Advokaten 1
got, för det punkterar myten att man aldrig nånsi
n behöver ett ombud i förvaltningsdomstol. Så nu kan alla i alla fall vara överens om det, säger han. Samtidigt är den väg som HFD anvisar för att få ersättning både krånglig och ekonomiskt irrationell, anser Sebastian Wejedal. HFD hänvisar nämligen till möjligheten att begära skadestånd, i en separat process i allmän domstol. Hans analys delas av sex justitieråd i HFD. I en skiljaktig mening förklarar de att det, enligt deras mening, inte finns några lagliga hinder för förvaltningsdom stolarna att pröva ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader. De lyfter också fram att HFD regelmässigt prövat sådana yrkanden, även om de oftast avslagits. Om möjligheten att få ersättning skadeståndsvägen skriver de sex: ”Sammantaget leder majoritetens modell för hur ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i ett förvaltningsmål ska hanteras till att en enskild tvingas föra dubbla processer – först en i sakfrågan och därefter en i ersättningsfrågan – innan det står klart om kravet på en rättvis rättegång i förvaltningsmålet är uppfyllt. Till detta kommer att den enskilde i en skadeståndsprocess riskerar att behöva stå för motpartens rättegångskostnader. Det är ett både omständligt och resurskrävande samt långt ifrån heltäckande system som majoriteten anvisar och det riskerar att allvarligt försvåra för den enskilde att ta till vara sin rätt i ersättningsfrågan. Systemet snarare motverkar än främjar rätten till en rättvis rättegång.” VILL SE FÖRÄNDRAD LAG Centrum för rättvisa, som drivit ersättningsfrågan tillsammans med den berörda kvinnan, uttryckte sin besvikelse över utgången i HFD. I ett pressmeddelande säger chefen Fredrik Bergman: ”Att gå skadeståndsvägen för att få kompensation för rättegångskostnader är inte något realistiskt alternativ för den enskilde. Högsta förvaltningsdomstolens beslut befäster den ojämlikhet som finns i förvaltningsprocessen och som gör att det krävs en tjock plånbok för att kunna försvara sina rättigheter på ett effektivt sätt.” Bergman säger sig också vara ”övertygad om att sista ordet inte är sagt i den här frågan”. Centrum för rättvisa är långt ifrån ensamma om att vilja reformera reglerna för förvaltningsprocessen. Advokatsamfundet driver sedan några år hårt på för förändringar, framför allt i skatteprocessen (se artikel på s. 30). Även justitierådet i HFD Thomas Bull, som i beslutet stod bakom den skiljaktiga meningen, anser att det finns goda skäl att se över kostnaderna i förvaltningsprocessen. I ett mejlsvar till Advokaten skriver han: ”det är inte säkert att det bästa sättet att lösa frågan om enskildas möjligheter att få en rättvis rättegång inför förvaltningsdomstol är att införa ett generellt system liknande rättegångsbalkens regler om fördelning av rättegångskostnader, men det behöver utredas närmare.” Thomas Bull efterlyser ”ett helhetsgrepp där frågan om rättshjälp också tas med”. Och Sebastian Wejedal har liknande tankar. – Jag tycker att man borde tillsätta en offentlig utredning som tar ett samlat grepp om förvaltningsprocessen. Lagen infördes för 50 år sedan och har sedan dess utvecklats punktvis och framförallt genom praxis för att hålla jämn fot med samhällsutvecklingen. Men förvaltningsdomstolarna prövar ett mycket vitt spann av måltyper, och det kan ifrågasättas om lagen i dag verkligen är ändamålsenlig för hela detta spektrum. Från politiskt håll utlovas dock ännu inga förändringar. Enligt justitieminister Morgan Johanssons presssekreterare Angelica Vallgren analyseras avgörandet från HFD för närvarande, och Advokatsamfundets hemställan om skatteprocessen bereds i Regeringskansliet. Förutom regler om kostnadsersättning för enskilda som får rätt mot myndigheterna delar Sebastian Wejedal bilden att den allmänna rättshjälpen behöver utvärderas. Ett alternativ skulle här vara att utvidga rätten till offentligt biträde. Behovet är störst i de måltyper som till sin natur liknar brottmål, som skattetillägg, men också i mål med väldigt stor betydelse för den enskilde, som LSS, konstaterar han. Att det behövs en genomgripande förändring är hur som helst tydligt, fastslår Sebastian Wejedal. – Förvaltningsprocesslagen är skriven för ett helt annat samhällsklimat, när den offentliga förvaltningen inte var lika komplicerad som i dag, och där vi hade en helt annan syn på förhållandet mellan det offentliga och den enskilde. Enligt min mening lever den inte fullt ut upp till den europeiska rättsutvecklingen, åtminstone inte när vi pratar kostnader. ¶ FÖRVALTNINGSPROCESSLAGEN OCH RÄTTEGÅNGSBALKEN FPL 8 § Rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Genom frågor och påpekanden ska rätten verka för att parterna avhjälper otydligheter och ofullständigheter i sina framställningar. Rätten ska se till att inget onödigt förs in i målet. Överflödig utredning får avvisas. RB 43 kap. 4 § 2 st. Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden som görs. Processledning och tydligare domar nödvändigt – vänd! frågan i förvaltningsprocessen skulle fångas upp av en ”utvidgad offentlig rättshjälp”. Så blev det nu inte. Även om kostnader för förvaltningsmål i princip kan ersättas via rättshjälpen godtas ansökningarna nästan aldrig. Värdet av rättshjälpen har dessutom urholkats allt mer, eftersom den låga inkomstgränsen numera gör att bara personer med riktigt låg inkomst omfattas av regelverket. ADVOKATEN NR 4 • 2022 Saken återkom i Domstolsutredningen 1991, då utredarna ville införa en begränsad, ensidig kostnadsregel, i de fall där det är ”oskäligt” att den enskilde själv ska bära kostnaden. Nästan tjugo år senare, 2009, var det dåvarande regeringsrådet (titeln är numera justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen) AnnaKarin Lundin som pekade på behovet i festskriften Regeringsrätten 100 år. Lundin konstaterar att förvaltningsprocessen numera är ett tvåpartsförfarande och att de argument som motiverar särreglerna för skattemål också har bärkraft för många andra förvaltningsmål. ”Min utgångspunkt är att det enda naturliga, rimliga och rättvisa är att en part som vinner en rättegång ska kunna göra det utan att dra på sig några kostnader” skrev hon bland annat. » 29 29