Utmärkt Örebro 1
morgon i kanten av Hjälmaren kan vara lika spänna
nde som att befinna sig exempelvis i Indien. Kommer du alltid hem med bra bilder? – O nej! Det kan hända att jag kommer hem utan att ha fotograferat alls. Ibland är det bara avkopplande att få sitta med en kopp kaffe och njuta av naturen. Sedan kan man få vänta på det där ögonblicket att ta en bild. Ibland flera veckor. Det bästa är när man får kontakt med fåglarna som fotograferas. Så var det lite med den där lappugglan som jag följde under lång tid. Det var nästan så den började att posera när den kände min närvaro. Det hände för många gånger för att det bara skulle vara en slump. Hur mycket efterarbete brukar du göra på dina bilder? – Jag gör klassiskt mörkrumsarbete, vit punkt, svart punkt, färgbalansering, lite skärpa, inget konstigt alls. Till tävlingar får man lämna ifrån sig allt grundmaterial och alla filer man använt för att de ska kunna bedöma om det har förekommit något digitalt fusk på något sätt. foto Lena Larsson V i har bestämt möte i Wadköping för att prata fotografi och framtid. Jonas Classon ska leverera några exemplar av sin senaste fotobok Svart Album till den nyöppnade Bronners Butik. – Det var sagt att jag enbart skulle sälja den här boken via min hemsida, men så har det inte blivit. Allt fler hör av sig och vill köpa och då handlar det både om privatpersoner och bokhandlare, säger Jonas Classon när han levererar en låda böcker till butiken. Allt beror på en bild på en lappuggla – en bild som Jonas höll hemlig i ett och ett halvt år, trots eller tack vare att han direkt när han tagit bilden visste att det var något speciellt han hade fångat. Bilden på lappugglan ledde till första pris vid Siena International Photo Awards 2020 i kategorin Animals in their environment och har sedan dess publicerats över hela världen i tidningar som The Times och Forbes. I Sverige har ett 70-tal mediahus använt bilden, som har fått namnet Night Hunter. Men hur började allt för Jonas Classon? Och varför blev det fotografi med inriktning fåglar? – Jag har alltid gillat att hålla på med bilder och bildkomposition. Även när jag var liten. Så blev jag som trettonåring allvarligt sjuk i något som påminde om epilepsi, men som doktorerna inte riktigt visste vad det var, och jag fick tillbringa mycket tid på sjukhuset. Där träffade jag en sjukhuslärare vid namn Nils Eriksson som sysslade med fågelskådning på fritiden. Han tog med mig ut i friska luften och till platser som Oset, Kvismaren och Tysslingen. Och för varje gång jag hängde med honom ut för att titta på fåglar så mådde jag allt bättre. Det är en kylig dag i Wadköping. Vintern närmar sig med stormsteg. Ett irriterande duggregn faller sakta, varje droppe som träffar ansiktet känns som ett ytligt nålstick. Kikaren byttes snart mot en kamera som sedan utrustades med ett bra teleobjektiv. Och Jonas lärde sig allt mer hur han skulle göra för att få de bilder han själv ville få fram. – Redan som 15-åring så startade jag mitt företag med inriktning mot fotografering och sedan dess har jag, förutom en kort kurs i företagsekonomi, arbetat som frilansfotograf med allt från bröllopsfoto till dagstidningsfoto för tidningar som exempelvis Nerikes Allehanda och Sydnärkenytt till kvällstidningarna i Sverige. Denna typ av arbete har till stor del fått finansiera mitt intresse för fågelfotografering. Idag kan han uteslutande livnära sig på sin fotografering av fåglar med resor runt hela världen – både i egen regi och genom uppdrag. – Nu är det ju tyvärr stilla på den fronten på grund av coronapandemin, men det finns några platser som jag gärna återvänder till. Främst gillar jag Donaudeltat på gränsen mellan Rumänien och Ukraina i anslutning till Svarta havet. Man reser först till Bukarest och sedan med bil i cirka fem timmar för att byta till båt i ytterligare minst två timmars resa. Där finns Europas största våtmark med ett fantastiskt fågelliv. Jag är ännu inte klar med allt jag skulle vilja göra där och kommer att återvända dit så fort jag bara kan. Sedan har vi ju ett fantastiskt fågelliv i närheten av Örebro som jag återigen fått upptäcka på nytt i dessa tider. En disig 15 Ja, det var ju en naturfotograf som blev avslöjad för några år sedan. – Jo… han hade ju varit så korkad att han använt sig av uppstoppade djur som inte alls fanns i den fauna han fotograferade i. Det finns de som frågat om just min bild på lappugglan, om den är manipulerad på något sätt. Månen fanns där och ugglan satt på det där sättet. Den är helt äkta på alla sätt man kan tänka sig. Once in a lifetime photo – så att säga. Hur ser då framtiden ut? I anslutning till att han vann tävlingen så blev Jonas kontaktad av kameratillverkaren Canon som ville skriva kontrakt med honom som ambassadör för märket. – Jag har alltid använt Canon, så det var inget konstigt alls för mig att skriva på. Nu kommer jag att få vara delaktig att testa nya produkter. Det är lite av det arbete man utför som ambassadör. Vi skrev avtal här i oktober, så det är väldigt nytt för mig. Så på frågan vad man ska använda för fotoutrustning, så svarar du Canon? – Japp! Hehe, det är ju även det som jag alltid använt mig av, så det är vad jag kan rekommendera. Ett bra kamerahus och ett kraftigt teleobjektiv. En fotokurs och sedan ut och fotografera. Det är av misstagen man lär sig. I mitt fotograferande har jag tagit lärdom av både att arbeta som pressfotograf och med allt från konsertfoto till porträtt till bröllop och annat. Hur säljer din fotobok, Svart Album? – Den säljer väldigt bra måste jag säga. Jag har faktiskt blivit kontaktad av ett förlag och just skrivit kontrakt på nästa bok. Kul! Vilket förlag? – Det får förbli en hemlighet ett tag till. Se fler bilder och läs mer på jonasclasson.se.