MITT VAPEN Växer man upp på en lantgård med skytt
evallen runt stugknuten kommer jakt- och skytteintresset som ett brev på posten. Men för Magnus Samuelsson kom det en karriär emellan och det är först på senare år som intresset kunnat blomma ut i ren och skär kärlek. Magnus låter lite andfådd på rösten när han svarar. Han är mitt uppe i ett träningspass tillsammans med Annika Sjöö inför fredagens omgång av Let’s Dance. – Det är fysiskt jobbigt, för även om jag gått ner i vikt väger jag runt 140 kg. Och det är svårt att träna kondition i en stor kropp, man får en hemsk mjölksyreskuld. När man är stor är man mer som en dragster, man kör full fart under en begränsad tid. Att dansa är mer som ett långdistanslopp. Och jag får träna alldeles förtvivlat för att få det att se ut som dans! Att Magnus tackade ja till att vara med i jubileumssäsongen av Let’s Dance som firar 10 år i år ser han lite som ett tack till programmet som öppnat flera dörrar efter tävlingskarriären än han trott varit möjligt. – Let’s Dance var det första som hände när jag slutade tävla efter femton år som yrkesidrottsman. Jag hade bara varit hemma ett par veckor när förfrågan kom och tackade ja mest på skoj. Det är en av få saker jag gjort i livet utan en inre övertygelse om att det ska går bra. Och så gick han och vann, tillsammans med Annika Sjöö och livet tog en oväntad vändning. Magnus hade nämligen ställt in sig på en fortsatt karriär utomlands. Det var ju i USA och Kanada han gjort sig ett namn under sin karriär som Världens starkaste man. Här i Sverige var han om inte helt, så relativt, okänd. Innan Let’s Dance vill säga. – Let’s Dance öppnade en väldig massa dörrar och fick mig också att släppa flera mentala spärrar om vad jag vågade och inte vågade göra. Som att bli skådespelare. Under vintern sändes andra säsongen av Arne Dahl där Magnus spelar den trygge polismannen Gunnar Nyberg. Men nu spårar vi ur. Det var ju jakt och skytte vi skulle prata om. Och för Magnus del började det tidigt. Bor man på en bondgård med en far som jagar blir det gärna ett intresse. – Fast i ärlighetens namn kanske jag var mer intresserad av skyttet när jag var yngre. Visst, jag sköt på det som sprang förbi, men det var brorsan som var och är jägaren av oss. Han valde till och med att sluta tävla i Strongman på elitnivå bara för att det störde jaktsäsongen! Alla stora tävlingar går på hösten. Båda bröderna Samuelsson (och deras far) tävlade i ban- och fältskytte. Och tränade. Skjutbanan låg på gården. – Så varje lunch åkte man dit, sköt en serie, åt och tog sen traktorn för att kolla hur det gått och sen jobbade man igen. Jag var väl en övre medelmåtta, men brorsan var riktigt duktig. Han konstaterar tävlingskyttet på den tiden mest rörde de närmast sörjande. Det var svårt för publiken att få någon uppfattning om hur det gick. – Fältskyttet var roligare för publiken, men det är ju inte alls lika vanligt idag. Däremot finns det andra roliga tävlingsformer där åskådarna lättare kan se hur det går. Han funderar också över utövarnas villkor. – Det gäller ju att lära kontrollera sig själv. Att jobba offensivt. Det svåra med skytte är konsekvens, att skjuta två bra av fem är inte problemet. Att skjuta bra fem gånger i rad, det är svårigheten! Precis som i golf, ett bra slag kan vem som helst få till. Trixet är att göra det igen. Och igen. Det handlar om att träna. Och nöta. Och träna till dess att man träffar, träffar och träffar – oavsett hur nervös man är. – Den bakgrunden har jag haft stor nytta i all annan idrott jag utövat också. 58