägelsefulla och uppenbart falska påståenden. I dessa tider hotas vi alla av gaslighting som ett resultat av den kakafoni av röster som hör nätet till. Vi bombarderas med det falska, det skeva och det motsägelsefulla blandat med det sanna och välgrundade i en salig röra. Aktörerna är många. Det handlar om trollfabriker, politiska plattformar och unga killar som upptäckt att de kan tjäna stora annonspengar på fejkade nyheter. Men det handlar också om en utsuddning av gränserna mellan sponsrat innehåll och information (som hos ”influencers”), om konspirationsteoretiker som når ut globalt och om Facebookgrupper som driver frågor utan vetenskaplig grund (till exempel vaccinmotstånd). Och mitt i alltihop har vi seriösa medier och forskare som på olika sätt försöker faktakontrollera och som genast anklagas för att ha en politisk agenda. Hat och hot hör förstås också bilden till. vi befinner oss alltså i en situation där den stora friheten att göra sig hörd hotar att underminera kunskapen i stället för att förstärka den. Mill hade inte fel när han hävdade att fri debatt är en förutsättning för kunskap, men man måste också reflektera över hur lätt en debatt blir ofri: ADVOKATEN NR 2 • 2019 Hur systematisk desinformation kan blockera möjligheten att nå sanningen, hur ofta diskussioner övergår i grupptänkande och hur den prövande dialogen byts ut mot hat och personangrepp där den som skriker högst tar över. Idéernas fria marknad fungerar inte om den är helt oreglerad, lika lite som ekonomins fria marknad fungerar helt oreglerad. Mill ansåg förstås inte att yttrandefriheten skulle vara obegränsad, och diskussionen om vilka regleringar som är rimliga är gammal. Men den nya teknikens utmaningar leder oss in i okänd terräng. Teknikjättarna (Facebook, Google och Youtube) styr över informationsflödet samtidigt som de hävdar att de inte har något ansvar eftersom de inte är publicister. Vi själva bidrar till att sprida desinformationen genom att göra den till vår. Och datainsamling via sociala medier har möjliggjort att budskapen kan anpassas efter våra individuella sårbarheter. Hur detta ska regleras utan att på ett oacceptabelt sätt inskränka yttrandefriheten är en svår nöt att knäcka. Men vi bör vara medvetna om vad som står på spel: Hotet mot kunskapen är ett hot mot det demokratiska samhället. avslutningsvis är det värt att återvända till Thorild och till devisens ursprung, en text från 1794, Rätt, eller alla samhällens eviga lag. Thorild var inspirerad av revolutionen i Frankrike 1789 men han blev betänksam i takt med att terrorn bredde ut sig. I texten konstaterar han att precis som sann lycksalighet inte har en större fiende än falsk lycksalighet så har sann frihet inte en större fiende en falsk frihet. Den falska friheten, skriver han, driver först människorna till galen förtjusning men sedan, när de känner sig bedragna, störtar den dem i galen förtvivlan och träldom. Låt oss hoppas att vi kan hantera nätets falska frihet innan vår förtjusning övergår i förtvivlan och ofrihet. Åsa Wikforss Professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet 25