Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Juridiken rörande yttrandefrihet
en och Romanen Märit av Ing-Marie Eriksson är den enda svenska romanen som fällts för tryckfrihetsbrottet förtal. Advokat Dag Wetterberg skriver om viktiga juridiska aspekter i målet som rör yttrandefriheten på skönlitteraturens område. EN BAKGRUND OCH AVSAKNADEN AV EN UTVECKLAD RÄTTSPRAXIS Juridiken rörande yttrandefriheten och skönlitteraturen kännetecknas av en viss torftighet eftersom det saknas en utvecklad rättspraxis på området. Det enda mål vi har i Sverige där en skönlitterär författare dömts för förtal är det så kallade Märitmålet. Intressant att notera är att målet stannade i hovrätten och alltså utifrån den allmänna rättsläran och läran om juridikens källor inte är prejudicerande. Endast mål som prövas i Högsta domstolen eller i Högsta förvaltningsrätten har en prejudicerande verkan. MÄRIT – BAKGRUND Boken Märit av författaren Ing-Marie Eriksson, som gavs ut av Bonniers 1965, är den enda svenska roman vars innehåll har blivit fällt för tryckfrihetsbrottet förtal. Romanen är självbiografisk. Den skildrar händelser och personer under författarens barndom och uppväxt på 1930- och 1940-talen i 48 byn Sikås i norra Jämtland, bland annat hur den förståndshandikappade flickan Märit behandlas av sin familj. För flera personer som förekommer i boken hade författaren i manuskriptet använt deras verkliga namn. Inför utgivningen ändrade författaren och förlaget namnen, men i något fall trycktes det verkliga namnet i bokens första upplaga. Flera medlemmar av ”Märits” familj ansåg att de genom personoch miljöskildringarna lätt kunde identifieras och att de framställdes på ett kränkande sätt. De väckte enskilt åtal mot författaren för tryckfrihetsbrott – grovt förtal och grovt förtal av en avliden familjemedlem. Svea hovrätt dömde författaren för förtal och förtal av avliden till dagsböter. Dessutom dömdes författaren och förlaget att betala skadestånd för förtal av en familjemedlem. ADVOKATEN NR 6 • 2019 Vad beror praxisfattigdomen på? Beror den på att inga skönlitterära författare har förtalat en enda individ i Sverige sedan 1965? Nej, det är inte troligt, och enligt min mening är anledningen främst av pekuniär natur. Tryckfrihetsrättsliga mål tenderar att bli omfattande och väldigt dyra vilket blir en hämsko för den förtalade. Många förtalade känner också att de ger författaren ytterligare uppmärksamhet genom att stämma dem varför en rättegång kan upplevas som ytterligare en kränkning för den förtalade. Rättegången i tryckfrihetsmål har en annan procedur än ett sedvanligt civilrättsligt mål och brottmål. I tryckfrihetsförordningens instruktion stadgas det att: Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. Justitiekanslern är ensam åklagare i mål rörande tryckfrihetsbrott och