Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK affärsmossighet om skäligt arvod
e det är väldigt viktigt att inte prisa ut sig.” Det han säger är intressant på flera sätt. Ett är betoningen av att tjänsten repeteras, det vill säga den är likartad för varje år, vilket ju en redovisningstjänst typiskt sett är. Ett annat är att prissättningen avgör om byrån får uppdraget eller inte. I båda dessa hänseenden skiljer sig nog många advokatuppdrag från dessa redovisningsbyråns tjänster. Men där likheter finns, går det säkert att få inspiration från denna och andra tjänsteverksamheter. RESULTATETS BETYDELSE När det gäller värdet för klienten är det en väldig skillnad om en omfattande förhandling leder till affär eller inte och även om advokaten inte är den som avgör detta – det är oftast om säljare och köpare kan komma överens om köpeskillingen som avgör – kan det vara rimligt att advokatersättningen innehåller ett moment av reglering beroende på utfallet för klienten. På samma sätt kan det gå att hitta skäliga modeller för hur utfallet av en process ska påverka advokatersättningen. I den offentligfinansierade deADVOKATEN NR 2 • 2019 len är det knepigare. För försvarare, målsägandebiträden och ombud där rättshjälp beviljats är möjligheterna att ersätta den redovisade skäliga nedlagda tiden som avgörande faktor mer begränsade. Möjligheten till övervägande och förhandling om arvode inför uppdraget saknas. Timarvodet är bestämt av myndighet och tidsåtgången bestämmer resten. I en slutlig myndighets- eller domstolsprövning kan det finnas visst utrymme för hänsyn till kvalitet och resultat. I den praktiska tillämpningen ser vi det när advokaten inte tillerkänns begärt arvode. Frågan är om det går att göra detta system något mer sofistikerat utan att administrationen blir övermäktig och kostsam. INNOVATIONER På den privata sidan är innovationskraften att hitta nya affärsmodeller betydande. På den offentligrättsliga är det mer stillastående. En fråga blir då om den privatfinansierade och den offentligfinansierade advokatverksamheten kommer att än mer utvecklas åt olika håll när det gäller parametrarna i arvodets bestämmande. Jag tror det. På den privata sidan kommer vi att se många olika modeller, anpassade till klient och uppdrag. En del av dessa modeller kommer inte att fungera särskilt bra och överges då snabbt och en justering görs av det befintliga avtalet eller en helt ny överenskommelse träffas. Kanske upphör relationen mellan advokaten och klienten helt. Det är affärsmässigt och ganska odramatiskt, det hela. Utgångspunkten är nöjdhet hos både advokaten och klienten. Det är intressant att fundera på om det finns någon möjlighet att även i det offentligfinansierade systemet ge utrymme åt klientnöjdheten. Det vore ändamålsenligt att på något sätt tillföra ett moment av utvärdering av hur klienten tycker att uppdraget utförts, hur tillgängligheten och bemötandet varit etc. Hur det skulle gå till kräver en hel del samtal mellan praktikerna på detta område, konsumentintressen och myndigheter. Att en offentligfinansierad advokats ersättning ska prövas mot hur väl arbetet utförts torde emellertid vara en rimlig utgångspunkt. Ett tydligt inslag av ett sådant inslag skulle sannolikt vara kvalitetshöjande. EN BRA GENOMGÅNG AV DE EKONOMISKA VILLKOREN MELLAN KLIENT OCH ADVOKAT INNAN UPPDRAGET BESTÄMS BLIR ALLT MER NÖDVÄNDIG. TYDLIGHET OCH TRANSPARENS I VAD DET KOMMER ATT KOSTA ÄR BRA FÖR RELATIONEN. » 51