Advokaten 1
ESSÄ tivisterna, vill däremot att vi agerar kraft
fullt nu och menar att vi alla har ett moraliskt och personligt ansvar att agera. Aktivisterna vänder sig mot att å ena sidan förstå att klimatkrisen är ett stort problem, men att å andra sidan välja att leva enligt samma livsstil som tidigare med argumentet att den enskildes agerande ändå inte gör någon skillnad. I sak torde det dock vara korrekt att även om jag skulle ta till det allra mest drastiska för att minska min personliga påverkan på klimatet, självmord, så hade mitt slocknade liv över huvud taget inte gjort någon skillnad. Det krävs att länder, företag och människor i hela världen agerar med kraft för att vi ska kunna begränsa klimatkrisen enligt FN:s mål. Så varför ska jag då sluta flyga för nöjes skull, sluta konsumera elektronik och kläder, börja åka kollektivt och byta ut kött mot grönsaker? Aktivisterna argumenterar istället enligt talesättet att två fel knappast gör ett rätt, innebärande att andras fel inte ger mig rätten att agera lika fel. Aktivisterna menar att resonemang om att det inte är lönt att personligen agera ansvarsfullt eftersom det alltid finns någon som är värre, är att relativisera sin egen påverkan för att slippa ta personligt ansvar. Ungefär som de personer i Tyskland som valde att vara aktivt passiva och bortse från folkmordet på judar och romer, med argumentet att de själva inte kunde påverka de utsattas situation. Aktivisterna kan grovt räknat delas in i olika undergrupper, nämligen dels 1. de som engagerar sig politiskt, dels 2. de som utanför traditionella politiska partier engagerar sig i demonstrationer och föreningar och som många gånger lägger om sina liv för att minimera sin klimatpåverkan, dels 3. de som tar till civil olydnad, dels 4. de som förespråkar och kanske till och med utför terror eller terrorliknande handlingar. De politiskt engagerade och de som engagerar sig i föreningar, fredliga demonstrationer etc. saknar i detta sammanhang intresse efterADVOKATEN NR 4 • 2022 som de utövar sina befästa demokratiska rättigheter i enlighet med den positiva rätten. Istället är det de två sista grupperna, de civilt olydiga och de som förespråkar eller utför terror eller terrorliknande handlingar, som här ska diskuteras. de argument som brukar framföras mot civil olydnad och än mer mot terror i klimatets namn kan sammanfattas enligt följande. Panik är inte ett bra tillstånd att få människor att tänka och göra rätt saker. Rädsla och förnuft hänger sällan ihop. Eftersom vi inte vet exakt vad som måste göras för att snabbt och radikalt minska utsläppen av koldioxid och metan i atmosfären, är det extra viktigt att människor inte drabbas av panik när det gäller något så politiskt känsligt som en globalt samordnad insats av världens alla länder. Istället är det viktigt att sansat överväga olika möjligheter för att kunna hitta den bästa lösningen. Eftersom de åtgärder som krävs sannolikt dessutom kommer att förändra motorn i vår nuvarande civilisation, nämligen tillväxt samt produktionen och konsumtionen av energi, behövs väl förankrade och kloka beslut. På något sätt måste vi ta oss ur vårt beroende av fossila bränslen i en värld där efterfrågan på energi ständigt ökar. Eftersom ekvationen låter omöjlig, måste vi tänka klokt men snabbt och samordnat. Det vore kontraproduktivt att handla i panik och i konflikt mellan länder och regioner. Demokratin, även om den är trög, är trots allt det minst dåliga alternativet eftersom demokratins fria åsiktsbildning medför att vi får så genomtänkta, långsiktiga och rättvisa beslut som möjligt. Eftersom den demokratiska processen emellertid till sin natur är långsam, väcks känslor av frustration eller panik hos nationer som helt eller delvis riskerar att hamna under vatten, nationer vars livsmedelsproduktion slås ut, hos unga människor som ser tiden rinna iväg och katastrofen närma sig ju varmare det blir och som vill hitta snabbare och radikalare vägar att hitta en lösning för att förhindra en klimatkatastrof i sin livstid. Många människor som inte själva är aktivister har därför stor förståelse för fredlig aktivism och civil olydnad. När det däremot gäller desperata och terrorliknande handlingar har få människor någon som helst förståelse. Handlingar som exempelvis innebär att skära sönder däcken på stora, bensindrivna bilar, förstöra flygplatser, spränga oljeledningar etc. möter föga förståelse. Även om människor förstår desperationen i och för sig, är argumentet att den historiska erfarenheten av våld och sabotage för aldrig så goda syften är att detta sällan leder till något positivt resultat utan tvärtom till att konflikter skärps och att auktoritära krafter blir starkare. Länders förmåga att politiskt och ekonomiskt hantera klimatkrisen kommer därför istället att motverkas genom klimatterror. Mot detta finns en liten minoritet aktivister som i sin desperation att få människor att agera mot klimatkrisen är beredda att ta till våld för att väcka opinion. En av de mest framträdande av dessa aktivister är forskaren och författaren Andreas Malm, som menar att det inte längre finns några ursäkter för att passivt åse klimatförändringarna utan att agera. Klimatkrisen är i Andreas Malms ögon en överlevnadsfråga. Malm menar att de styrande och rika inte kommer att kunna övertalas att agera för att hindra klimatkrisen,12 utan att det krävs att klimatrörelsen sätter stopp för tillväxten för oss i den rika delen av världen. Han argumenterar för att det krävs sabotageaktioner mot kapitalismens och tillväxtekonomins anläggningar för att med våld stoppa koldioxidutsläppen. Malm tycks mena att ”klimatterrorism”, skulle kunna bli en tändande gnista till en världsomfattande klimatrevolution som skulle tvinga fram den förändring världens länder hittills inte har klarat av. Malm menar dessutom att de som påstår att våldsamma aktioner sällan leder till något positivt resultat har fel. Han hänvisar bland annat till de engelska suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt i början av 1900-talet och hur dessa kvinnor MÅNGA MÄNNISKOR SOM INTE SJÄLVA ÄR AKTIVISTER HAR DÄRFÖR STOR FÖRSTÅELSE FÖR FREDLIG AKTIVISM OCH CIVIL OLYDNAD. NÄR DET DÄREMOT GÄLLER DESPERATA OCH TERRORLIKNANDE HANDLINGAR HAR FÅ MÄNNISKOR NÅGON SOM HELST FÖRSTÅELSE. 12 How to Blow Up a Pipeline, s. 20, Andreas Malm, 1 u., Verso, 2021 » 45