”Som uppfödare är det den största glädjen när en
avkomma som ägs av någon annan blir framgångsrik” mentalt även om hon fysiskt sett var fullt frisk. Han skaffade en ny. Som inte heller riktigt levde upp till den efterfrågade mentaliteten att avla vidare på. – Nu har jag en på ett halvår som än så länge verkar bra... Håkan förklarar att de hundar han väljer bort mycket väl fungerar som individer och som goda jaktkamrater. Men att de inte besitter de egenskaper han som uppfödare vill föra vidare till nästa generation. – Man kan inte bara köpa en hund att ha till avel, tiden måste utvisa om den fungerar och sen får man utvärdera om det var bra, säger han, det är ju inte säkert att en hård och en mjuk hund resulterar i en som är mittemellan. Han och Tina brukar försöka behålla en valp per kull av just den anledningen, för att kunna utvärdera sin avel på riktigt nära håll. – Som uppfödare är det annars den största glädjen när en avkomma som ägs av någon annan blir framgångsrik. Det är ett kvitto på att man har lyckats! Den glädjen fick Håkan bland annat uppleva nyligen när en av valparna från hans Micros första kull tog ett vinnarklasspris. Hundar och jakt är livet för både Tina och Håkan. Titlar och vardagsliv försvinner när vänkretsen utökas med nya valpköpare. – Det här blir en livsstil, säger Tina och Håkan konstaterar att de ännu inte kommit iväg på någon bröllopsresa såhär fem år efter själva bröllopet. Men en och annan jaktresa har det förstås blivit, bland annat till Jämtland där deras lydiga fågelhundar väcker uppmärksamhet: Hundar som man inte ens behöver ha i koppel! Text: Tina Hjorth Svensson Foto: Håkan Hansson Tina med valpar. Hunden Mary. Tina med valpar. Micro med en fasan. Fasanjakt i skogen. 97 MIN HUND