Advokaten 1
fokus MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA innehåller i och fö
r sig ekonomiska rättigheter, som rätt till bostad och en skälig levnadsstandard. Men många stater, däribland USA, var ovilliga att förbinda sig till sådana förpliktelser i en konvention. Den andra sidan i det kalla kriget hade å sin sida dubier mot vissa av de medborgerliga och politiska rättigheterna. Det tog tio år innan de båda konventionerna ratificerats av tillräckligt många stater för att träda i kraft. Samtidigt fortsatte arbetet med att skapa konventioner om vissa specifika rättigheter, som tortyrkonventionen, och om särskilda grupper, i form av barnkonventionen och kvinnokonventionen. Det senaste tillskottet är Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, som antogs 2006 och som Sverige helt nyligen beslutat att ratificera. Eleonor roosevelt var pådrivande i arbetet för de mänskliga rättigheterna. här med den allmänna förklaringen på spanska. FOTO: UN PHOTO Dokument som visar vägen Under de senaste 60 åren har mänskliga rättigheter gått från att vara ett filosofiskt begrepp till konkreta rättigheter som individer kan utkräva av sina stater. Det tydligaste exemplet på detta i vår del av världen är Europakonventionen. Tanken på en uppsättning grundläggande fri- och rättigheter växte fram ur naturrätten, och fick sitt ursprungliga uttryck med den engelska Bill of Rights från 1689. Samma tankar fördes vidare i såväl den franska Förklaring av människans och medborgarens rättigheter från 1789 som i den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776. Folkrätten sysslar normalt inte med individer, utan med stater. Det är staterna som är rättsliga subjekt. De interna angelägenheterna lämnades åt staterna själva, de var suveräna. Men efter andra världskrigets fasor och folkmord var det tydligt att staten inte alltid skyddade sina medborgare. Samtidigt stod det klart att den ekonomiska och politiska makten höll på att förskjutas. Europa var inte längre världens självklara maktcentrum. I detta läge skapades FN. I FN-stadgans portalparagraf nämns de mänskliga rättigheterna, ” Vi, de förenade nationernas folk, beslutna (…) att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och vär28 ADVOKATEN NR 8 • 2008 de, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer”. Därefter inleddes arbetet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, ett dokument som stod klart och antogs av generalförsamlingen 1948. Förklaringen har överlevt åren, och stått modell till de flesta nationella och internationella rättighetsförklaringarna. kalla kriget påverkade Den allmänna förklaringen var tänkt som ett första steg för att skydda de mänskliga rättigheterna, ett inspirations- och målsättningsdokument utan egentlig juridisk kraft. Omedelbart efteråt inleddes arbetet med att skapa rättsligt bindande konventioner. Men det tog tid och var inte konfliktfritt. En planerad konvention blev till sist två, Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Båda låg färdiga 1966. Uppdelningen i två konventioner berodde på oenighet om vad som egentligen är att definiera som mänskliga rättigheter. Den allmänna förklaringen lag, men ingen polis Konventioner är till skillnad från deklarationer rättsligt bindande för de länder som ratificerat dem– de är folkrättens lagar. Problemet är att det saknas internationella organ med makt att tvinga staterna att följa de regler man skrivit under. Till var och en av de grundläggande FNkonventionerna om mänskliga rättigheter finns visserligen en kommitté knuten för att granska efterlevnaden och lämna rapporter. Men de stater som begår de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna påverkas sällan på något avgörande vis av kritik från en FN-kommitté. Kanske kan risken att hamna inför en internationell eller nationell domstol verka mer avskräckande. Det senaste decenniet har den risken ökat för krigsherrar och diktatorer, genom utvecklingen av den internationella straffrätten och internationella domstolar. Den internationella brottmålsdomstolen, ICC, skapades genom Romstadgan 1998. 2002 trädde stadgan i kraft, och året efter kunde domstolen inleda sitt arbete. Redan 1993 hade dock FN:s säkerhetsråd inrättat en tillfällig tribunal för att utreda brott begångna under krigen i före detta Jugoslavien och 1994 inrättades en likadan tribunal för folkmordet i Rwanda. Men genom ICC fick världssamfundet sin första permanenta brottmålsdomstol med säte i Haag. ICC har mandat att döma för brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Domstolen ska vara ett komplement till nationella domstolar och ta vid när en nationell domstol inte klarar att fullgöra sin uppgift. Haagdomstolen kan döma enskilda per