STT 1
STT Vecka 42 torsdag 17 oktober 2013 13 Hur ska I
rma orka? SVENLJUNGA Socialstyrelsen uppskattar i sin rapport, som kom i augusti, att 1,3 miljoner människor vårdar, hjälper och stödjer en anhörig. En av dem som vårdar en anhörig är Irma Koskela i Svenljunga. När jag skulle göra ett reportage om anhörigdagen i Glasets hus häromveckan, ville jag gärna tala med någon av de anhörigvårdare som var där. Vid mitt besök pågick föredrag, som följdes av musikunderhållning och det kändes inte rätt att störa någon. Men efter en stund reste sig en kvinna och gick ut i caféet. Jag såg min chans. Kvinnan var Irma Koskela och hon lämnade sällskapet för att ringa hem och höra att allt var okej. av ett lokoJag känner mig som överkörd motiv. IRMA KOSKELA – Jag blir så orolig när jag inte är hemma, jag vet ju hur det kan vara, säger hon. Började smygande Irmas make, Seppo, lider av svår demens. – Det började smygande för drygt tre år sedan, men har blivit mycket värre det senaste året och nu är det väldigt tufft, säger Irma medan hon oroligt fingrar på telefonen. Det var ingen som svarade när hon ringde. Så ler hon sorgset. – Men det går säkert bra, personalen är så duktig och nog hittar de pannkakorna i kylskåpet. bilen. Vi har varit gifta i 51 år och känt varandra sedan han var sex år och jag fyra. Nu är han 72 år och det är en oerhörd sorg att det blivit så här. Den Seppo jag levt ihop med så länge, finns inte längre, men ändå finns han ju. Irma visar ett foto i mo– Här är han, min Seppo. Snabb försämring Irma berättar att försämringen det senaste året varit dramatisk. – Han har svårt för att tala och har fått vanföreställningar och är misstänksam. Får för sig saker, tror att någon stulit hans saker eller vill honom illa, och han ger sig iväg ut, även på nätterna. Det händer också allt oftare att han inte känner igen varken hemmet eller mig. Jag är en främling som tagit Irmas kläder och han vill inte vara här, han vill åka hem. Seppo förstår inte heller när han behöver gå på toaletten. Förstår inte vad stöd, men det räcker inte. Hjälpen jag får är bra, men alldeles för liten. Under halvtimman morgon och kväll går Irma en promenad med hunden. – På onsdagen blir det också en promenad med hunden och en snabb sväng för att handla, mera hinns inte med. Behöver jag göra flera ärenden, får jag ringa efter min dotter. Det är en stor hjälp att en av dem bor i närheten, men jag kan ju inte belasta våra barn jämt. Samtidigt kan jag känna att jag måste göra det ibland, för att de ska förstå hur jag har det och inte bara tycka att jag gnäller. Avlastningen var femte vecka är naturligtvis en lättnad, men långt ifrån tillräcklig. det är som händer. Det är inte ovanligt att Irma byter blöjor mer än tio gånger på ett dygn, ofta med tvätt av både kläder och sängkläder som följd. – Ja, oj vad tvätt jag har! Men det allra mest påfrestande är förstås att aldrig få sova ordentligt. – Jag är hela tiden ängslig för att han ska vakna och få för sig något. Häromnatten vaknade jag av att det var tänt överallt och då hade han varit ute. Jag är så trött, helt slutkörd. Tårarna rinner stilla nerför Irmas kinder. Bra hjälp, men otillräcklig Men nog får väl Irma hjälp och stöd? Personal från Trygghetsgruppen kommer 30 minuter varje morgon och kväll, plus en extra halvtimma på måndag kväll för duschning. Därtill har Irma två timmar för ”egen tid” varje onsdag och avlastningsplats var femte vecka, då Seppo vistas på Lysjölid i Sexdrega. – Den hjälp jag får är jättebra, personalen är helt fantastisk och Ida, som är anhörigstödjare är också ett stort – Då är jag så trött och slutkörd att jag bara vill sova och försöka komma ikapp med allt jag inte hunnit med. Fyra veckor med ständig tillsyn dygnet runt är för mycket. Orsak platsbrist Så långt kom Irma och jag i vårt samtal i Glasets hus. Någon dag senare ringde Irma och sa att situationen förvärrats. Seppo hade blivit aggressiv och tagits in akut på Lysjölid. – Han är jättestark och jag klarade inte av honom. Vi bestämde oss för att avvakta och se om Irmas situation kanske skulle förändras nu. När vi talas vid igen efter ytterligare några dagar, är Seppo hemma igen och situationen är i stort sett som förut. Förutom att Seppo nu får dagvård i Sexdrega varje måndag från klockan halvtio till tre. Köra honom dit och hämta får Irma göra själv. – Jag har ansökt om färdtjänst, men inte fått något svar. Dessutom har Irma fått ett larm, som varnar när Seppo kliver ur sin säng på natten. Då vibrerar det i Irmas säng, så hon vaknar och snabbt kan ta hand om honom. Irma Koskela vårdar sin demenssjuke make i hemmet. De få gånger hon själv kan vara ute får hon alltid ringa hem för att höra hur det går. Frågan är hur länge hon orkar? FOTO: VIAVINGA – Det är naturligtvis tryggt att veta att han inte kan gå ut på natten utan att jag vaknar, men det hjälper ju inte min situation. Självklart har Irma både bönat och bett om mera hjälp. – Men det enda svar jag får är att det finns inga platser, ”vi har dig i åtanke, men det finns inga platser”. Ingen kan heller tala om för mig hur lång tid det kan ta innan det finns plats. Rösten bryts, Irma gråter och ber om ursäkt för det. Dagen innan har hon bytt blöja tretton gånger, plus en gång klockan halv fyra i morse, då hon också fick byta sängkläder. – Jag kan hantera blöjor, det har jag inte ont av, men han blir så orolig och det är tungt att hålla på och duscha och tvätta. Det är så svårt, jag vill ju att han ska få må bra och vara ren och fin. Att vara ren är viktigt för honom, men jag känner mig som överkörd av ett lokomotiv. Hela kroppen värker. Jag har varit hos läkare, men det är inget fel på mig, jag är bara slutkörd. Blir det ingen ändring snart, får de ta in mig också. ANN-LOUISE KJELLNER Auktion med kryss och kokbok ÖVERLIDA Musikkryss, tombola och försäljning av egna kokboken ”Tanternas favoriter”. Det är något av programmet för lördagens syföreningsauktion i Överlida församlingshem. Det är Mjöbäcks kyrkliga syförening som ordnar auktionen på lördag eftermiddag, den 19 oktober. Både handarbeten och annat föreningens medlemmar skänker kommer att auktioneras ut. Och det står även mycket mera på programmet: så som en lottsedel i ett måltidslotteri. – Vi har gjort en egen kokbok, ”Tanternas favoriter”, som vi kommer att ha till försäljning, berättar föreningens ordförande, Mirjam Johansson. Kokboken fungerar ock– Man kan vinna allt från kafferep till trerätters middag hemma hos föreningens medlemmar! Dessutom blir det fika, musikkryss och tombola med många vinster. – Om man vinner kan man välja mellan hembakat och hemliga paket. Det finns några riktiga högvinster! Mjöbäcks kyrkliga syförening har 32 medlemmar, och man träffas en gång i månaden i Mjöbäcks församlingshem. Syföreningen har långa anor, berättar Mirjam, som varit ordförande sedan 1990. – Enligt en äldre medlem startade föreningen 1933, och i så fall är den 80 år nu! KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Ordföranden Mirjam Johansson visar syföreningens kokbok med favoritrecept. FOTO: KATARINA JOHANSSON