Advokaten 1
sen i rättegången – tvingas den enskilde föra sin
egen talan mot kassans processavdelning kan det uppstå en sådan obalans att det inte går att prata om en rättvis rättegång. Ju mer utsatt situation den enskilde befinner sig i och ju mer kvalificerad motparten är, desto mer obalanserat blir hela förhållandet, särskilt om lagstiftningen är komplicerad. UPPRÄTTHÅLLER EN ILLUSION Reglerna för fördelningen av rättegångskostnader skiljer sig alltså betydligt åt mellan tvister i allmän domstol och förvaltningsmål, där ju en enskild part tvistar med det offentliga. I det första fallet får den förlorande parten som huvudregel bära den vinnande partens rättegångskostnader. I förvaltningsrätten får vardera parten stå för sina egna kostnader. Skillnaden mellan de båda systemen brukar motiveras med den så kallade officialprincipen: att förvaltningsdomstolarna, till skillnad från de allmänna domstolarna, har en egen utredningsskyldighet. Den enskilde som tvistar med staten ska därmed inte behöva hjälp av ombud. Men Sebastian Wejedal menar att denna skillnad numera är historia. I själva verket är formuleringarna i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen om målets utredning tämligen snarlika. Utöver det har en praxis utmejslats i förvaltningsdomstolarna där utredningsskyldigheten går olika långt i olika typer av mål. I tvångsvårdsmål har domstolen exempelvis en betydligt mer långtgående utredningsplikt än i upphandlingsmål, där HFD uttalat att principen bör tillämpas med försiktighet. Sebastian Wejedal ser en utveckling där förvaltningsprocessen medvetet har gjorts allt mer lik processen i allmänna domstolar, framförallt genom införandet av tvåpartsprocess. Och domstolarna har anpassat sig till förändringarna, konstaterar han. Empiriska studier visar nämligen att förvaltningsdomstolarna inte är mer aktiva än de allmänna domstolarna i sin materiella processledning, vilket inte heller är tanken. Däremot lever idén om förvaltningsdomstolarnas utredningsskyldighet starkt så snart behovet av ombud kommer på tapeten. – Lagstiftaren pratar med två tungor, säger Sebastian Wejedal, och fortsätter: – Utredningsansvaret är någon sorts ess i rockärmen som lagstiftaren viftar med i förarbeten, när det annars kan börja kosta pengar. Då plötsligt beskrivs förvaltningsdomstolarna som jätteaktiva, trots att man i andra förarbeten tydligt eftersträvar lägre aktivitet hos domstolen och högre aktivitet hos parterna. GER EN FÖRDEL Men varför är det då så viktigt att ha ett ombud vid sin sida? Formkraven i förvaltningsdomstolarna är trots allt ganska låga, och processen i sig innebär inga kostnader för den enskilde. ADVOKATEN NR 4 • 2022 Ett svar är att det faktiskt verkar påverka utgången i processen. Rebecka Lorentzon undersökte i sitt examensarbete på juristprogrammet vid Göteborgs universitet om förekomsten av ett ombud påverkat utfallet i förvaltningsprocessen. I uppsatsen visar hon utifrån 3 600 rättsfall att det finns en sådan ombudsfördel. Totalt förekom ombud i 45 procent av målen. Bland de mål som vann helt eller delvis bifall var andelen med ombud istället 76 procent. Tillsammans med sin handledare Sebastian Wejedal och nationalekonomen Louise Holm har Rebecka Lorentzon sedan utvecklat studien med ytterligare statistisk analys. Och resultatet, som publicerades som en artikel i Förvaltningsrättlig tidskrift, är tydligt: parter med ombud har större framgång i sina processer mot stat och kommun, än de som saknar ombud. – Våra resultat ligger helt i linje med den internaSebastian Wejedal är universitetslektor i processrätt vid Göteborgs universitet. Hans forskning fokuserar på frågor kring ”access to justice”, alltså enskildas möjlighet till ett effektivt rättsskydd. Wejedal disputerade 2017 på avhandlingen Rätten till biträde – Om biträdeskostnaders hantering vid svenska domstolar. » 27 27