Advokaten 1
förhandling, en förhandling som huvudsakligen bes
tår av förhör med den dömde och ibland vittnen. En av de viktigaste frågorna för domstolen att ta ställning till när en ansökan om omvandling prövas, är enligt Per Grevesmühl risken för återfall. – Finns det en konkret och beaktansvärd risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag ska det enligt förarbetena bli avslag. Det har tillämpats i några fall redan, berättade han. I de allra flesta fall tar tingsrätten hjälp av Rättsmedicinalverket när man ska bedöma återfallsrisken. Utredningen görs av en grupp med psykolog, rättspsykiater, kurator och skötare, som normalt träffar den dömde två gånger. Förutom ett utlåtande lämnar gruppen också förslag till åtgärder som kan minska risken för återfall. En annan bedömningsgrund som lagstiftaren särskilt tryckt på är hur den dömde uppträtt under tiden i fängelse. Det handlar, enligt Per Grevesmühl inte om att bädda sängen och passa tider, utan om det förekommit allvarlig misskötsamhet, som hot eller våld mot medintagna eller personal, eller rymningar. – Det är inte alltid så lätt för tingsrätten att avgöra denna fråga utifrån det underlag som Kriminalvården förser oss med. Vi vet inte alls vilken utredning som ligger till grund för en disciplinär åtgärd mot den dömde, sa Per Grevesmühl, som tyckte att det fanns en del att förbättra på detta område. hälften bifölls När domstolen väl fattat ett beslut om omvandling av livstidsdomen kommer uppgiften att tidsbestämma straffet. Enligt lagen ska det bland annat göras utifrån hur lång tid som avtjänats och vilken tid som kan behövas för utslussningen i samhället. Kriminalvården rekommenderar ofta mellan ett och två års utslussning, en period som kan användas till att skapa kontakter och bostad utanför fängelset och återskapa sociala nätverk. Av de 31 ärenden som avgjorts i sak hittills FAKTA Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid Lagen tillämpas på livstidsdömda som avtjänar sitt straff i Sverige. Den är inte tillämplig på personer som dömts av vissa internationella domstolar. Ansökan om omvandling av livstidsstraffet får göras av den som är livstidsdömd, eller om det finns särskilda skäl av kriminalvården. Motpart är åklagaren. (2 §) Ansökan om omvandling av livstidsstraff får göras tidigast när man avtjänat tio år av sitt straff. Efter ett avslag ska minst ett år gå innan en ny prövning kan göras. (3 §) Vid prövningen ska domstolen ta hänsyn till den tid som avtjänats, vilka omständigheter som legat till grund för straffmätningen, om det finns risk för återfall i allvarliga brott, om den livstidsdömde ”åsidosatt vad som gäller för verkställigheten” och om han medverkat till att främja sin återanpassning i samhället. (4§) Hittills har 54 ansökningar om omvandling kommit in till Örebro tingsrätt. 39 av dem är avgjorda, varav 31 avgjorda i sak. Totalt har 17 bifallits, varav några efter prövning i hovrätt och Högsta domstolen. 38 ADVOKATEN NR 8 • 2008 har 17 bifallits, alltså mer än hälften. Genomsnittstiden för dem som fått sina straff tidsbestämda är med det nya systemet cirka 22 år. Den tiden blir dock längre om man räknar in de fall där den dömde vid tiden för prövningen redan har avtjänat 24 år eller mer. Då måste ju tingsrätten i händelse av bifall bestämma tiden till tider som klart överstiger genomsnittstiden; tingsrätten har vid tidsbestämningen att ta hänsyn till reglerna om villkorlig frigivning. Eftersom den som fått avslag kan ansöka igen när ett år har gått från det att avslagsbeslutet vann laga kraft börjar nu Örebro tingsrätt få den andra omgången ansökningar, berättade han också. väcker intresse Brott och straff är stora frågor i medierna, och behandlingen av ansökningar om omvandling av livstidsstraff väcker ofta intresse. – Det är ett stort tryck kring domstolen inför förhandlingar, vid förhandlingar och när besluten kommer, sa Per Grevesmühl. Också i fängelserna följer många omvandlingsmålen. – Intresset från livstidsdömda i Sverige på hur utfallet blivit i varje beslut är också stort. Många rekvirerar besluten för att läsa igenom och se om beslutet är tillämpligt på det egna fallet, förklarade Grevesmühl. Intresset för det nya systemet med omvandling av livstidsstraff har, enligt Grevesmühl, fått en positiv bieffekt. FAKTA Livstidsstraffets historia Livstidsstraffets historia är knappt 500 år. På 1570-talet benådade Johan III dödsdömda, som i stället fick tillbringa livet på fästning. På 1600-talet började hovrätterna på eget initiativ omvandla dödsstraff till livstidsstraff. Först med 1734 års lag lagfästes påföljden för vissa brott, om än ganska få i jämförelse med de 68 brottstyper som ledde till dödsstraff. I strafflagen från 1865 var dödsstraff fortfarande vanligt, men i praktiken omvandlades straffet ofta till livstids fängelse. Vid sekelskiftet fanns ungefär 100 livstidsdömda i Sverige, en siffra som sedan minskade fram till slutet av 1980-talet. Som lägst fanns tio livstidsdömda. Sedan ändrades reglerna för rättspsykiatrisk vård. Dessutom blåste nya vindar, och man fokuserade rätt mycket på brottsoffer. Antalet livstidsdömda ökade dramatiskt. Idag sitter runt 160 personer på livstid. Siffran kan jämföras med Danmark, där färre än 20 personer är dömda till livstidsstraff. KäLLA: PER GREvESmühL – Från Kriminalvården tycker man sig ha märkt att många livstidsdömda har ändrat sitt beteende numera. De har blivit mycket skötsamma och samarbetsvilliga, och intresserade av programverksamhet, sa han. straffskalan – en aktuell fråga Straffskalan för grova brott är alltjämt en aktuell fråga. Per Grevesmühl berättade i Tällberg lite om riksåklagaren Anders Perklevs utredning om straffnivåerna. Det är så gott som uteslutande mord som lett till livstidsstraff i Sverige. Efter en HD-dom 2007, som fastslog att livstid bara ska utdömas för de allra allvarligaste fallen av mord, fick Perklev tilläggsdirektiv att också utreda straffskalan för mord. Straffnivåutredningens förslag blev, efter ett rekordsnabbt arbete, att påföljden för mord ska vara mellan 10 och 18 års fängelse, eller livstid. – Vi får se vad lagstiftaren kommer att säga. Det blir i alla fall inte någon förändring till den 1 januari 2009 som förslaget är, eftersom man ännu inte fattat beslut om en lagrådsremiss, sa Per Grevesmühl. n