Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Affärsmässighet eller – några re
flektioner Tiden har under överblickbar tid varit den enskilt viktigaste faktorn för bestämning av en advokats arvode, inte kvaliteten. Den tas för given. Och resultatet, som i många andra sammanhang är avgörande för ersättningen – no cure no pay – har sällan betydelse. Detta gäller såväl i den offentligfinansierade verksamheten som i den privata. Det känns emellertid som om frågan måste ställas om tiden sprungit ifrån tiden för vad som ska vara det helt avgörande för advokatkostnadens storlek. Med andra ord: Har tiden blivit otidsenlig? V äl kan det sägas att det är svårt att överblicka hur lång tid ett uppdrag kommer att kräva och då är löpande räkning en närliggande ersättningsmodell, med möjlighet till avstämning mot någon slags diffus skälighet. På motsvarande sätt är det svårt att förutse resultatet. Leder de långa förhandlingarna och alla avtalsutkasten till affär? Blir det framgång i processen? Uppnås det förväntade, det önskade resultatet? Sannolikt kan emellertid dessa faktorer värderas och leda till en överenskommelse som reflekterar utfallet. Vänder man sig till de vägledande reglerna för god advokatsed för att få vägledning för vad som är skäligt arvode, finner man att flera faktorer påverkar. Så här står det i punkten 4.1.2: Vid bedömning av vad som är skäligt arvode för ett uppdrag får beaktas vad som avtalats med klienten, uppdragets omfattning, dess art, svårighetsgrad och betydelse, liksom advokatens skicklighet, arbetets resultat och andra sådana omständigheter. I kommentaren, som moderniserats när de nya vägledande reglerna togs, indikeras tydligt betydelsen av 50 PRESENTATION Peter Danowsky har varit verksam på advokatbyrå sedan 1976. 1993 startade han Danowsky & Part ners, där han alltjämt är verksam. 2017 fick han Advokatsamfundets pris för framstående insatser inom advokatyrket. Hans huvudsakliga verksamhetsinriktning är tvistelösning, som ombud och skiljeman. andra faktorer än tid vid bestämningen av skäligt arvode. Nya ersättningsmodeller prövas: uthyrning av biträdande jurist, abonnemangstjänster, fasta arvoden, mängdrabatter, succéincitament med mera. Mycket av detta fungerar. En bra genomgång av de ekonomiska villkoren mellan klient och advokat innan uppdraget bestäms blir allt mer nödvändig. Tydlighet och transparens i vad det kommer att kosta är bra för relationen. Mitt intryck är att detta har blivit allt vanligare såväl när företag anlitar advokat som när privatpersoner gör det. Abonnemangstjänster med fasta priser på olika nivåer är en väg, men på ett sätt tveksam eftersom kvaliteten och resultatet blir tagen för given. Förutsebarheten i vad kostnaden, respektive intäkten, blir är den stora fördelen. Det är återigen dock framför allt omfattningen av arbetet, tidsåtgången, som styr, om än på ett mer förutbestämt sätt än vid löpande räkning. Advokatbyrån blir en resurs som alternativ till en anställd hos klientföretaget. Det kan vara gott nog och efterfrågat av ett antal företag, men är likväl litet trubbigt, eftersom arrangemanget inte är kvalitets- eller resultatorienterat. För det som något förenklat – men likväl viktigt – skulle kunna kallas ”bröd och smör-sortimentet” i den affärsjuridiska advokatbutiken kan detta nog passa, men för det som ligger utanför basvaran är det något knepigare. I tidningen Balans nr 7/2018 finns en intervju med en företrädare för en redovisningsbyrå som satsat på förnyelse i sin bransch. Bland annat säger han så här: ”Vi pratade med våra kunder och meddelade att vi går över till fast pris. Ett bra riktmärke för kund kan vara snittet för förra årets debitering. Det var faktiskt ingen som ifrågasatte det. Och ADVOKATEN NR 2 • 2019