Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA en motståndshandling Gymnasieläraren
Richard Jomshof, i dag SD:s partisekreterare, fick gång på gång sparken från olika lärarvikariat. Elever gillade honom och sa att han behandlade alla med respekt – men rektorer och skolchefer var rädda att ha honom kvar. De ville inte se rubriker som ”Ledande Sverigedemokrat lärare på Växjöskola” i lokaltidningen, och valde ofta att sparka honom, trots att det stred mot svensk lagstiftning. Parallellt med sin lärargärning var Richard Jomshof chefredaktör för partitidningen SD-kuriren, som publicerade rasistiska artiklar och antimuslimsk propaganda. Tidningen stod för en farlig hatisk retorik som tyvärr inte har minskat i styrka sedan dess. Richard Jomshof och andra SD:are var lite som Jögge: offer i ett sammanhang, förövare i ett annat. Och tidningsläsarna behövde få se alla sidor av saken, för att själva kunna bilda sig en uppfattning. jag har fortsatt att söka mig till de komplicerade berättelserna. För några år sedan bestämde jag mig för att ta rygg på den dödshotade konstnären Lars Vilks. Efter att al-Qaida satte ett pris på hans huvud år 2007 tvingas Lars Vilks leva som en fånge i sitt eget land, på hemlig ort och med livvaktsskydd dygnet runt. Vid minst tre tillfällen har terrorister försökt döda honom. Samtidigt har han blivit ett slagträ för en nationalistisk och antimuslimsk rörelse som drar alla muslimer över en kam och som avhumaniserar och sprider hat mot vanliga hyggliga muslimer. Vilks gör själv inte detta, men han har inget emot att delta i antimuslimska konferenser exempelvis. Så, har Vilks något ansvar för hatretoriken mot muslimer? Vilka är egentligen yttrandefrihetens gränser? Varför har vi så stora problem med radikal islamism i Sverige? Det är frågor som jag försöker undersöka i boken ”Skotten i Köpenhamn”. de senaste sju åren har jag varit anställd på DN. Chefredaktör Peter Wolodarski har uppmuntrat mig att borra i komplexa och infekterade frågor. Hösten 2013 avslöjade vi den svenska polisens olagliga massregistrering av tusentals romer, varav 1 300 var barn, i det så kallade Kringresanderegistret. 2017 slog Svea hovrätt fast att registreringen varit olaglig och att ADVOKATEN NR 6 • 2019 den skett på etnisk grund, vilket polisen förnekat. Tusentals drabbade fick skadestånd. Jag har fortsatt att bevaka SD för DN. I december 2014 publicerade vi reportaget ”Den leende nationalismen”, där SD-toppen Björn Söder sådde tvivel kring judars och kurders och arabers rätt att vara svenskar. I år har det för min del handlat mycket om terrorsekten IS och dess offer. Fotograf Lotta Härdelin och jag reste i våras till Irak och Syrien för att skildra verkligheten efter det så kallade kalifatets fall. I helveteslägret al-Hol i Syrien träffade vi sju föräldralösa svenska barn som pratade göteborgska och bad att vi skulle ta med dem hem till Sverige. De sju barnens pappa var Michael Skråmo, en ökänd IS-terrorist och rekryterare från Göteborg som dödades under slutstriderna i våras. Deras mamma Amanda Gonzales var också en IS-anhängare som dödats. I Sverige fanns ett hat mot de sju syskonen. Föräldrarnas brott hade liksom kletat på dem. För oss på DN var det viktigt att separera barnen från föräldrarnas illgärningar. Det handlar om anständighet och om individuellt ansvar. Vi tror inte på arvssynd i vårt samhälle. Samtidigt träffade vi överlevande från IS folkmord mot yazidier, och berättade deras historier. Kvinnor och barn som varit slavar hos den terrorsekt som lockat så många svenskar, och som plågats på de vidrigaste vis. jag har haft turen att få verka på tidningar och hos bokförlag som förstår det som jag och mina syskon lärde oss av mamma och pappa vid middagsbordet: att tillvaron är mångfacetterad och komplex. Och till min glädje märker jag att det finns ett sug efter journalistik som inte försöker kamma alla strån åt samma håll. I en tid där skräniga populister och oseriösa medier vinner gehör med endimensionella budskap tycks många törsta efter djup och nyanser. Och för mig har bejakandet av det komplexa och det till synes motstridiga kommit att bli till något mer än ett journalistiskt ideal. Det har blivit en motståndshandling. Niklas Orrenius Årets journalistpristagare, journalist på Dagens Nyheter 25