Advokaten 1
SAMFUNDET 23 maj 2019 hållit muntlig förhandling
i ärendet. Vid den muntliga förhandlingen har A närvarat, tillsammans med sin försvarare. Advokaten som utsetts att som samfundets representant utföra den talan som föranleds av ärendet, närvarade också vid sammanträdet. Vid den muntliga förhandlingen har A anfört bl.a. följande. Samtalet med dottern i fråga om Facebook-kontot skedde på måndagen den 10 december, vilket var samma dag som hon hade fått instruktionerna från klienten. Klienten hade läst om sig själv i tidningen och var orolig för att inlägg skulle komma att spridas på ett för honom menligt sätt. Därför ville han förhindra att negativa kommentarer skrevs på ”väggen”, dvs. första sidan som man kommer in på när man går in på någons Facebook-sida. Hon minns inte de exakta orden hon använde vid samtalet med dottern, men hon förklarade för denna att klienten var orolig över att Facebook-sidan var öppen och att han ville stänga av den för kommentarer. Hon har aldrig uttryckt att dottern skulle ”ta bort” Facebook. Det handlade endast om att klienten hade intresse av att stänga Facebooksidan för framtida inlägg. Hon hade fått inloggningsuppgifter av klienten, vilka hon förmedlade till dottern. Hon tänkte då inte på att dottern kunADVOKATEN NR 6 • 2019 de vidta fulla åtgärder eller att Facebook kunde vara relevant i utredningen. Nu i efterhand har hon förstått att hon för säkerhets skull skulle ha tagit detta med åklagaren. Men vid tidpunkten för när önskemålet framställdes från klienten, framstod det som rimligt och det fanns inget som tydde på att Facebook var av intresse för, eller kunde påverka, utredningen. Åtgärden framstod som kurativ. I just detta ärende rådgjorde hon inte med sina kollegor. Vid tidpunkten för kontakterna fanns redan ett erkännande. Vidare hade beslag av IT-media, telefoner och datorer gjorts. Det finns inte i hennes värld heller i dag att Facebook hade kunnat påverka utredningen. Hon kvarstod inte som offentlig försvarare i målet, utan klev av i samband med detta. Hon har aldrig velat agera i något illojalt syfte. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT En offentlig försvarare, i praktiken alltid en advokat, har getts en i det närmaste ovillkorlig rätt att sammanträffa med en anhållen eller häktad klient i enrum. Denna rätt – enrumsprivilegiet – gäller även när klienten belagts med fulla restriktioner beträffande kontakter med omvärlden. Enrumsprivilegiet är av fundamental betydelse för frihetsberövade klienter, eftersom advokaten normalt är den enda som klienten får sammanträffa med som helhjärtat står på dennes sida. Med hänsyn till det ovan sagda är det utomordentligt angeläget att advokater som offentliga försvarare, inte missbrukar enrumsprivilegiet genom att medverka till restriktionsbrott, eftersom detta skulle kunna leda till att det för frihetsberövade klienter så viktiga privilegiet sätts i fråga. Restriktionsbrott utgör därför normalt ett mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed. I det nu aktuella fallet har A medgett att hon på begäran av sin frihetsberövade och med fulla restriktioner belagda klient, har kontaktat klientens dotter och till henne överlämnat inloggningsuppgifter till klientens Facebook-konto. Detta är en åtgärd som klienten inte själv hade kunnat vidta på grund av restriktionerna. Åtgärden kan enligt nämndens mening inte betecknas som en sådan uteslutande kurativ åtgärd som det är tillåtet för advokaten att vidta även utan tillstånd av berörd åklagare. I vart fall har A enligt nämndens bedömning inte kunnat överblicka vilka åtgärder som klientens dotter, med tillgång till inloggningsuppgifterna, skulle kunna vidta och som skulle kunna vara till men för utredningen mot klienten. När klienten framförde sitt önskemål om att A skulle ta den ifrågavarande kontakten med hans dotter, borde A ha förklarat för honom att en sådan åtgärd från hennes sida förutsatte ett föregående samråd med åklagaren och tillstånd från denne. Om klienten hade sagt nej till en sådan kontakt med åklagaren, skulle A inte ha tagit kontakten med klientens dotter. Enligt nämndens bedömning utgör A:s handlande ett mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed. Om omständigheterna kan anses synnerligen försvårande, ska hon uteslutas ur Advokatsamfundet. Det har emellertid inte framkommit något som talar för att A:s handlande skett i avsikt att försöka påverka utredningen mot hennes klient. I stället framstår hennes handlande mera som en följd av en allvarlig felbedömning. A har också gett uttryck för att hon inser allvaret i sitt handlande. Sammantaget kan det mycket stränga kravet för uteslutning på att omständigheterna ska vara synnerligen försvårande, inte anses uppfyllt. Särskilda skäl föreligger emellertid att ålägga A högsta möjliga straffavgift. Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger henne enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att betala straffavgift till Advokatsamfundet med femtiotusen (50 000) kr. ¶ » 63