DT 1
text: Amanda Båmstedt foto: Daniel Takcs Erik Lun
din vågar känna alla känslor Zebrapojken är Erik Lundins mest personliga album hittills. Glädjen sätts bredvid sorgen och kontrasterna får de olika sinnesstämningarna att framträda allt klarare. De senaste åren har varit tunga för Erik Lundin. Kantade av dödsfall, begravningar och sorg men även glädje, eufori och framgång. 2017 gick Lundin direkt från en begravning för sin svåger till att stå på scen framför ett publikhav i Gävle. Större kontraster än så är svåra att föreställa sig och Erik berättar att han har försökt leva i känslorna, både i glädjen och sorgen. – På en begravning så var det en prästinna som jag pratade om barns sorg med. Min systersons pappa hade gått bort och mamman frågade hur han skulle komma att hantera sorgen. Då sa prästinnan att barns sorg är randig. Ett halvår senare var jag på min brors tjejs begravning. Hennes bror var psykolog och han berättade att han hade ansvar för någonting som hette Zebragruppen - en grupp för barn som hade varit med om traumatiska upplevelser. Därför kallades barnen för zebrabarn och gruppen för Zebragruppen. Det här med zebrabarn och randig sorg stämde in på mig. Inte bara på min uppväxt utan även så som det har sett ut de senaste åren. Jag har nått framgång men det har hänt mycket tråkiga saker samtidigt som man har tvingats pendla emellan, vilket gav upphov till namnet Zebrapojken. 10 djungeltrumman.se • 2019 I Zebrapojken finns stora kontraster, glädjen och sorgen dras båda till sin spets och förstärker varandra. Erik berättar att användandet av kontraster på albumet är ett medvetet val. Att leva i sina känslor är lättare sagt än gjort, men åren av stor sorg och glädje har lärt Erik att inte stänga av känslorna. Istället låter han dem komma fram. –Jag har försökt att göra albumet så randigt som möjligt för att verkligen ta med lyssnarna på den resan jag gjort. I all framgång, allt bra och allt tråkigt som har hänt så försöker jag ändå att leva till det yttersta. Både i sorg och i glädje. Jag mår hellre dåligt eller bra än att befinna mig i ett mellanläge. Erik har skrivit sedan han var barn och hade redan då en förmåga att snappa upp meningar och se det ingen annan tänkte på i språket. Kanske är det inte heller förvånande att Lundin gillar Göteborgsskämt. – Jag har alltid skrivit. Jag kan inte komma ihåg när jag inte har skrivit. Min mamma berättade för mig att hon brukade förundras över hur jag uttryckte mig även innan jag började skriva. Om jag hörde en mening så kunde jag vända på ord